Varför?

Sitter hemma och undrar varför det blir som det blir. Har stukat ett finger vilket innebär att det inte går att träna någon slags klättring eller annan styrka. Dessutom har jag inte vågat löpa pga något som gör ont i foten. Allt detta beror på en fest ute i skärgården som jag inte ens ville vara med på. Det blir liksom extra bittert då.

Äter onyttigt, dricker och tränar extra lite. Är det så illa att jag måste jobba för att få någon slags moral i kroppen eller är det en tillfällig svacka? Jag börjar tro att det är när människor runt omkring mig har semester som det skiter sig för mig. Känns som att det ständigt är fullt upp med olika tillställningar, fester och middagar. Är det isolation jag behöver?

Dekadens

Sommaren fortsätter i dekadensens tecken. Den enda träning som går någorlunda bra är löpningen men även där slappas det något oerhört. Istället är det fester och middagar som avlöser varandra. Det tar liksom aldrig slut. Höjdpunkten på länge var iaf Skinny Puppy på Tyrol. Fantastisk spelning med nästan bara gammalt material. I morgon så spelar The Cult vilket kan låta ungefär hur som helst. Dock är det ju så att med bra väder och rätt sällskap så kommer det bli kul oavsett.

Idag åkte jag med min kusin till KV för att träna. Det gick väl så där. Tröttnade snabbt och fick utstå smädelser från både Moritz och personalen, vilket var helt på sin plats. Det var konstigt nog kul ändå och visst har jag saknat klättringen under sommaren. Nu får man hoppas att motivationen får sig en kick bara. Då kan det nog bli en kul höst.

Har jobbat på att höja tempot i löpningen och här om dagen kändes det att jag hade klivit upp ett snäpp. Höll ca 5-tempo och kunde prata samtidigt. Det kändes helt naturligt och steget har äntligen börjat funka tror jag. Simmade över våran sjö och sprang sedan hem och var inte ens trött efteråt. Ska försöka satsa på en mil snart igen.