Hippien har vaknat!

Köpte äntligen ett par VFF igår efter segt pass på KV. Har ju varit förkyld nästan två veckor men är helt klart på väg tillbaka. Kul att köra lite med Lotta och Pyret igen. Hur gick då själva klättringen? Svag, ingen teknik och läste fel. Var det kul? Ja!

Så idag blev det en premiärtur i mina KSO. Tänkte att det borde ju gå att springa trots lite snor i näsan. Allmäntillståndet är då helt ok och bara man tar det lugnt så kanske det tom är bra för kroppen tänkte jag. Första känslan är att det är så lätt och att det nästan inte låter något. Jag slås också av att det jag scannar underlaget på ett helt annat sätt. I ett knixigt skogsparti så blir jag så där glad över att det är så jävla kul att springa. Min föresats att löpa ett kort pass känns trist och det är inte helt lätt att vika av så där tidigt men med övergångsriskerna så är det ett måste att ta det lugnt i början. Men visst borde det vara lättare för en klättrare att göra övergången till minimalistiska skor än för kreti och pleti? Vi är ju trots allt vana att stå på tårna och arbeta med vaderna.
Vid hemgången kändes det i vaderna men fötterna var ok. Det kändes bra helt enkelt. Att det fanns mogna jordgubbar i rabatten gjorde inte det hela sämre. Barfota ätandes hemmaodlade jordgubbar - hippie eller hipster? Bara en lycklig gubbe som snart ska mixa en perfekt drajja och se på skräckfilm. Hurra!