Hösttrött

Nu börjar man känna sig trött. Tycker redan att man mest känner för att sova dygnet runt. Lite smårisigt mår man också. Kanske det som gör att man är så trött jämt? Ska försöka göra en ansträngning att komma i säng senast 22.00 på vardagarna trots att det känns lite pensionärsaktigt. Överlevnad först som man säger.

Nu är ju fotbollen kommit fram till slutet också. I söndags var det sista hemmamatchen mot Häcken med privat visning av Råsunda innan, fint väder och seger. Säsongen har varit en glad överraskning måste man ju säga. Efter förra årets turbulens så har det varit skönt se AIK som ett topplag och med ekonomin i balans. Detta kan vi tacka Banguras för. Massor med mål, entusiasm och dessutom pengar när de gick vidare. Enda plumpen i protokollet tycker jag var derbyförlusten mot aporna som dessutom tog död på ett lite längre guldhopp. Spänning tog liksom slut där. Nästa år är det europaspel och oavsett vad man tycker om det så lär det väl innebära lite cash till klubben. Kanske även en trevlig bortaresa om laget och staden är rätt.

Träningen går framåt sakta men säkert. Passen i tunneln är bra och framstegen kommer hela tiden i små portioner. Även på vanliga problem känns det bättre och stabilare. Har dock försummat stretchingen vilket gör sig påmint i den gamla skadan i ljumsken/höften. Måste bli bättring på det området innan jag drar på mig en skada där igen. Löpningen går rätt bra den också när jag väl kommer ut. Tempot är högre nu och skulle det vara kul att öka distansen lite. Optimalt så borde det finnas ett trevligt milspår i närheten men man får väl lösa det på annat vis. Spåret jag springer är väldigt kuperat och bra om man vill köra sånt men vill man bara nöta länge är det lite för jobbigt.

Musiktipset är ju helt klart The Sword. Enkelt, tungt och bra.

Kliché

En och en halv timme i tunneln idag. Smutsigt och bra. Passet avbröts först när jag fick min andra flapper. Så här såg den ut när den var färsk:

Har ni tänkt på att det är en av det mest klyschiga motiv som finns inom klättringen. En härlig flapper på en kritad hand. Det blir så fint med det röda som kontrast mot det vita. Härligt! Vi vill ju vara tuffa och att visa upp blodiga händer och avskalad hud tycker vi gör oss till riktiga hårdingar. Min flapper gjorde inte särskilt ont men den ser rätt tuff ut. Trots att jag inte kunde klämma fram en enda droppe blod. Vill bara påminna alla vinälskare där ute om att Allt om Mat har sin stora vinspecial ute nu. Alla bolagets röda och vita viner bedömda. Mycket användbart för att slippa köpa de där flaskorna som är riktigt crappiga och hitta fynden.

Löpning

Igår firade jag mina 50 mil på hojen genom att besöka Ölmässan vid Nacka Strand där jag mötte upp med några av mina lite mer bisarra kamrater. Tänkte först inte dra eftersom man inte ville missa matchen men det visade sig att mässan hade en så kallad supporterbar där det skulle visas fotboll. Självklart var den inhyst i ett hörn där det var långt till all vettig öl, vilket mest troligt var uträknat av Norrlands Guld som förstås frontade baren. Matchen var som alla vet en kvalfylld och tragisk tillställning förutom de tre poäng vi fick med oss. Nåväl, Det dracks goda öl och det hela avslutades med att en i sällskapet köpte ett ölglas med virre då han nekades att köpa en flaska. Han lyckades fixa en flaska och räddade innehållet i glaset med hjälp av en egentillverkad tratt till slut. Man avslutade hur som helst kvällen med att dricka whiskey med 60% styrka och en insikt att man glömt äta middag. 12 timmar med endast 2 mackor i magen. Man är ju rätt hård ändå. Det var därför det skulle springas lite lugnt idag. Soft och härligt tempo utan någon hets. Det höll tills sista backen var kvar. Man är ju bara tvungen att rycka liksom och dessutom är det ju så härligt att ha lite kräks i munnen, eller hur? Dagens soundtrack på rundan var Satariel och här kommer ett smakprov. Enjoy!

500 kilometer

Just det, du hörde rätt. Idag har jag cyklat 500 km genom cykelpendling. Känns riktigt bra. Själva turen kröntes med ny jacka som fick smaka på vad den var designad för - spöregn på hemvägen. Cyklingen går bra och jag tror att det där med att spontanköra backintervaller ibland har gett ett ökat tryck i benen. Tycker att medelhastigheten verkar ha gått upp några snäpp. Nu för tiden har jag inga problem med att cykla ifrån de utan teamtröjor. Förut fick man ibland slita för att hinna ikapp nån typ på hybridcykel men nu behöver jag inte ens bryta mot trafikreglerna för att komma ikapp. Dock märker man hur långt man har kvar till de som tränar. Det roligaste är ju andra effekter av all tid på sadeln (drygt 20 timmar). Kroppsfettet försvinner sakta men säkert utan att vikten minskar. Detta borde förstås bero på att muskelmassan i benen ökat markant. Vissa byxor sitter inte så slappt numera... Löphastigheten verkar även den ha påverkats positivt. Var ute en runda igår med mina nya dojor - ett par Saucony A4.

Hastigheten fanns där även uppför vilket alltid varit min svaghet. Testade på 4 minuter med gott resultat. Känns inte alls omöjligt att höja hastigheten till att fixa milen på ca 45. Inte nu men kanske till sommaren om man får vara hel. Klättringen har även den upplevt ett uppsving. Försöker köra tunnel en del och försöker köra smutsigt som citatmaskinen PG uttrycker det. Kvantitet står över kvalitet. Ingen finess utan bara göra det du ska göra och sedan åka hem. Passar en krisande memil som handen i cykelhandsken. Har ju glömt att rapportera om konserten förra fredagen som bland annat jag och Ricky gick på. Huvudattraktionen var Graveyard som spelar skitig 70-talsstinkande hårdrock. De var bra men jag skulle säga att kvällens gladaste överraskning var Top Hawk som spelade sig in i åtminstone mitt hjärta. Ingen bra video och det lät mycket bättre irl så att säga men här är iaf en video: Och för rättvisans skull kommer även en video med Graveyard: