Förändringens vindar

Sommaren har inte varit den roligaste, i alla fall om man tänker vädermässigt. En handfull dagar på stranden och bara ett par häng på uteserveringar. Man har inte ens kunnat sitta på altanen och bara prata och dricka vin till mitt i natten utan att ta på sig varmt och köra infravärme. Dock har det hänt andra saker. Efter formsvackan under EM så tog vissa tankeprocesser fart. Varför håller jag på så här? Varför äter jag som jag gör? Någonstans har tanken att jag äter kött typ två gånger per dag gnagt ett tag nu. Det lirar liksom inte med min moral och världsbild på något sätt. Jag är ju egentligen inte en köttätare.

Det visade sig att under tiden uppe i byn så hade ett par av mina gamla vänner tänkt ungefär samma sak. Doktorn och jag pratade många timmar och till slut satte han två böcker i mina händer. Budskapet var - läs detta och du kommer förstå. Böckerna var Finding Ultra av Rich Roll och Thrive av Brendan Brazier. Båda böckerna är otroligt läsvärda och fulla av aha-moments. Gemensamt med dem är att det handlar om atleter som lyckats höja sig med hjälp av en så kallad plant-based diet samtidigt som en god historia berättas. De är fulla av häpnadsväckande anekdoter som när Rich missbedömt näringsintaget och tar slut långt hemifrån utan telefon eller pengar och blir tvungen att äta mat från en soptunna för att orka hem. De berättar om proteinmyten, varför man presterar bättre på vegankost och varför de flesta som tränar lugnt kör för hårt och tvärtom. Det jag också gillar är att man slipper det vanliga vegantugget som man fått höra från rastaflätade, bleka, hippieflummare. Dessa två började med vegankäk för att de i första hand ville bli bättre atleter och kunna träna hårdare. Jag håller på att läsa Scott Jureks bok Eat & Run där han säger samma sak: 

I wasn't eating granola and salads because I wanted to make a better world (that would come later) or be nice to cows. I was just noticing that the more I ate what I thought of then as hippie food, the better I felt - and the better I raced.

Jag beslutade mig för att testa. Fru och barn skulle åka från stan och vara borta i drygt en vecka och det var den perfekta tillfället. Inga frestelser eller tvång att anpassa sig. Det blev grymma smoothies, goda sallader och fantastiska currygrytor under dessa dagar. Saknade inte ens kött konstigt nog. 

För att peppa mig vidare tittade jag först på Super Size Me som alla utom jag har sett av någon anledning. Därefter slangade jag Food Inc, Fresh och The Future of Food och tittade igenom dessa med stora ögon. Visst är de ibland så där jobbigt amerikanska men det går inte att bortse från budskapet. Framför allt gillar jag budskapet att vi kan göra världen till en bättre plats genom de val vi gör och det som hamnar på våra tallrikar. 

En spännande sidoeffekt är jag äntligen kommit på ett sätt att undvika den fasansfulla skollunchen utan alltför mycket krångel. Rich Roll skriver att han gör en stor smoothie som han häller i en termos och har med sig till lunch och mellanmål. Jag kommer att spara tid, undvika vidrig och hälsofarlig mat i en stökig miljö samt att det inte kommer innebära en så stor merkostnad. Detta ska testas under hösten.

Kommer jag då att bli riktig vegan? Inte än. Däremot har jag beslutat för att vrida om begreppsbilden. Istället för att tänka att man ska äta vegetarisk typ en gång i veckan så vänder jag på det och sätter köttet som det udda. Jag ska äta kött 1-2 gånger i veckan eller så äter jag inget kött alls om det blir så. Det vegetariska ska vara normen. Så får det bli.