Den farliga tiden

Jo, så är det. Solen skiner, grillen ryker och rosévin finns kylt. Livsfarligt. Man vill äta chips och nötter och slappa på altanen. Redan under semestern till Kreta tappade jag tempot och åt massor med frukost och drack öl. Vad händer nu? Jo, cyklingen är igång men det innebär tyvärr tjocka tunga lår. Bra fart och ork har jag i alla fall - trots cykling utan frukost. Jo, det gäller att ha disciplin nu. Det gäller att inte skjuta pass på framtiden trots att det känns mysigt med altanen eller aw. Det gäller att fortsätta hänga på Verket trots att det känns lite tomt just nu. Löppassen måste genomföras trots värmen. Det enda som inte känns betungande är faktiskt cyklingen. Det är verkligen en fröjd att cykla till jobbet i värmen. 

Nya skor är inköpta eftersom de gamla sprack. Det blev ett par Demon och jag lyckades ha dem på mig en timme första gången. Tejpade lilltårna och körde. Skorna funkar bra, är lite mjukare än den äldre modellen men   det kändes som att den klarade smålister bra. Ska bli kul att testa dem på riktig klippa.

Dagens citat kommer från Mathilda Fyhr som går på Vittragymnasiet här i Nacka. Hon har skrivit till DN angående att lärare kan ta mobiltelefoner från eleverna och behålla dem i upp till 4 dagar. Hon skriver så här:

"Detta gäller om eleven under upprepade tillfällen stört undervisningen med mobiltelefonen eller liknande. 

Vem bär ansvaret om eleven råkar ut för någonting efter skolan och behöver sin mobiltelefon? Är det eleven som ska skylla sig själv då, för att denne stört en lektion i skolan?"

Ja, vad tycker ni? Är det ok att upprepade gånger störa omgivningen på ett sätt att man saboterar för folk som vill lyssna och kanske lära sig något? Ska man få störa människor som kanske har inlärningsproblem med sin mobil utan kännbar konsekvens? Borde inte läraren få elda upp mobilen istället? Eller kanske stänga av eleven en vecka istället? 

Allt är så konstigt

Allas vår Pippin brukar ofta fråga sig själv och sin omgivning vad det egentligen är för fel på folk. Ibland har man sådana dagar eller perioder när man undrar lite extra - vad är det med folk egentligen? I veckan cyklade jag till jobbet och kommer in i vårt lite sunkiga cykelförråd/omklädningsrum där endast jag och en kollega huserar. När jag ska duscha upptäcker jag att någon avlägsnat duschslangen. En duschslang av det gamla bruna slaget som sprutar lite snett men som gör sitt jobb. Vem har tatt den, undrar man ju, och varför?

Cyklingen i sig är också en outtömlig källa till märkliga händelser. Till exempel plingade jag på två mammor med barnvagn som gick i bredd över både cykelbana och gångbana varpå de stannar och stirrar på mig som står och vinglar bakom dem. De stirrar med tomma blickar som om de inte riktigt förstår vad jag vill. Två vuxna kvinnor, som med sin härligt avslappnade stil omöjliggör att någon kan passera dem från något håll, blir förvånade över att någon, som vill hem från jobbet, plingar för att komma förbi.

På derbyt i veckan hamnade jag bredvid en ungdom som stod och spottade konstant under hela matchen samtidigt som han tiggde cigg av alla omkring sig. Man undrade efter ett tag om han skulle kollapsa av dehydrering på grund av allt loskande. Hur tänker man när man spottar oavbrutet bland en massa människor som står väldigt nära? Hade han fel på salivproduktionen? Trodde han att det i själva verket var rätt charmigt? Är det något slags fel på dagens ungdom?

Det har förstås hänt en drös andra lika konstiga saker den senaste tiden men jag ska undvika att tråka ut min minimala läsekrets med mina vardagsbetraktelser. Måste hur som helst tipsa om den senaste artikelserien av Zaremba i DN. Där har vi galenskap av finaste kvalitet. Läs och begrunda.

Nu drar jag till Kreta! Det ska tydligen regna hela veckan men förhoppningsvis blir det mycket löpning.

Fag Burn

Igår var det dags för Orminge igen. M och T skulle ut så jag skippade Verket till förmån för utomhusaktivitet och umgänge. T hade haft en hemsk dag på jobbet och var osedvanligt bitter vilket M och jag förstås glatt utnyttjade. Problemet för dagen blev i alla fall Fag Burn som jag fortfarande tycker är hårt graderad. Vi slet hårt med att få till sekvensen. Det är lustigt att det är ett enda grepp som hela problemet handlar om och att få det rätt är nyckeln till framgång. Till slut lossnade det och jag började känna att det här kanske kommer att gå. Efter ett knaster som låg i jackfickan och en lite längre paus så gick det helt plötsligt. Det var en riktigt skön känsla att glida upp för de avslutande moven på Phatcat. Min andra bestigning av Fag Burn var nu ett faktum.

I onsdags cyklade jag till jobbet och det förstås tungt. Det viktiga var dock att däcken höll och för första gången i år slapp man byta slang och pumpa. Har nu bytt slang 5-6 gånger och spenderat många timmar på dessa satans däck och slangar. Måste dock säga att man är glad att jag köpte grejerna på Cykloteket och inte på nätet. De har varit otroligt hjälpsamma och inte tjafsat någonting. Blir det Conti fler gånger då?  Nä...

White Trash

Idag hände det. Min största mindfuck någonsin fick äntligen sitt avslut. Hur många år det har gått vill jag inte ens tänka på, men det handlar om en tidsrymd på runt ett decennium. Jag kommer ihåg när jag och Björn drog dit genom skogen med min äldsta dotter i barnvagn. Jag kommer ihåg när Fredde gjorde problemet. Jag kommer ihåg Pippins nybörjarspot kombinerat med 2 paddor som resulterade i ett jack någon centimeter från ryggraden. Händelsen som sådde ett frö av tvivel och rädsla. Jag kommer ihåg de perioder när jag varit så svag och fet att jag inte ens kunnat lätta på problemet.

Idag kändes det perfekt. Ingen rädsla. Inget tvivel. Bra folk. Perfekt väder. Ingen press. Många paddor. Märkligt nog infann sig inget lyckorus utan bara en mysig känsla i kroppen. Efteråt repeterade jag Skinny Puppy - även det ett problem som det var länge sedan jag orkade göra. Det går framåt vänner.