Hösttrött

Nu börjar man känna sig trött. Tycker redan att man mest känner för att sova dygnet runt. Lite smårisigt mår man också. Kanske det som gör att man är så trött jämt? Ska försöka göra en ansträngning att komma i säng senast 22.00 på vardagarna trots att det känns lite pensionärsaktigt. Överlevnad först som man säger.

Nu är ju fotbollen kommit fram till slutet också. I söndags var det sista hemmamatchen mot Häcken med privat visning av Råsunda innan, fint väder och seger. Säsongen har varit en glad överraskning måste man ju säga. Efter förra årets turbulens så har det varit skönt se AIK som ett topplag och med ekonomin i balans. Detta kan vi tacka Banguras för. Massor med mål, entusiasm och dessutom pengar när de gick vidare. Enda plumpen i protokollet tycker jag var derbyförlusten mot aporna som dessutom tog död på ett lite längre guldhopp. Spänning tog liksom slut där. Nästa år är det europaspel och oavsett vad man tycker om det så lär det väl innebära lite cash till klubben. Kanske även en trevlig bortaresa om laget och staden är rätt.

Träningen går framåt sakta men säkert. Passen i tunneln är bra och framstegen kommer hela tiden i små portioner. Även på vanliga problem känns det bättre och stabilare. Har dock försummat stretchingen vilket gör sig påmint i den gamla skadan i ljumsken/höften. Måste bli bättring på det området innan jag drar på mig en skada där igen. Löpningen går rätt bra den också när jag väl kommer ut. Tempot är högre nu och skulle det vara kul att öka distansen lite. Optimalt så borde det finnas ett trevligt milspår i närheten men man får väl lösa det på annat vis. Spåret jag springer är väldigt kuperat och bra om man vill köra sånt men vill man bara nöta länge är det lite för jobbigt.

Musiktipset är ju helt klart The Sword. Enkelt, tungt och bra.