Hippien har vaknat!

Köpte äntligen ett par VFF igår efter segt pass på KV. Har ju varit förkyld nästan två veckor men är helt klart på väg tillbaka. Kul att köra lite med Lotta och Pyret igen. Hur gick då själva klättringen? Svag, ingen teknik och läste fel. Var det kul? Ja!

Så idag blev det en premiärtur i mina KSO. Tänkte att det borde ju gå att springa trots lite snor i näsan. Allmäntillståndet är då helt ok och bara man tar det lugnt så kanske det tom är bra för kroppen tänkte jag. Första känslan är att det är så lätt och att det nästan inte låter något. Jag slås också av att det jag scannar underlaget på ett helt annat sätt. I ett knixigt skogsparti så blir jag så där glad över att det är så jävla kul att springa. Min föresats att löpa ett kort pass känns trist och det är inte helt lätt att vika av så där tidigt men med övergångsriskerna så är det ett måste att ta det lugnt i början. Men visst borde det vara lättare för en klättrare att göra övergången till minimalistiska skor än för kreti och pleti? Vi är ju trots allt vana att stå på tårna och arbeta med vaderna.
Vid hemgången kändes det i vaderna men fötterna var ok. Det kändes bra helt enkelt. Att det fanns mogna jordgubbar i rabatten gjorde inte det hela sämre. Barfota ätandes hemmaodlade jordgubbar - hippie eller hipster? Bara en lycklig gubbe som snart ska mixa en perfekt drajja och se på skräckfilm. Hurra!

Skolavslutning

I onsdags skiljdes jag och min klass åt efter tre år tillsammans. Det blev fint och sorgligt. Trodde det skulle vara lättare den här gången men tydligen är det bara acceptera att man är en rätt blödig typ. Min vana trogen så blev jag tokförkyld så fort betygen var satta. Det verkar som att när anspänningen släpper så bryter kroppen totalt ihop. Är fortfarande snorig och seg. Sugen på att springa, cykla och klättra eller bara inte vara sjuk. Har typ två arbetsdagar kvar och sedan är det semester. Måste bli frisk...

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Det var inte den mest taktiska turordningen och Born to Run var kanske lite för bra. Förväntningarna var väl också lite orealistiska bör väl erkännas, men detta var inte en särskilt bra bok. Titeln ger redan den en ledtråd - detta är en extremt inåtblickande och jag-centrerad bok. Ett exempel kan låta så här :

Jag räknade ut att jag borde kunna springa klart på tre timmar och trettio minuter om jag höll samma takt som jag hållit dittills.

Fyra jag i en mening och den här var inte extrem utan rätt representativ. Inte ens ett sånt ego som mig själv går till dessa överdrifter. Dessutom är boken gnällig för det mesta. Murakami förmedlar ingen löpglädje och ingen visdom heller. Snarare handlar det om lidande utan mening och någon slags falsk blygsamhet. Den känns lite ostrukturerad. Den griper inte tag i mig. Kanske är det något väsentligt som gått förlorat i översättningen. Vad jag pratar om när jag pratar om löpning kan man klara sig utan. Vill du fortfarande läsa den så kan du gärna ta mitt ex.

Born to Run

Läste Born to Run färdigt igår och tycker att det är den bästa bok jag någonsin läst. Detta är säkert inte sant men jag har aldrig fått sådana lyckokänslor av någon annan bok som jag minns. Jag skrattar, blir rörd, upprörd, imponerad bortom alla gränser och totalt inspirerad. Det enda man vill göra är att dra ut och springa - och man vill springa långt. Boken börjar med en fråga ställd av författaren, Christopher McDougall, som lyder: Why does my feet hurt? De svar han får från en samlad expertis är att löpning är farligt för människan och lösningen är ännu mer dämpning i löparskorna. McDougalls jakt på svaret till frågan tar honom till slut till Mexiko i sökandet efter en man som kallas Caballo Blanco och Tarahumara, en indianstam som springer galna sträckor enbart i tunna sandaler gjorda av bildäck, självklart utan att känna till de typiska löparskadorna de flesta av oss har fått känna av.
Boken utgår från att människan är skapad att springa och att löpning inte är lidande utan glädje. Det är lika naturligt som att äta eller ha sex och bör i praktiken utövas lika ofta. Den har fått mig att se på min klättring genom åren med andra ögon också. Svaret på varför jag har varit skadad i ca en tredjedel av min klätterkarriär finns här. Varför kunde jag spela innebandy i 4 timmar i sträck på en lördag med platta inomhusskor på ett stenhårt golv, göra samma sak dagen efter utan att skada mig? Varför fick jag ont i knäet efter ca 2 km på ett mjukt elljusspår med riktiga löparskor?
Boken är fylld av bisarra karaktärer som man tänker måste vara uppdiktade. Jag fick vid några tillfällen googla för att få det bekräftat att dessa personer faktiskt existerade. Allt leder fram emot en episk ultratävling mitt i Mexikos vildmark där några av världens bästa ultralöpare ställs mot de bästa tarahumara.
Läs och njut.

Skämmes!

Ja, jag skäms. Det har varit dåligt med mycket den senaste tiden. Lyckades knäcka en tånagel på ett korkat sätt under påsklovet som omöjliggjorde alla aktiviteter med skor under ca en månad. Ingen klättring, löpning eller cykling. Fick köra bil i sandaler istället. Det har mao varit ett långt uppehåll med det mesta. Som lärare är det dessutom som mest stress just nu då alla betyg ska sättas.
Den goda klätterformen är förstås bortblåst men flåset är bra och vikten ligger som oftast strax under 80.

För att peppa mig själv till ytterligare stordåd så har jag köpt tre böcker för en struntsumma. Jag vill ju bara se bra ut naken av Jonas Colting, Born to run av Christopher McDougall och Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami.


Jag började med Coltings bok eftersom jag tänkte att den var typ sämst. Hur som helst bjuder boken på en hel del inspiration och kloka tankar. Colting gillar ju att provocera men jag tycker nog att han inte övergör det utan känns mer driven och engagerad. Boken tar upp hans idéer kring träning och kost samt avlivar ett par myter. På minussidan så upprepar han sig en del trots att boken är kort. Dessutom verkar ingen ha korrekturläst texten eftersom det finns en hel del störande fel här och där. Sammantaget är den ändå värd sina 49 spänn som jag betalade på Adlibris.
Just nu håller jag på med Born to Run som hittills är rent sinnessjukt bra. Recension kommer.