Dagens konstighet

DN lördag. Det är mat & dryck. Rubriken lyder: Middag för djurvänner. Ingressen säger:

Vild gris. De är överallt i skogarna. Nu är det hög tid att vi lägger dem på tallrikarna. Restaurang Djuret vet hur man bäst tillagar vildsvin.

I recepten ingår bland annat kalvlever, sidfläsk grisspäck. På väggarna sitter uppstoppade vildsvinshuvuden. Djuret är en restaurang med totalt fokus på kött, får vi lära oss.

Hm, visst är det så att varje sann djurvän älskar att sitta och mysa under avhuggna djurhuvuden medan de smaskar i sig av en delikat måltid med fokus på kött. Som djurvän älskar man särskilt mycket kalv och gris eftersom just dessa två arter föds upp under särskilt humana former. Särskilt att kalven tas från sin mamma kort efter födseln och göds upp på järnfattig kost gör att det känns extra bra att äta dessa djur. Man kan verkligen känna sig bra och duktig efter en sådan måltid. Nästan som man gjort en god gärning. DN-gänget verkligen älskar att Djuret behandlar djur med sådan kärlek och respekt. Djuret själva sammanfattar sin behjärtansvärda filosofi så här:

Vad är Djuret? Jo, precis som man kan ana av namnet så serverar vi här ett djur i taget. Vi anser att detta är det mest hållbara sättet att arbeta med det slaktade djuret både ur ett ekologiskt perspektiv och av respekt gentemot djuret ifråga. Hela menyn består alltid av det aktuella djurets olika styckningsdetaljer. Dessa tillreds med mycket kärlek på grill, halster eller i kastrull och serveras sedan på ett rustikt och rejält vis.

Vilka fantastiska människor det ändå finns. Vilka sanna djurvänner!

Veckans Hjelte!

Den nu 95-åriga yogainstruktören, Tao Porchon-Lynch, är veckans hjelte i min värld. Hon håller i yogaklasser, åker på vinresor och dansar. Hon måste förstås göra nästan allt rätt kan man ju tänka sig. Vad tror ni hon äter för det mesta? Ja, frågan och svaret får ni här:

What's your diet like? Are there any foods in particular that you eat to stay healthy? I love vegetables and fruit. I’m a vegetarian, but I do like to eat lobster and shrimp occasionally. I also like a glass of wine with my food. I don’t like to drink alone. Wine is good for the blood. I don’t eat for the sake of eating. No one should eat huge quantities of food. Be in touch with nature and the fruits of life. That will keep us healthy.

Hon äter med andra ord nära på vegansk med lite skaldjur då och då. Hon dricker vin till maten och praktiserar yoga dagligen. Hon är kärnfrisk och känner inte av sin ålder. Hon säger även att, I don’t believe in fear. Vilken fantastisk kvinna!

Lustigt nog är det väldigt svårt att hitta aktiva, friska och riktigt gamla lowcarbers. Ni vet dessa människor som ihärdigt framhärdar flottets förträfflighet. Trots människor som Tao, som för övrigt dricker fruktjuice varje dag, fortsätter dessa människor sitt flåsande korståg mot kolhydrater. Juice förvandlas till socker och socker förvandlas till fett! Socker göder cancerceller! Fyll på med fett så blir du mirakulöst av med fett!

Det är när man hör om människor som Tao man vet att den valda vägen är rätt. Jag blir inspirerad och dessutom ännu mindre ängslig för min egen ålderdom. Nu vet jag att det går att inte bara överleva länge utan dessutom göra det med stil, lycka och hälsa. Man behöver inte bli överviktig vid 40 och sjuklig vid 50. Det kanske går att uppleva barnbarn utan att vara ett vrak och har man tur även barnbarnsbarn. Det kanske, om man har tur med gener och skador, går att fortsätta som klättrare och skidåkare i ett par decennier till?

Vad vi väljer att se

Det är passande nog Halloween idag. Utklädda barn kommer snart att driva runt i bland husen och tigga godis. Det gäller alltså att släcka ner, låsa dörren och låtsas som om man är bortrest. Nå, tänkte bara dela med mig av två observationer som har gjorts idag. Först bläddrade jag igenom Stadiums nya katalog vid frukostbordet och lärde mig att juice är farligare än läsk. Ni kanske kommer ihåg Robert Lustig från förra posten? Den överviktige fetmaexperten som tror att socker är farligare än heroin och att Atkins var en profet. Läsk med raffinerat socker och artificiella ämnen är alltså bättre än färskpressad frukt utan tillsatser? Tillåt mig tvivla.

Alldeles nyligt snubblade jag på nyheten om att kolhydraterna i pasta gör dig deprimerad. Jag blev förstås intresserad och insåg efter några minuters googling att nyheten var extremt vinklad. Studien hade sett samband mellan en stor konsumtion av rött kött, läsk och processade livsmedel. Kvinnorna i studien hade även ätit pasta och ris. De hade sett att de deprimerade kvinnorna hade lågt intag av vin, kaffe, olivolja, gröna bladgrönsaker och gula grönsaker. Michel Lucas sade själv i en intervju att media har feltolkat studien. Studien går ut på att se sambandet mellan en inflammatorisk diet och depression och där är ju just rött kött, raffinerat socker och mejeriprodukter är på topplistan över inflammatoriska livsmedel. 

Så varför väljer media att i vissa fall inte ens nämna rött kött och fokusera all kraft på pasta? I ett fall "glömde" man även att nämna grönsakerna som skyddande men kom ihåg vin, kaffe och olja. Kan det vara på samma sätt som när svenska medier beskriver medelhavsdietens fördelar? Drick vin, ät mycket fisk och häll olivolja på allt, är en vanlig vantolkning av den traditionella medelhavsdieten. Konstigt nog glöms det bort att basen är bönor, bröd och massor av grönsaker och frukt. Det nämns även sällan att man äter minimalt med rött kött, ägg och kyckling och att fisk inte äts mer än 2 gånger i veckan och då i moderata mängder. 

Ja, varför har folk så svårt för att tappa vikt? Kan det vara på grund av att vi noga väljer ut vilka råd vi vill följa. Man tar en studie och ser vad man vill se. Förhoppningsvis säger den att du får fortsätta ungefär som du gör nu. Man ser grönt ljus på alkohol, olivolja och fisk. Man sållar lite och får rött ljus på pasta och bröd. Perfekt! Tänk så bra! Undra bara varför jag inte blir lättare och varför jag inte mår bättre?

Är socker farligt?

Har tänkt på detta sedan jag såg dokumentären The Men Who Made Us Fat tidigare i år. Denna BBC-producerade dokumentär nämndes i seriösa dagstidningar och förstärkte förstås kolhydratfobin som hållit Sverige i ett stenhårt grepp ett par år nu. Själv tycket jag att det var märkligt att man inte ens reflekterade över animaliskt fett och till synes drog allt socker över samma kam - High Fructose Corn Syrup (hfcf), vitt socker och fruktos i frukt. Filmens expert, Robert Lustig, uttalade sig med auktoritet och svängde sig med referenser som lät någorlunda rimliga när de susade förbi i rutan. Jag insåg dock att något var fel när han, dryga halvtimmen in i programmet, förfasar sig över hur Atkins hade blivit behandlad och att han var en stor man, en profet till och med. Atkins? Menar han på allvar samme Atkins som hävdade att bacon och smör var hälsomat och som dog överviktig av hjärtattack?

Det intressanta är att en av de som pekas ut som männen som gjorde oss feta är Ancel Keys som var en vetenskapsman som forskade på hälsa och kost. Han var den förste som beskrev den traditionella medelhavsdietens positiva effekter. Han var alltså inte fettmotståndare utan menade att animaliskt fett var dåligt och att vegetabiliskt fett var bra. Studien där allt detta kommer fram heter Seven Countries Study. En massiv studie som följde 12.763 män i över 50 år och kom fram till detta:

The Seven Countries Study showed that the risk and rates of heart attack and stroke cardiovascular risk both at the population level and at the individual level was directly and independently related to the level of total serum cholesterol. It demonstrated that the association between blood cholesterol level and coronary heart disease (CHD) risk from 5 to 40 years follow-up is found consistently across different cultures. Cholesterol and overweight or obesity was associated with increased mortality from cancer.

Galenskaperna slutar förstås inte här. Efter ha snubblat på en serie filmer om journalisten Gary Taubes (fö en av de som kritiserar Seven Countries Study) så blir det tydligt att referenser och fakta som används i dokumentären är helt falska. Ett exempel på hur Lustig ser på sanning och fakta finns i början av det här klippet:

En annan av mina favoriter postade precis en riktigt raljerande debunk-video om Lustig. Visst är det förresten lustigt att överviktiga "fetmaexperter" får så mycket utrymme. Varför är de inte smala och friska om de nu följer den perfekta dieten? Barry Groves, en lowcarber, som dog i år 77 år gammal (av tjocktarmscancer enligt ryktet, dock inte klarlagt märkligt nog), har startat en bisarr debatt bland lowcarb-bloggare och i kommentarfält. Typ, ja vi vet att detta är hälsosamt men vi kanske inte borde prata om att man lever längre om man äter så här! Så om man lever hälsosamt kommer man ändå dö i cancer 10 år efter pension, eller? Intressant i sammanhanget är att Ancel Keys blev över 100. Nå, här kommer Durianrider:

Pendelcykling

Kneget är igång igen och därmed cyklingen. Säga vad man vill men det gör faktiskt att det känns lite lättare att börja jobba. Att cykla är kul och man upptäcker ganska snart att deffen är på gång igen. Redan efter dag två på cykeln så kändes kroppen tightare. Att man har bra tryck i ben och lungor är ju inte heller fel. Det går riktigt lätt och till skillnad från tidigare uppstarter går det relativt snabbt uppför. Finns dessutom ett par segment på Strava att jobba på när lusten faller på. Tyvärr har jag i ren glädje lyckats cykla så mycket och så hårt att jag började känna av höger knä. Det ordnade sig med lugnare tempo några dagar och inköp av benvärmare som värmer perfekt på morgonen och om det regnar lite.

Segmenten har bidragit till motivation och till att göra transporten till jobbet lite mer intressant. Till att börja med känns det bättre och lättare att fokusera på korta sträckor istället för hela vägen. Dessutom är det mindre risk att utsätta sig för just risker. Om man laddar för att pressa tiden på hela sträckan så innebär det att man måste göra farliga omkörningar, hålla hög fart bland folk och kanske strunta i rött ljus - inte helt lämpligt kanske. Istället kör man klokt och ger järnet uppför till exempel Österviksbacken och hoppas att man lyckas klättra i listan. Här om veckan lyckades jag plocka drygt 80 placeringar i just den backen och här om dagen kom jag under en minut. Hur kul som helst!

Dock har vissa av mina klätterkamrater börjat uttrycka sin oro över mitt cyklande. I torsdags erkände jag att det tänks mer på cykling än klättring just nu vilket ledde till berättelser om tunga ben och andra kamrater som dragits in i den onda världen av landsvägscykling. Måste erkänna att det finns en stark lockelse i att raka benen, köpa en snordyr hoj och spendera helgerna med distanspass. Som tur är finns det ingen plats över för en till hoj och dessutom har klättringen blivit kul igen.

Det har ju vart rätt segt på klätterfronten över sommaren. Kom igång precis innan Verket stängde för ombyggnad. Jag som är notoriskt dålig på att besöka de andra gymmen hittade lätt ursäkter för att pyssla med annat. Var tvungen att planera in ett besök på Cykloteket för att orka dra till Karbin. Gick asdåligt förstås. Tillbaka på Verket har det gått tungt - fram till i veckan. Nu känns det som att kroppen har börjat vänja sig vid cyklingen och kan hantera klättring också. Kanske inte så underligt att det gått lite segt då jag cyklar tio mil per vecka och håller rätt högt tempo. Har faktiskt cyklat över 46 mil redan!

Ska försöka bli lite mer strukturerad under hösten. Inte slarva med stretching. Inte slarva med uppvärmning. Inte slarva med fysen. Köra mer tunnel. Köra fingerbräda. Vi får se hur det går med det.

One year on the green

Tiden rusar verkligen fram med en obarmhärtig hastighet. För drygt ett år läste jag Finding Ultra av Rich Roll och allt förändrades. Från kött tre gånger per dag till inget kött alls. Började med att tänka att jag bara skulle äta lite kött då och då till att snabbt inse att suget ganska snabbt försvann för att ersättas av ren avsmak. Inga ägg, ingen kyckling, fisk om det bjuds men inte annars och komjölk har jag ju aldrig gillat. Ost är väl det som hänger kvar till viss del men även där håller jag på att tappa intresset. Det är ju trots allt bara den där sältan man vill åt.  

Så många böcker, youtube-klipp och filmer som under året har bidragit till att väcka medvetandet och stärka övertygelsen. Så många diskussioner. Så många som blir provocerade men fler som blir intresserade. Alla framsteg. Glädjen och lättnaden över att familjen glatt hängde på fortfarande hänger på.

Vad har då varit bra? Vilka effekter har jag märkt? Vad har varit dåligt? Svårt? Ja, svaret på dessa frågor ska nu besvaras så ärligt som möjligt. Den här texten är alltså dedikerad till att så sanningsenligt och objektivt som möjligt lista vad som hänt under mitt år som växtätare. Låt oss börja med de positiva effekterna. Here goes!

• Har tappat vikt och behållit den utan svårighet, utan hunger, utan sug. Pendlade mellan 80-82 för att numera  ligga runt 75. 
• Sover bättre. Har haft insomningsproblem så länge jag kan minnas och tänkt att det är väl något man får leva med. Vissa är väl födde med det, tänkte jag. Nu för tiden somnar jag till och med före min fru som säger att det aldrig hänt under de 20 år vi bott tillsammans.
• Mer energi. Orkar mer. Vill göra grejer. Efter man käkat blir man pigg istället för trött. Paltschwimen är ett minne blott.
• Förbättrad hy. 
• Bättre lukt och smak. Detta är svårt att bedöma på sig själv men min fru luktar bättre. Hon har förstås alltid luktat gott men hade förut en rätt kass morgonandedräkt som nu är helt borta. Likaså smaken är klart förbättrad.
• Gladare. Blev inte höstdeppad den här gången vilket nog är första gången någonsin. Brukar dyka upp som ett brev på posten så fort november börjar närma sig. Känner mig mer positiv rent generellt.
• Frisk. Var sjuk en gång under detta år. Det var någon slags influensa som golvade mig i en vecka. Har alltså inte ens gått omkring och varit så där irriterande småsjuk heller.
• Bättre sex. Mycket bättre.
• Färre skador. Kanske lite spekulativt. Vet ju inte om det är för man är klokare eller om kosten i sig gör att kroppen återhämtar sig bättre. Det finns dock mycket som talar för att växtbaserad kost minskar det inflammatoriska tillståndet i kroppen.
• Atletiska framsteg. Springer snabbare och längre utan att behöva träna för det. Klättrar bättre. Cyklar lättare.
• Magen mår toppen. Har haft en skum mage hela mitt liv men nu är den inte skum längre. Min dotter har länge haft magkramper och illamående och vi har varit till läkare men inget har funkat. Tills hon började äta växter. Nu har hon inte ont längre.
• Fantastisk mat. Eftersom vi var tvungna att hitta helt nya recept har det lett till en spännande resa bland kryddor och råvaror som man aldrig tänkt på tidigare.
• Blödigare. Vet inte om det kvalificerar sig som positivt men jag väljer att se det så. Genom att öppna ögonen och se vad som görs mot djur varje dag utsätter man sig själv för en rätt tuff känslomässig käftsmäll. Det har i mitt fall lett till ökad omtanke och empati - inte bara för djur. Lite jobbigt är det dock att knappt kunna prata om vissa ämnen utan att bli rörd.

Vad var då negativt? Let's find out!

• Tål alkohol sämre. Kanske en bieffekt av minskat kroppsfett men faktum är att jag inte kan dricka lika mycket utan att bli påverkad och får en tyngre dag efteråt. Vissa kanske tycker att detta är en positiv effekt men jag tycker nog att det är lite trist.
• Socialt ansträngande. Inte så farligt som jag trodde men när man blir bjuden hem till folk kan det bli lite jobbigt eftersom ingen man känner kan laga veggomat. Man får kompromissa med fisk oftast. Tror att vissa tvekar med att bjuda in veggies eftersom det blir jobbigt. 
• Man blir med jämna mellanrum tvungen att bemöta "kostexperter". Var får du ditt protein ifrån, va? "Historieexperter" Vi har faktiskt alltid ätit massa kött genom historien. "Biologer" Vi är faktiskt skapade att äta kött.
• Frustration. Det kan stundtals vara rätt jobbigt att se allt hyckleri i den förkrossande majoriteten av västvärldens människor. Att så många stoppar huvudet i sanden för att slippa se vad deras köttkonsumtion gör med både miljö och djur är minst sagt frustrerande.

Då var det klart. Det kan tänkas att jag missat något men det viktigaste är med. Något som måste sägas är att köttrenden är på nedgång och grönt är på väg upp. I dagens DN meddelades det att finns fler restauranger med tydlig vegetarisk profil i Stockholm. Antalet vegetarianer och veganer ökar hela tiden. Många är intresserade av att testa och äta mer grönt. Vi går mot ljusare tider trots att hösten är på väg. Man måste i alla fall tro att det gör det.

Best taco in Sweden

Nu sitter man och myser och är så stolt att det nästan blir lite pinsamt. I dagarna utnämndes Sveriges bästa taco i tävlingen The Stockholm Taco Experiment på Debaser vid Slussen. Vinnarna, Benjamin och Tobias, var inte bara från Orminge utan tävlade faktiskt med en vegansk taco. Deras bidrag fick flest röster av både publik och jury och vann alltså över de andra bidragen som tävlade med kött och mejerivaror.

Det kommer liksom så lägligt. Det är så rätt i tiden. Alla dessa människor som tycker att det verkar så torftigt och trist och osexigt och omanligt att äta veganskt. Det inträffar mitt i den mest grillintensiva och köttdyrkande tiden hos alla radhussvennar som hela vintern bara längtat efter att få stå och pensla sina köttbitar och orera över köttets kvalitet och förberedelsernas hemligheter.

Det trevliga är att detta mest troligt kommer att få handlarna att vakna till och börja hålla ett värdigt sortiment och att se till att personalen är insatt. Som av en händelse var jag för någon vecka sedan och jagade just vetegluten, som var huvudingrediensen i tacon,  för att kunna laga till seitan och grillbara bönbiffar. På ICA Maxi hade de inte ens hört talas om denna ingrediens men lovade att de skulle kolla upp detta och förhoppningsvis ta hem det. Efter en genomgång på nätet blev det en beställning på iHerb där mjölet var klart billigast. De svenska sidorna har fortfarande en bit kvar tyvärr.

Nå, när nu mjölet kommer ska det experimenteras och grillas så det står härliga till. Alla recept som testas och håller lägger jag ut här förstås. Vinnartacon hittar ni här.

En ny idol!

Igår snubblade jag över en artikel om en viss Joe Rollino. En av världens starkaste män någonsin påstods det. Det fanns en del totalt ofattbart hårda saker denne man hade gjort. Som klättrare måste man ju bli imponerad av att som 68 kilo tung lyfta nästan 290 kilo - med ett finger! Han kunde böja mynt, lyfta sjuka tyngder och göra enfinger-pullups. Han var med i andra världskriget, boxades och vintersimmade utanför Coney Island.

Det som dock fångade mitt intresse var att han blev 104 år gammal och slutade äta kött när han var 20. Han dog dessutom inte av sjukdom eller något sådant utan blev påkörd av en bil när han var ute på en av sina dagliga promenader. Han var alltså fullt frisk, klar i skallen och kunde fortfarande böja mynt med tänderna! Han har sagt att han inte skulle äta en stek om så han fick $50.000 och på sin 104-årsdag vägrade han äta av sin egen födelsedagstårta med motiveringen att man inte lever tills 104 genom att äta sådant som är dåligt för dig!

Jag har nyligen läst ut The Blue Zones som handlar om vad människor i fem områden gör för att leva exceptionellt länge och samtidigt vara helt friska. Vad jag förstår verkar Joe Rollino levt ungefär som 100-åringarna i boken. Lågt eller inget intag av animaliska och raffinerade produkter, ett rikt socialt liv, fysiskt aktiv, jobbade hela sitt liv, familjen först och ett syfte med att vakna upp varje dag.

Tänkte på Joe och de andra superåldringarna när jag satt och tittade på Kampen om Maten på kunskapskanalen igår. Där sitter en av de gravt överviktiga deltagarna och säger att hon har testat allt. ALLT! Professorn säger att man måste räkna med hunger om man ska gå ner i vikt. DET GÅR INTE ANNARS! En annan deltagare testar att laga en veganrätt. Jag skulle ALDRIG kunna sluta med kött, säger den överviktige deltagaren som precis hade testat ALLT! JAG DÖR HELLRE! 

Tänk att det fortfarande ses som extremt att inte äta kött. Vilken konstig värld vi lever i ändå.

Proteinmyten

"Öhh, var får du ditt protein ifrån då?"

Efter att ha varit tvungen att svara på den klassiska frågan för den femtioelfte gången tänkte jag att svaret måste bli snärtigare och roligare. Kanske innehålla lite nya grepp. Mitt svar brukar vara något i stil med: "från växter förstås". Om frågaren verkar intresserad kan man förklara att alla essentiella aminosyror finns i de flesta växter och att människan dessutom inte behöver så stor mängd protein. Vissa forskare påstår till och med att för stor mängd animaliskt protein kan vara ohälsosamt. Tänk på att bröstmjölk innehåller väldigt låga nivåer protein vilket är lite paradoxalt med tanke på tillväxten hos ett spädbarn. Det enda en strikt växtbaserad diet lider brist på är B12 faktiskt.

Min senaste idé är ett så kallat google-test. Testet går ut på att söka på en företeelse ur olika synvinklar och sedan jämföra svaren. Som de flesta vet har jag väldigt svårt för LCHF och liknande dieter, så dagens google-test gick ut på se hur det ser ut för dem i en atletisk situation.

Vegan/vegetarian athletes vs low carb athletes

A google showdown

Egentligen behöver jag inte fortsätta skriva eftersom ni alla vet svaret. Bland veganer eller vegetarianer återfinns bland andra Edwin Moses, Carl Lewis, Bode Miller, Scott Jurek, Mac Danzig och listan fortsätter i evighet. Det är utövare i alla sporter som finns. Bodybuilding, MMA, amerikansk fotboll, basket och så vidare. Många är legendariska i sin sport. Hur går det då för low carb? Jo...nää...inte så lysande faktiskt. Ett av de få träffar jag får är ultralöparen Tim Olsen som vann Western State 100 på en grym tid. Han pekas ut som en LCHF-atlet vilket gjorde mig intresserad. Jag gick in på Tims egen sida och läste det första inlägget som heter nutrition. Här blir det intressant på riktigt. Tim skriver att han är glutenintolerant vilket gjort att han uteslutit sådan kost. Han är sparsam med kolisar men äter ändå ris, sötpotatis och frukt. Han äter kött och då framför allt kyckling och massor av grönsaker. Vad jag kan utläsa finns inga mejeriprodukter, ägg två gånger per vecka och sparsmakat med rött kött. Han äter alltså mindre animaliskt än en förkrossande majoritet av "normala" LCHF:are. Mindre än de flesta vanliga svennar faktiskt.

På samma sida påstår denne herre att Lindsey Vonn är en low-carb atlet. När jag kollar en intervju med henne säger hon istället så här:

What eating habits work for you?I just try to avoid sweets in general during the season, and eat a really healthy carb-based breakfast to help fuel my workouts for the day. I need to put gas in the tank!
What snacks do you eat? 
I snack on fruit and nuts. In the middle of my long workouts, I’ll have a protein shake.

Hmm, hon undviker alltså godis under säsongen och laddar med kolisar till frukost. Low carb ftw! 

Refried Beans

En favorit när det kommer till mexmat. Har lagat några varianter men den här är enklast och dessutom minst lika god. Den är mild och passar bra till alla smaker vilket bevisades när barnens polare valde bort kycklingfajitas till förmån för refried beans under en tacokväll. Ingen rörde kycklingen förrän bönorna var slut. Det finns hopp för ungdomen!

Någon msk olja
2 gula lökar
1 stor vitlök eller typ 3-4 klyftor
1/2 tsk spiskummin
1/2 tsk paprikapulver
1 tsk oregano
2 burkar borlottibönor med vätska

Finhacka och fräs lök och vitlök i oljan tills de blir lite bruna i en stekpanna 3-5 min. Tillsätt kryddorna och efter ca 1 minut bönorna med all vätska. Sänk nu värmen till medium och låt puttra i ca 15 minuter utan lock. Rör om ibland. Ta bort från värmen och mosa bönorna med en gaffel till önskad konsistens. Gillar man ost kan man riva lite över alltihopa och låta stå på svag värme med lock tills det smält lagom. Servera till nachochips som dip eller i tortillabröd med grönsaker.

The China Study

Jo, nu har jag börjat läsa den mytomspunna boken om världens största och mest omfattande studie om nutrition. En studie som undersöker sambandet mellan cancer och mat men även cancer och andra sjukdomar. Har inte kommit så långt ännu men det man läser är inget annat än häpnadsväckande. Ju större intag av animaliska produkter desto större risk för flera former av cancer, benskörhet, diabetes, autoimmuna sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar. Den största riskfaktorn är kasein, dvs mjölkprotein. I Filippinerna fick unga barn levercancer på grund av aflatoxin, ett mögelgift som i det här fallet förgiftat jordnötter. Det märkliga var att barnen från rika hem som åt "bäst" var de som fick cancer oftast. Det dök sedan upp en studie där man gett möss samma mängd aflatoxin och sedan matat den ena gruppen 20% protein och den andra 5% protein. Resultatet? 100% av högproteingruppen utvecklade cancer/förändringar, 0% i lågproteingruppen. Det gick till och med att slå av och på cancerceller bara genom att reglera mängden animaliskt protein.

Skrämmande eftersom man hela sitt liv blivit itutad hur viktigt det är att få i sig protein. Hur viktigt det är att få i sig animaliskt protein eftersom det är bättre än det som finns i växter. Att mjölk är ett av det absolut viktigaste ett barn behöver för att växa upp till en frisk vuxen. Att du kommer att drabbas av missväxt, benskörhet och vitaminbrist om du inte dricker komjölk. Aldrig tänkte jag på att komjölk är för kalvar och inte för människor. Varför diar inga andra däggdjur andra arter? Varför slutar alla andra däggdjur dia efter några månader? Varför är benskörhet vanligast i länder med hög konsumtion av komjölk?

The China Study är en fantastisk bok och rekommenderas till alla som gillar kost och riktig vetenskap. Man märker ganska snabbt skillnaden mellan de som skriker att de har bevis genom att vifta med en tvetydig och illa genomförd studie och en riktig vetenskapsman. Läs och bli upplyst!

Annars snubblade jag över denna föreläsning och insåg att kaninhålet är väldigt djupt. Ibland kan jag skämta om att jag aldrig borde öppnat den här dörren eftersom ju mer jag lär mig desto svårare blir livet. Går det verkligen att försvara att äta ost? Alltså moraliskt? Titta och om ni inte orkar se hela kan ni hoppa fram till en timme in i föreläsningen och få en lite inblick hur det går till när det produceras ett glas mjölk till din frukost.

Earth Hour

Släckte alla lampor, myste med familjen och åt en massa gott samt tänkte på miljöproblemen och på åtgärderna
Att släcka under Earth Hour är att göra ett "statement" så att alla länders ledare förstår att klimatförändrings-frågan är viktig.
Käkade köt och potatissallad. Brutalt gott när det är mörkt

Det här är ett litet axplock av kommentarer från vanliga svenskar som berättar vad de gjorde under Earth Hour. Som väntat är det myspys framför teven med god mat och levande ljus. Nu har man visat världens ledare att man menar allvar! Man har även gjort en ansträngning att TÄNKA på miljöproblemen under reklampausen av Fångarna på Fortet. Det känns bra nu och bäst av allt är att grannarna kan se att man har dragit sitt strå till stacken och solidariskt släckt ned sitt hus under en hel timme!

I DN förfasade sig Susanna Birgersson sig över alla som kritiserade EH här om dagen. Det hette att lättsamt engagemang i jippon inte står i motsats till allvarligt engagemang och arbete. Det är de som klagar och hånar liknande jippon som inte bryr sig. De uppbådar intresse bara när det är dags att kritisera och förlöjliga de stolta aktivisterna som släcker lampor och köper rosa band. Vi måste ju börja någonstans och det är med små steg som vi till slut når målet.

Tyvärr är det lite sent för små steg. Det räcker inte med symboliska aktioner. Det funkar liksom inte att sitta och frossa i oxfilé och samtidigt göra sitt för miljön. Man kan inte konsumera, äta och flyga som en medelsvensson och samtidigt säga att man bryr sig. En kollega utbrast till exempel att det inte fanns någonting som kunde få henne att sluta äta kött. Hon källsorterar äggskal och blir sur när jag berättar att jag kommer att strunta i EH. Bryr du dig inte om miljön? En elev berättade under världsvattendagen att det var viktigt att inte spola i kranen samtidigt som man borstade tänderna. Ja, det är viktigt att tänka på men man kan även sikta högre och ändra sin kost, tyckte jag. Jämför hur mycket vatten som går åt till ett kilo potatis kontra ett kilo nötkött till exempel. Jamen då måste man ju bli vegetarian, utbrast ynglingen förskräckt! Det går ju inte för sig. I Köttkonsumtionens miljöpåverkan sammanfattas mekaniken snyggt.

Tidningarna tipsar dagligen folk om vad de själva kan göra för att leva mer miljövänligt. Några av dessa råd är till exempel att använda lågenergilampor, inte låta elektronisk utrustning stå i
standby-läge, köra mindre bil eller äta mindre kött. Det framgår dock oftast inte hur stor skillnad de olika sakerna gör för miljön. Det kan vara lätt hänt att de som vill värna om miljön väljer de lättaste punkterna som att koka te i vattenkokare istället för på spisen men struntar i de saker som är svårare att uppoffra som bilkörning och köttkonsumtion. Köttindustrin står för cirka 18 procent av utsläppen av växthusgaser. Dessutom krävs det tio gånger mer energi att framställa kött än till exempel sojabönor som är ett fullvärdigt alternativ. Att framställa ett kilo kött kräver även 15 000 liter vatten. Om människor visste hur stor miljöpåverkan köttet verkligen har skulle de kanske vara mer villiga att minska sin konsumtion.

Det är precis så här det är. Man är stolt över att man hakar på Meatless Monday en lunch i veckan, kör en miljöklassad SUV och släcker lampan en timme om året. Tyvärr är det just detta som gör att inget händer. Det är feel good-aktivism som gör att miljöarbetet stannar vid symboliska handlingar. Det är engagemang som stannar vid någon form av verklig uppoffring.
Det finns en scen i Matrix som jag gillar att svänga mig med när det handlar om att vilja se sanningen. Tar du det röda eller det blå pillret? Ni som gillar det röda pillret trots att livet kanske inte blir lika enkelt efteråt bör se den här föreläsningen.

Sustainability and Food Choice: Why Eating Local, "Less Meat" and Taking Baby Steps Won't Work

Banana Pancakes

Då har turen kommit till en favorit här hemma - the vegan banana pancakes! Så goda och så enkla att min dotter lyckas göra dem helt själv. Perfekt som kvällsmål när man är lite sötsugen eller varför inte till frukost? Jag har som vanligt testat några olika recept och kommit fram till min egen variant som jag och min familj tycker är godast. Här är grundreceptet:

2,5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
2 mogna bananer
2 dl mandelmjölk
1 tsk kokosolja
lite agavesirap

Mixa alla ingredienser och stek på medelvärme i olja tills de får fin färg. Jag tycker att det är enklast att steka rätt små plättar typ knappt 10 cm i diameter, men det är förstås en smaksak. Vill man lyxa till det kan man blanda chockladbitar i. Till servering kan man skiva tunna skivor banan, hälla på sirap eller honung eller bara ta lite god sylt. Gott, nyttigt och enkelt!

Dagens rätt

Jag har efter stor efterfrågan (en person) beslutat att skriva om goda veganrätter som jag prövat. Vi håller på att utöka vår repertoar av rätter för att undvika fastna i gamla spår. Man har ju inte direkt en stor arsenal av goda veganrecept att falla tillbaka på tack vare en livstid som köttätare. Ibland utgår vi ifrån en råvara som verkar kul och nyttig, ibland får man inspiration att testa en ny variant av en klassisk rätt. Det är en spännande resa får man väl säga. Smaklökarna har verkligen förändrats och kött smakar mest meningslöst numera.

En av de första på riktigt nya rätterna jag gjorde var potatisenchiladas. Här var det verkligen ett helt nytt koncept. Kan man verkligen stoppa potatis i ett majsbröd? Potatis som huvudattraktion? Jo, det visade sig funka alldeles utmärkt. Lilltjejen tyckte att det blev lite för starkt men det ordnade sig till gången efter då hon fick sina enchiladas utan chili. Så här gjorde jag:

Enchiladasås
1 paket/burk krossade tomater
Lite finhackad lök
Pressad/finhackad vitlök
Chiliflakes/tabasco eller liknande
Salt och peppar

Fräs lök mjuk och häll på resten. Låt puttra typ 30 minuter. Smaka av med salt, peppar och ev lite socker.

Enchiladas
4-6 skalade potatisar i bitar
1 hackad lök
2-3 vitlöksklyftor
2-3 dl grönsaksbuljong
1-2 gröna finhackade pepparfrukter. Man kan kombinera med jalapeno på burk om man råkar ha det hemma.
Chilipulver/chiliflakes
2-3 dl färsk finhackad spenat. Funkar lika bra med fryst.
8 Tortillabröd
Såsen

Koka potatisen. Fräs löken och vitlök kort i en stekpanna. Häll på en tredjedel av buljongen och koka tills löken är helt mjuk. Det tar typ 5 minuter. Häll i pepparfrukterna och en till tredjedel av buljongen. Koka lite till och dra i potatisen, buljongen och resten av kryddorna. Här kan du röra om och mosa tills du får den konsistens du vill ha på potatisarna. Jag gillar att det känns som löst potatismos med bitar i. Rör i spenaten och ta pannan från plattan.

Nu lägger du ett lager sås i botten på en ugnssäker form. Rulla in potatisjoxet i tortillabröden och lägg i formen. Häll resten av såsen över rullarna och ställ in i ugnen i ca 20 minuter i 200 grader. Ta ut servera med grön sallad och ett par ljusa öl.

Det här receptet testade jag tacka vara John Mcdougall som har skrivit en bok som heter The Starch Solution. Han är en stor inspiration och tack vare honom har jag helt kommit över min rädsla för potatis, pasta och ris. Ni som är intresserade av vad han har att säga kan kolla in den här föreläsningen. Vill man skippa introt börjar McDougall prata 3 minuter in i videon.

Sviterna efter en resa

Planen var att jag skulle åka en massa, tura lite och komma hem superfit. Det blev inte riktigt så.
Nä, det är inte som ni tror! Det sket sig på ett helt nytt sätt. Eller kanske inte helt nytt men en ny variant av ett gammalt tema skulle man kunna säga.

När vi kom dit började det att snöa. Det var riktigt fina förhållanden förutom att man knappt såg någonting allt som oftast. Det spelade mindre roll då man var sugen på att testa de nya skidorna på riktigt. Hade skitkul. Lössnöåkningen funkade bra. Kände att jag hade kontroll och åkte mer avslappnat än tidigare. Så en dag skulle jag ut med min österrikiske vän och hitta lite nytt puder. Ingen sikt men grym snö. Hittar en cool ränna som jag stjäl före de andra. Håller på att tappa ena skidan då topplagret lossnar. Nåja, upp igen och testa en gång till, men nu som siste man. Lite snö kvar i slutet av rännan. Tänker att jag borde kunna hopp ut lite till vänster istället. Ser inte att det är dubbelt så högt som jag trodde samt platt nedanför. Slår knät i hakan och knäcker till ryggen. Tar mig samman och fortsätter åka. Kommer lite senare ut från skogen i full fart och plattlandar igen på en transport.

Nu har jag ont från nacken ner till ryggslutet. Känner mig seg och trött. Kör tre åk till. Äter lunch och åker sedan till hotellet för att somna. Blir liggande i två dagar. Får behandling av någon slags sjukgymnast så jag kan åka sista dagen i alla fall. Kommer på först i efterhand att jag måste fått en hjärnskakning. Tyckte att jag blev bisarrt bakfull på min födelsedag trots högst moderat mängd alkohol och tidig sänggång. Som kronan på verket så stukade jag vänster tumme det allra sista åket. Vi skulle faktiskt bara transportera oss till afterskin och jag fick ett infall som återbördade min nästan hela tumme till ruta ett.

Ja, det verkar som jag fortfarande inte är 20. Det verkar även som att jag inte blir smartare med åren. Mest troligt har jag blivit lite mer korkad efter smällen mot huvudet också. Det bästa av allt var att jag inte tappade modet, hade kul trots allt elende, åt knappt något kött och fick nya insikter. 

Update

I förrgår fick jag äntligen tummen ur och gick till min kotknäckare. Tänkte att det är väl lite dumt att åka till alperna och vara stel i rygg och nacke redan innan man börjat åka skidor. Har känt mig stel sen i julas och det har gradvis blivit värre. Det knakade som fan och en våg av lättnad liksom sköljde över hela mitt väsen. Det är lustigt vad som händer i kroppen ibland. Jag mådde ju uppenbarligen bättre men kunde inte somna i natt. Lite stress över jobbet finns ju förstås men det måste hänga ihop med ryggknackandet. Kanske det frigjordes en massa hormoner och substanser eller liknade? Ska nog börja gå och få detta gjort lite oftare eller helst lära mig själv eller någon närstående att fixa det hemmavid.

När det gäller tummen händer typ ingenting. Skadade den i en krasch uppe i Kåbdalis och har insett att jag måste ha ett uppehåll i klättringen. Körde mitt sista pass i måndags och kommer att vila fram till vecka 10. Förhoppningsvis kommer det att räcka.

Kosten är fortsatt intressant. Min övertygelse om att detta är rätt växer hela tiden. När man hamnar i diskussion så förlitar man sig bara på de tre grundstenarna - moral, miljö och hälsa. Moral och miljö kan förstås ingen normalt begåvad människa ifrågasätta och att "det ju är så gott med kött" liksom inte räcker som argument förstår de flesta. Dock kan det vara svårare med hälsoargumentet särskilt eftersom det finns en del motstridiga studier och tolkningar som cirkulerar. I Sverige har ju dessutom hela low carb-rörelsen fått ett enormt genomslag bland folk. I tex Expressen matas man ständigt med till synes seriösa artiklar och förklädd reklam om LCHF och annan kolhydraträdd kost. Som ett litet experiment så följde jag kost och hälsoartiklar på just Expressen under några veckor och letade mönster. För att exemplifiera min tes tar jag mina exempel från dagens upplaga av expressen hälsa. Vem säger vad och vem är avsändare i dessa artiklar? Finns det vinstintressen? Finns det vetenskapliga studier? Låt oss se!

Alzheimer - Lite märklig artikel med ett flertal röster inblandade dock med några forskare. I texten sägs det att man ska äta kött men i listan ska man undvika mättade fetter. Listan på skyddande livsmedel domineras av växter men även fisk framhålls.

Bröstcancer- GI och LCHF kan öka risken för bröstcancer säger en av Sveriges ledande bröstcancerexperter och får medhåll av professor i onkologi. Anders Eenfeldt håller inte med.

Fettförbränning - Anders Eenfeldt och Elin Gunnarsson skriver om hur man försätter kroppen i ketos och bränner fett genom att skippa kolisar. Anders driver kostdoktorn.se där han bla säljer blodtrycksmätare! Elin är LCHF-frälst och har fått bla denna kommentar på LCHF.se:

"Denna artikelserie i tre delar under tre veckor av journalisten Elin Gunnarsson är helt unik! Aldrig tidigare har LCHF skildrats så positivt och utan att Livsmedelsverkets experter eller andra motståndare till lågkolhydratskost har fått komma med sista ordet."

Mellanmål .- Ulrika Davidsson tipsar om GI-mellanmål för att bli smal. Ulrika benämns som kostexpert och skriver för expressenbilagan GI&hälsa samt är författare för flera GI-kokböcker.

Cancer - Överläkare, forskare och en vetenskaplig tidsskrift visar på forskning som säger att frukt och grönt har en skyddande effekt mot cancer.

Dietguide - Expressen och en dietist går igenom vilka dieter som funkar. Tesen är att vissa dieter inte funkar på alla. Fokus på kolhydratreduktion och inget plantbaserat förslag.

Ja, då är det bara att dra slutsatser av detta högst ovetenskapliga tvärsnitt av artiklar och bilda sig en uppfattning. Eftersom jag redan har min klar så kan jag återgå till min rättningshög som jag ska vara klar med innan vi åker till Österrike. Plant-based ftw!

Träning

Det börjar märkas att träningsmängden har ökat med en dag per vecka. Det är inte ofta dagsformen är på topp och det känns i kroppen. Planen är att hålla upp träningsmängden fram till sportlovet då det blir resa ner till Alperna. Då blir det ju en veckas uppehåll från klättring och en massa aktivitet på hög höjd istället . Det borde båda för en bra start på utomhussäsongen. Har man tur är det vår och cykelföre när man kommer hem från Österrike. Tyvärr är fortfarande tummen inte bättre vilket gör att fingerbrädan känns rätt smärtsam. Gjorde ett test idag igen och beslutade att lägga den träningen på is någon vecka tills tummen mår bättre. Onödigt att riskera att det blir värre eller att det bara inte blir bättre.

Just nu går tyvärr en massa människor omkring och är sjuka. På min skola är det en hel drös lärare som antingen är sjuka eller vabbar. Bekanta och barnens polare ligger hemma. Mardrömmen vore förstås att åka på nån skit nu. Har varit sliten och trött sedan förra veckan men inget har brutit ut som tur är. Får tänka på att sova bra, dricka mycket och äta bra mat.

Igår körde jag det första cirkuspasset också. Lämnar dottern och hennes polare på cirkusskolan och rusar sedan in på Verket för att utnyttja fönstret på 90 minuter. Måste lära mig att ta vara på tiden och att räkna in tid för stretching. Igår stod jag och typ slet på ett vitt problem när gänget plötsligt stod mitt i hallen redo att åka hem. Planera passen är alltså ett förbättringsområde kan man säga.

Har förresten fått mina skidor nu. Helt cleana och vackra Navis Boards med duke-bindningar. Är nu så sjukt sugen på att komma iväg och åka. Här står min käre vän Göran nere i källaren på Alpint och ska skruva på bindningarna.

2013

Det har gått för länge nu igen. Ganska konstigt när det funnits en massa intressant (nåja) att skriva om. Istället får det bli en lägesrapport. Träningen flyter på bra för tillfället. Trodde att vistelsen uppe i norr skulle sabba formen helt men det var nog bra med lite vila från klättringen. Det hanns tyvärr bara med ett pass i Johans garage av olika anledningar. Skidåkning tog en del tid och dessutom skadade jag tummen i en krock med ett dolt vattenrör. Garaget är dock riktigt trevligt och klättringen blir intensiv då greppen är små och väggen brant.

Det värsta med julen var all animalisk föda som inte riktigt gick att undvika. Trots egen frukost blev det en total overload av kött, fisk, ägg och mejeriprodukter. Lägger man till en del alkohol och lite vitt socker på allt detta så får man ett recept på undergång. Som tur är så verkar frosseriet inte ha samma dragningskraft som förr så jag gick inte upp i vikt. Däremot kände jag mig trött och lite sliten hela tiden. Det är nästan så att ett halvår på plantbaserad föda har gjort att jag är känsligare för sådana här perioder. Eller kan det vara så att skillnaden märks på ett annat sätt? Jag är ju numera van att inte bli dåsig och däst efter middagen. Det normala är att jag får energi och blir piggare. Det var i alla fall riktigt skönt att återgå till det vanliga igen med en vecka (fem dagar) utan alkohol och med bara råa grönsaker och frukt till lunch. Efter cirka fyra dagar kändes det som normalt igen. Med andra ord så kom energin tillbaka, magen började fungera och det konstanta suget efter skräpmat försvann.

Jag testar nu att träna fyra dagar i veckan istället för tre. Det gäller att hålla sig från att ta i som ett svin alla dagarna. Tanken är att måndagar ska vara lång uppvärmning, hänga på fingerbrädan, köra lite mer lätta problem och sedan eventuellt lite fys. Tisdagarna är det mer vanlig bouldering men just den här veckan blev det tvärtom. Det funkade bra det också. Anledningen var att det blev trevligt sällskap och att det fanns ett vitt problem som jag blev peppad på. Jag tänker också att passen ska bli lite kortare nu när jag kör oftare men det sket sig också förstås i måndags. Det är ju så trist att dra när roligt folk dyker upp.
Jag försöker numera göra många problem och har typ ett pass där jag bara försöker gå runt och repetera så många svarta som möjligt. Det är rätt befriande att inte behöva tänka på att jobba på projekt eller hårda problem hela tiden. Måste även säga att Transgression-träningen passar mig bra då man inte behöver tänka på att maxa hela tiden. Man gör sina kontrollerade 10-sekunders häng och sedan går man vidare med passet.

Jag känner att återhämtningen har blivit bättre. Det kanske har ett samband med klokare träning men jag tror att det framför allt har med kosten att göra. En fråga man får med jämna mellanrum är ju var man får sitt protein ifrån. Det intressanta är att med undantag från lite ost så får jag inte i mig något animaliskt protein på daglig basis. Jag tar inga tillskott och funderar inte överhuvudtaget på protein längre, ändå funkar träningen och resultaten går åt rätt håll. How can this be?