Lycka trots allt

Man faller och reser sig upp. Man faller igen och reser sig upp igen. Man har väl liksom inget val egentligen? Man blir sällan gladare av att ge upp, sätta sig och tjura eller skylla på vad det nu är man brukar skylla på. Min söndag var ett sånt där test of faith där det kändes som om kosmos ville säga något. Liksom Gud satte någon stackare på prov i gamla testamentet när tron inte var av det rätta virket eller kanske när det verkligen var av det rätta virket. Nå, premiär på Råsunda. Den sista någonsin. Årskort inköpt. Så där mysigt sugen på kanske tre bira innan match. Lite soft fira att det är igång och att jyrgårn har åkt ur elitserien. Tänkte hinna med att stryka något från jobbiga listan (mer om den senare) innan avfärd.

Istället spenderades söndagen med att fixa ny frys eftersom den gamla la av. Ingen körde ut eftersom det var söndag så det var bara att ringa runt bland polare och bekanta för att hitta någon som hade bil med dragkrok. Hyra släp, släpa hem, släpa in. Hemmet i kaos, inget fixat, ingen match, astrött och 9000 pistoler fattigare. Deppa ihop? Nä, det var inte så farligt trots allt. Matchen var tydligen helt värdelös och det snöade och var iskallt. Pengarna då? Nja, trist kanske men förr eller senare måste man ju byta dessa grejer. Har man tur får man några bonusår men trista byta vitvaror får man ju stå ut med som husägare. Man har liksom inget annat val.

Jag bryter inte ihop men det kan hända att man tjurar och tycker livet suger. Man går och håller käft och tycker folk i allmänhet är idioter. Men nu är det så att Lotta lånade ut boken The Happiness Project och trots viss inledande skepsis så har jag blivit riktigt inspirerad av boken. Ett av de tidiga grejerna i boken är att skriva en lista på små och stora saker som måste göras. På vår lista här hemma står bland annat fixa listen i köket, köp utemöbler, se över försäkringar osv. Här om dagen fick jag stryka första grejen på listan - sätt upp fingerbrädan! Den har legat i olika hörn, man har snubblat på den, den har hängt ute, man har funderat på var den ska hänga. Nu är det gjort och det känns riktigt bra.

Klättringen går bra i övrigt men i måndags fick passet ett abrupt slut av en riktig praktflapper. Precis när man hade fått upp värmen fick man åka hem istället. Min vana trogen kommer förstås bildbevis. Det är ju viktigt att alla får se hur tuff jag är. I morgon är det dags igen tror jag. Det gör fortfarande riktigt ont så man får se hur hårt det blir...