Born to Run

Läste Born to Run färdigt igår och tycker att det är den bästa bok jag någonsin läst. Detta är säkert inte sant men jag har aldrig fått sådana lyckokänslor av någon annan bok som jag minns. Jag skrattar, blir rörd, upprörd, imponerad bortom alla gränser och totalt inspirerad. Det enda man vill göra är att dra ut och springa - och man vill springa långt. Boken börjar med en fråga ställd av författaren, Christopher McDougall, som lyder: Why does my feet hurt? De svar han får från en samlad expertis är att löpning är farligt för människan och lösningen är ännu mer dämpning i löparskorna. McDougalls jakt på svaret till frågan tar honom till slut till Mexiko i sökandet efter en man som kallas Caballo Blanco och Tarahumara, en indianstam som springer galna sträckor enbart i tunna sandaler gjorda av bildäck, självklart utan att känna till de typiska löparskadorna de flesta av oss har fått känna av.
Boken utgår från att människan är skapad att springa och att löpning inte är lidande utan glädje. Det är lika naturligt som att äta eller ha sex och bör i praktiken utövas lika ofta. Den har fått mig att se på min klättring genom åren med andra ögon också. Svaret på varför jag har varit skadad i ca en tredjedel av min klätterkarriär finns här. Varför kunde jag spela innebandy i 4 timmar i sträck på en lördag med platta inomhusskor på ett stenhårt golv, göra samma sak dagen efter utan att skada mig? Varför fick jag ont i knäet efter ca 2 km på ett mjukt elljusspår med riktiga löparskor?
Boken är fylld av bisarra karaktärer som man tänker måste vara uppdiktade. Jag fick vid några tillfällen googla för att få det bekräftat att dessa personer faktiskt existerade. Allt leder fram emot en episk ultratävling mitt i Mexikos vildmark där några av världens bästa ultralöpare ställs mot de bästa tarahumara.
Läs och njut.