Tänkte här om dagen på tiden som gått sedan jag startade den här bloggen. Vem jag var då och var jag var på väg. Vem hade jag varit om jag fortsatt på samma väg istället för att vika av? Vem är jag nu och var är jag på väg?
Mitt i sommaren under herrens år 2009 så hade jag precis börjat klara av att träna igen efter höftskadan och var sugen på att komma tillbaka på riktigt. Det var då jag startade bloggen. Året innan var ju den egentliga vändningen då jag fet, svag och nedbruten låg på golvet i ett hotellrum i alperna med ryggskott, medan snön vräkte ned utanför fönstret. Symboliken var tydlig så här i efterhand - ligg kvar eller res dig upp.
Första året med bloggen vägde jag oftast strax över 80, ibland upp mot 83. Tyvärr kan man dock ana att jag nog oftast vägde mig då jag kände mig lätt och fit. Jag var ofta trött och sliten. Jag var skadad ofta. Jag testade LCHF. Jag fokuserade på att göra många pullups. Jag drack för mycket alkohol. Jobbet sög. Jag var sjuk rätt ofta. Jag åt nästan ingen frukt. Sov ofta dåligt.
Under resans gång har jag börjat cyklependla, köra periodisk fasta och springa på riktigt. Träningen har blivit klokare, mindre prestationsfixerad och roligare. Det senaste är att jag i praktiken lever vegetariskt till 90%. Jag sover bra. Jobbet känns ok. Klättringen går framåt. Vikten ligger numera runt 76.
Träffade Trevor igen på Verket. Han tyckte jag såg fit ut och tillade att när jag annonserade min comeback så hade han tänkt tyst för sig själv - that's not gonna happen. Man inser att det såg illa ut för ett antal år sedan. Min käre vän doktorn erkände att han trott att jag hade problem av något slag. "Du hade dålig hy, såg sliten ut och var rätt fet."
Påsken 2008 fick jag en uppenbarelse. Det här är din framtid om du inte gör något nu. Du kan glömma att åka branta berg i lössnö, klättra något över 6C, köpa kläder i medium, springa i trappor utan att bli andfådd. Vill jag fortsätta vara den här personen eller ska jag bli den som jag vill vara? Enkelt svar. Lång väg att gå.
Mitt i sommaren under herrens år 2009 så hade jag precis börjat klara av att träna igen efter höftskadan och var sugen på att komma tillbaka på riktigt. Det var då jag startade bloggen. Året innan var ju den egentliga vändningen då jag fet, svag och nedbruten låg på golvet i ett hotellrum i alperna med ryggskott, medan snön vräkte ned utanför fönstret. Symboliken var tydlig så här i efterhand - ligg kvar eller res dig upp.
Första året med bloggen vägde jag oftast strax över 80, ibland upp mot 83. Tyvärr kan man dock ana att jag nog oftast vägde mig då jag kände mig lätt och fit. Jag var ofta trött och sliten. Jag var skadad ofta. Jag testade LCHF. Jag fokuserade på att göra många pullups. Jag drack för mycket alkohol. Jobbet sög. Jag var sjuk rätt ofta. Jag åt nästan ingen frukt. Sov ofta dåligt.
Under resans gång har jag börjat cyklependla, köra periodisk fasta och springa på riktigt. Träningen har blivit klokare, mindre prestationsfixerad och roligare. Det senaste är att jag i praktiken lever vegetariskt till 90%. Jag sover bra. Jobbet känns ok. Klättringen går framåt. Vikten ligger numera runt 76.
Träffade Trevor igen på Verket. Han tyckte jag såg fit ut och tillade att när jag annonserade min comeback så hade han tänkt tyst för sig själv - that's not gonna happen. Man inser att det såg illa ut för ett antal år sedan. Min käre vän doktorn erkände att han trott att jag hade problem av något slag. "Du hade dålig hy, såg sliten ut och var rätt fet."
Påsken 2008 fick jag en uppenbarelse. Det här är din framtid om du inte gör något nu. Du kan glömma att åka branta berg i lössnö, klättra något över 6C, köpa kläder i medium, springa i trappor utan att bli andfådd. Vill jag fortsätta vara den här personen eller ska jag bli den som jag vill vara? Enkelt svar. Lång väg att gå.
ja eller hur! till jul då ska vi pröva pisterna! Danne får väl följa me å visa "sitt" mästervärk
SvaraRaderaJa du gör ett gott jobb min herre! keep up the good work och må som en kung i själ och hjärta
Bara till å köpa nytt kit med stighudar och hela köret. Hoppas på vargavinter uppe i norr! Och ett härligt garagegym att träna i inte att förglömma.
SvaraRadera