Allt är så konstigt

Allas vår Pippin brukar ofta fråga sig själv och sin omgivning vad det egentligen är för fel på folk. Ibland har man sådana dagar eller perioder när man undrar lite extra - vad är det med folk egentligen? I veckan cyklade jag till jobbet och kommer in i vårt lite sunkiga cykelförråd/omklädningsrum där endast jag och en kollega huserar. När jag ska duscha upptäcker jag att någon avlägsnat duschslangen. En duschslang av det gamla bruna slaget som sprutar lite snett men som gör sitt jobb. Vem har tatt den, undrar man ju, och varför?

Cyklingen i sig är också en outtömlig källa till märkliga händelser. Till exempel plingade jag på två mammor med barnvagn som gick i bredd över både cykelbana och gångbana varpå de stannar och stirrar på mig som står och vinglar bakom dem. De stirrar med tomma blickar som om de inte riktigt förstår vad jag vill. Två vuxna kvinnor, som med sin härligt avslappnade stil omöjliggör att någon kan passera dem från något håll, blir förvånade över att någon, som vill hem från jobbet, plingar för att komma förbi.

På derbyt i veckan hamnade jag bredvid en ungdom som stod och spottade konstant under hela matchen samtidigt som han tiggde cigg av alla omkring sig. Man undrade efter ett tag om han skulle kollapsa av dehydrering på grund av allt loskande. Hur tänker man när man spottar oavbrutet bland en massa människor som står väldigt nära? Hade han fel på salivproduktionen? Trodde han att det i själva verket var rätt charmigt? Är det något slags fel på dagens ungdom?

Det har förstås hänt en drös andra lika konstiga saker den senaste tiden men jag ska undvika att tråka ut min minimala läsekrets med mina vardagsbetraktelser. Måste hur som helst tipsa om den senaste artikelserien av Zaremba i DN. Där har vi galenskap av finaste kvalitet. Läs och begrunda.

Nu drar jag till Kreta! Det ska tydligen regna hela veckan men förhoppningsvis blir det mycket löpning.