Dagens citat

"- Det blir inte riktigt någon debatt någonsin. Jag tycker att motståndarna är så lama, de saknar egentligen täckning för någonting. Det enda som motståndarna kommer upp med är vad studier visar. Och det vet ju alla, att det finns ju lika många långsiktiga studier som visar för och emot all typ av kosthållning.

- Jag tycker att det blir töntigt att man sitter och eggar upp sig på det sättet. Säger att det är farligt. Man ska inte äta kolhydrater, jag tycker det är så himla självklart, säger hon."

Katrin Zytomierska visar upp sitt förakt mot bildning, intellektualitet och forskning. Hon berättar om hennes fantastiska viktnedgång på 25 kilo - efter sin graviditet! Tänk så bra LCHF måste vara! Katrin har dessutom en bok ute som hon vill sälja till just dig. Man undrar lite smått vad den polska barnflickan som "rymde" och sedan fick en förbannelse över sig av Katrin har med det hela att göra. Enligt Katrin själv så verkar i alla fall inte barnflickan ha gått på LCHF.

”Vår barnflicka har rymt”. ”Hon är en enkel bondjänta från landsbygden i Polen”. ”Jag är för snäll. Jag har skämt bort henne.” ”Jag brydde mig aldrig om att vi skämde bort henne trots att folk som kan polska bönder hela tiden sa till mig att jag måste vara hård och proffsig mot henne.” ”Hon fick allt som hon pekade på. Glass, chips, godis, kakor.” ”Jag önskar henne allt ont och jag kommer aldrig tillåta henne ett liv i Sverige.”

Läs gärna vidare här för mer information om frågan. På samma sida synas LCHF-rörelsens guru i Tabues skitsnack.

Katrin som fetto

Död eller sovande?

Allt började med jug en gång för länge sedan. Kommer ihåg att Magnus Eriksson skickade ett meddelande av något slag (hur gjorde man vid 90-talets slut?) om att jag var tvungen att regga mig på jug. Alla var där, påstod han glatt. Det var början på en bisarr och underbar resa. Kontakter har knutits, resor har företagits och sprit har konsumerats. Det har även klättrats en del och nog känns det som att mycket av det som hände hade till viss del med att jug fanns. Alla dessa människor som man tjafsade eller ryggdunkade med. Alla dessa fantastiska trådar som man under mörka vinterkvällar kunde sitta och läsa och garva åt flera år senare.

Sedan blev det stopp. Någon fick nog och drog ut kontakten. Ibland kan man undra vem eller vilka som var orsaken. Var det karbinkidzen? Jag och DD? Eller var det helt enkelt så att det hade blivit en sida för stockholmare? Det hade faktiskt varit kul att veta nu när jag tänker på det. Var vi så jävla osköna egentligen?

Kort därefter gör bloxc entre på scenen. Snabbt hittar många av jugs tongivande skribenter dit och kröner det nya hemmet med att basha det gamla och namedroppa Tranströmmer långt innan Nobelpriset. Trådarna höll sig aldrig till ämnet särskilt länge och fanns jag och Christobal i samma tråd slutade det ofta i fotboll. Det var ofta bra och ibland fantastiskt. Jag skulle kunna sitta och länka i evighet men väljer att inte göra det. Tyvärr tog även detta slut med en rysk attack. Sidan dog tillfälligt men var nere nog länge för att folk skulle tappa lusten. Resten är nutid kan man säga.

Bouldringsvea dök upp. Tjafs om namnet. Bloxc tillbaka. Stockholmsklättring slår upp dörrarna. Ingen skriver något.

Jag vet att folk tyckte att stämningen på jug/bloxc var skum och någon skrev att man inte riktigt kände sig hemma där. Jag förstår det. Dock verkar det som att underhållningsvärdet i ett forum beror på om det finns ett par aktiva skribenter som kanske skriver kontroversiella saker, trampar folk på tårna och tramsar. Om alla är överens och ödmjuka så finns det inget diskussionsunderlag eller underhållning. Man kan jämföra med klackarnas roll för fotboll och hockey. Djurgården ville för ett antal år sedan få bort klacken från Globen eftersom man trodde att barnfamiljer och slipsar skulle ta deras plats. Man trodde att om högljudda och stökiga supportrar försvann skulle de ersättas av bättre supportrar. Detta hände som vi alla vet inte. Det blev stendött och alla försvann.

Vad kommer att hända nu? Är internetscenen, som vi känner den, död? Är det nervöst avvaktande i sann hipsteranda? Vad väntar i så fall folk på?

Jag saknar tjafset, humorn, påhoppen, tramset och allvaret. Jag saknar att allt detta kunde rymmas i en och samma tråd. Jag saknar det låga och höga. Jag saknar de bländande skribenterna. Jag saknar norrlandsklanen, karbinkidsen, gubbarna och meningsmotståndarna. Jag saknar fotbollsdiskussionerna och de bitska kommentarerna om fotbollsdiskussionerna. Ibland saknar jag till och med min egen persona. Han som var som mig men lite elakare och grälsjukare. Lite snyggare och bättre på att klättra. Vad händer med dig nu?

Framsteg?

Träningsdosen har ökat om man enbart tittar på mängden klättring. Den totala träningsmängden är dock halverad. Trots lite förkylning så känns formen helt ok. Fler vita problem känns som möjliga redan från början. Förut behövde man nästan bara titta på greppen för att leta vidare. Flera svarta behöver man knappt anstränga sig på. Vikten är på väg ner tror jag. Vägde under 79 för första gången på länge här om dagen och då hade jag dessutom inte druckit sprit kvällen innan så ingen uttorkning förelåg. 

Kör fortfarande PF och trivs mycket bra med det. Magen är generellt bättre trots att jag slarvar en del på helgerna och ofta dricker nåt glas vin framåt kvällen. Tyvärr innebär skolmaten ett svårlöst problem. Den är nämligen fruktansvärd och försvårar en hel del eftersom man aldrig vet vad man får. Ibland serveras vattnig soppa eller pannkakor vilket inte riktigt funkar ihop med PF. För att fixa dagarna måste jag ha en redig dos protein och gärna inte toksnabba kolhydrater. Funderar  just nu på vad man skulle kunna göra istället för skolmat. Ta med matlåda varje dag är dömt att misslyckas eftersom jag är dålig på att planera. Protein och havregryn skulle kunna funka. Ägg och tonfisk? Storkok? Tips mottages gärna.