Film och musik

Idag snöar det igen. Arbetet med att sopa gatorna ligger nere. Själv är jag semidäckad av någon skum åkomma. Vilken tur att det finns film att titta på. Här om dagen såg jag äntligen Between the Trees - den bästa klätterfilmen på länge. Inget trams, inget amerikanskt skrikande och pseudo/yoga-babblande, ingen epilepsiframkallande editering, inga klichémättade klipp på franska gubbar eller "coola" och "tokroliga" sekvenser på klättrarna. Bra musik, bra klättring, snyggt foto - det räcker bra så. Jag vill egentligen säga, typiskt engelskt, eftersom jag fick lite samma känsla som från One Summer men tvekar eftersom jag är lite av en anglofil. Men ändå liksom, det är ju så bra och det känns lite typiskt brittiskt. Varför gör inte de andra filmmakarna sådana här filmer för? Jämför BTT med tex Core. Ja, var ska man börja? Lika bra att konstatera att den här filmen kommer jag se många gånger. Den fick mig att bli så pass sugen på bouldring att jag låg vaken halva natten och tänkte på olika boulderproblem som jag vill göra. Jag låg och tänkte på hur jag ska filma dem också. Köpa en till kamera kanske...

Övriga filmer som förtjänar en rekommendation är Light the Wick och The way I see it.



Som ni märker har jag högre toleransnivå när skidåkare ska spexa och tramsa på film, men det beror bara på att de klarar av det. Klättrare är tyvärr inte särskilt tuffa och bör hålla sig från sånt i största möjliga mån. Det blir inte bra på film.

Alla vi som saknar Dio och blir illa till mods när vi tänker på Blackmore's nya karriärinriktning vet hur det känns. Man vill liksom uppleva allt det där igen utan att nöta sönder de gamla bitarna från förr. Alla vet att de inte håller för mer än kanske två genomlyssningar per år och då bör det ske under alkoholpåverkan samt i sällskap av gamla kamrater för att maximera den nostalgiska stämningen. Nå, jag satt och lyssnade av Devin Townsends (hjelte från Strapping Young Lad) låtskatt på Spotify och klickade på random runt i relaterade artister. Jag hittade i alla fall denne man:

Mycket uselt har han gjort men den här låten tycker jag kommer väldigt nära känslan som jag fick av Rainbow. Ocoolare än så här blir det inte heller men bra är det. Spotifylänkarna är här och här

Det var allt för idag kids. Snön faller utanför fönstret och våren känns mycket avlägsen. Allsvensk premiär om en vecka. Blir det en sommar utan bad men med stick?