Slutet är nära...

Min tillvaro kan just nu är ett tragiskt kapitel. Den beskrivs mest som ett tillstånd av total avsaknad på energi och 100% avsmak. Av någon konstig anledning glömmer man alltid bort hur det brukar vara just innan betygen ska sättas. Det blir ju så här två gånger varje år och för första gången tänker jag - ska det verkligen vara så här? 

Träningen då? Jo, träningsmängden har nästan halverats senaste tiden. Ingen cykling, förkylning och avsaknad av löparskor är anledningarna. Cyklingen har lagts på is på grund av rädsla för punktering har jag kommit på. Visst är mörker otäckt och visst är det otäckt kallt men den verkliga rädslan är att i mörker och kyla stå och fixa punka utan handskar. Det gäller alltså att hitta däck som fixar det som inte mina nuvarande däck fixar. Funderar på mtb-däck med dubbar faktiskt. De borde klara nästan centimeterlånga prylar som ligger och lurpassar på vägarna. Pannlampa måste också fixas innan jag ger mig ut igen.

Löpningen ska komma igång redan idag kanske. Tror att mina nya pjucks har kommit från England idag. Snuvan är borta också. Pannlampa kommer nog att hjälpa till även här tror jag. Dessutom är ju nya prylar kul. Kanske får bli en julklapp till mig själv.

Klättringen går iaf framåt. Igår skickade jag en vit hur lätt som helst. Flashar många svarta utan ansträngning och känner mig allmänt i gott skick. Man kan säga att medan den totala träningsmängden går ner så går faktiskt mängden klättring upp. Det finns hopp!