Progression

Igår såg jag den fantastiska filmen Progression och fick ett sånt grymt sug efter klättring igen. Filmen är en av de få som lyckas beta av typ allt och komma undan med det. Helt utan att man får det där splittrade intrycket som lätt infinner sig när en filmmakare vill trycka in allt. Bra och insiktsfullt snack utan de värsta klychorna och stenhård klättring - precis vad man vill ha. Tänkte även på Jens och hans mantra kring träning vilket enligt mitt sätt att se på det får sig en rejäl törn i den här filmen. Sharma och Patxi presenteras till en början som varandras motstaser men efter ett tag så inser man att besattheten och den nästan maniska inställningen till klättring är exakt likadan. Sharma flyttar till Spanien och klättrar som ett psyk för att sätta sitt drömprojekt och är sedan redo att bosätta sig i öknen för att lyckas. En av hans bisittare på slutet säger att när han äntligen sätter leden kommer ingen av dem att någonsin sätt sin fot där igen. Uppoffring någon?

Det enda negativa är att Englandssekvensen är för kort. Känns som bara den hade räckt till en egen film men man kan ju inte få allt. Handsvett utlovas! Köp eller ladda genast!

Jag har nu också genomfört ett pass på vinden. 1 set/3 reps i minuten så länge man orkar. Klarade 23 minuter + 2 reps = 71 PU alltså. Avslutade med BC, mage och axelpress 2 varv. Nu ska jag ner och smaka på hur mitt äppelbröd blev. Degen blev riktigt jobbig så nu är det bäst att brödet levererar.

Fuck off Lagerbäck!

Så var han äntligen borta från landslaget. Vår sk tränare som ständigt spelat med "lojala" spelare och "säkra" kort men sett till att de unga och heta talangerna aldrig fått chansen. Mannen som har sett det som en bra grej att vara kvalkung men att slarva bort sig när det väl gäller. Precis som Henke Larsson och Taco Svensson har bäst-före datumet passerats för ett tag sedan. En självklarhet är att det var Söderberg som stod för talangen, vilket också bevisas av att Söderberg faktisk är en riktig tränare som tagit en viktig och ärorik titel med AIK. Söderberg förstod att han sumpade en unik chans under EM 2004 och avgick medan Lagerbäck fortsatte och har hittills misslyckats med att få Zlatan att dominera som han ska, skapa ett vettigt mittfält och att föryngra truppen på ett taktiskt sätt. Den vidriga matchen mot Tyskland 2006 var inte bara en landskamp utan det yngsta laget mot det äldsta. Hur gick det nu igen? Adjö, jag kommer inte att sakna dig.

Träning då. Idag har jag sprungit och visst går det bra och visst är det kul. Idag sprang jag den längre rundan och körde motsols dessutom. Stannade aldrig och kom runt på 33 minuter. Då hade jag så mycket kvar att jag kunde rycka sista biten utan att känna mig slut. Detta trots några Camel igår. I morgon ska jag cykla hade jag tänkt. Spännande.

Just det, jag satt och kollade på Kalla Fakta precis och jag uppmanar alla att gå in och titta på dagens avsnitt om det dolda hotet mot vår demokrati. Bodström visar vilken jävla girig och cynisk karriärist han faktiskt är. Illamående och uppgivenhet utlovas.

Träning igen

Har varit single parent hela veckan så det har inte funnits särskilt mycket tid till något alls. Därtill har jag väntat ut att förkylningen helt skulle gå över. Så igår kom jag mig iväg tidigt från kneget och hann springa en repa innan hämtning av barn. Tyckte det gick riktigt tungt och jag hade slem i halsen nästan hela rundan. Var tvungen att gå en liten bit då slemmet blockade andningen lite för mycket. Döm av min förvåning då jag upptäckte att jag fortfarande höll en bra tid. Min sk 30-minutersrunda klarades av på ca 27 minuter och då sprang jag till dagis också. Så med tanke på att jag gick lite, slemmade och sprang längre så är ju detta väldigt trevligt. Tempot har ökat!
Körde lite PU och annat efteråt.

Idag blev det KV med Rikard, Daniel och Pippin. Dessutom dök Jenny upp som såg ut att föda barn när som helst. Vi blev alla lite chockade när hon sa att det var 5 månader kvar. Nåja, alla var glada utom jag som fick fjanta runt och värma hela passet. Körde lite PU och annat som avslutning. Lustigt att det varje PU känns lättare men att antalet inte ökar. Tummen känns bättre också. Börjar nästan tro att det hörde samman med förkylningen och cyklingen. Ska ta det lugnt med den iaf.

Nu är det dags att börja ladda upp inför landskampen mot Danmark. Dags att blanda en drajja mao.

Ny bräda!

Idag hämtade jag ut min vackra Libtech Travis Rice 161,5. Ett under av skönhet och teknologi kan man säga. Ny innovativ rocker som dels ska ge bra flyt i puder och bra kick ur svängarna i pist. Dessutom ska deras Magne-Traction ge bra bett på hårt underlag. Ska bli intressant att se om den levererar. Nu hoppas jag på snö - i Gävle!

Igår var jag dessutom så nedstämd att jag var tvungen att beställa tre pikéer på internätet. Rätt tragiskt egentligen men det kändes bra och visst mådde jag bättre efter det. Sedan fick jag ett otroligt uppmuntrande mail av en förälder idag som gjorde att jobbet kändes lite roligare och lättare. Igen rätt tragiskt men som lärare får man fan vara glad för det lilla.

Som en lite bonus så får mina två läsare en stämningsfylld bild från Råsundas norra läktare. Man måste ju väga upp allt gnäll. Iofs gick ju äckliga ifk och tog tre pinnar på övertid ikväll. Aldrig får man då vara glad...

Depp

AIK leder serien och hösten har kommit på riktigt. Tyvärr har jag inte kunnat träna på ca 2 veckor pga en seg förkylning. Värre är dock att min märkliga tumkrämpa inte vill släppa. Jag kan inte köra chins utan att jag får ont efteråt. Dips är bara att glömma och vila verkar inte hjälpa. Idag var jag och körde ett lugnt pass på KV och nu har jag ont igen. Ska försöka få till någon slags akupunktur och se om det hjälper men fan vad trist det är.

Vägde mig idag och fick noteringen 79,1 vilket bevisar att jag tappat en del muskler under träningsuppehållet eftersom deffen är sämre. Detta faktum blev tydligt när jag prövade gamla jeans härom veckan. Flera par gick inte att ha nu eftersom de var för stora öht medan gamla tajta modeller var lite för vida i midjan men för tajta över lår och vader. Rätt kul och samtidigt tragiskt att se hur fet och otränad man faktiskt var.

Nåja, det är bara att konstatera att livet suger på alla plan just nu (utom det fotbollsmässiga) och att det måste till en förändring eller att något kul händer - snart. Hata!