Första kvällen på pizzerian började det kännas i halsen. Jag blev sjukare för varje dag som gick och till slut orkade jag knappt åka i pisten. Det var nollsikt och hård vind men perfekt snö i tre dagar men då var min kompanjon i så dålig form att han inte ville åka offpist. Jag fick alltså åka själv vilket effektivt hindrade mig från de riktigt intressanta åken. Sedan blev det strålande sol och plusgrader. Tyvärr var jag vid det här laget så sjuk att jag inte ens kunde njuta av afterski i solen. Snön var så blöt att all åkning var rätt meningslös. En pistör dog i en relativt liten blötsnölavin under veckan. Inget som höjde stämningen direkt. På det hela taget blev detta en rätt tragisk resa. Jag är fortfarande sjuk dessutom så ingen träning sedan hemkomsten. Det enda positiva är att jag återfann min GoPro som jag lyckades tappa i skogen och att jag inte blev fet som vanligt. Alltid något...
Idag håller alla tragiska gårdare käften för en gångs skull. Sveriges i särklass drygaste och värsta kappvändare till fans kurar hemma och hoppas att ingen ska nämna hockeyn. Elitseriens mest överskattade lag ska kvala och vi är många som ber till Gud att de åker åt helvete. Så till er som genom den här säsongen har varit sugna på att prata hockey när AIK legat på kvalplats - var är ni nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar