Allt är så konstigt

Allas vår Pippin brukar ofta fråga sig själv och sin omgivning vad det egentligen är för fel på folk. Ibland har man sådana dagar eller perioder när man undrar lite extra - vad är det med folk egentligen? I veckan cyklade jag till jobbet och kommer in i vårt lite sunkiga cykelförråd/omklädningsrum där endast jag och en kollega huserar. När jag ska duscha upptäcker jag att någon avlägsnat duschslangen. En duschslang av det gamla bruna slaget som sprutar lite snett men som gör sitt jobb. Vem har tatt den, undrar man ju, och varför?

Cyklingen i sig är också en outtömlig källa till märkliga händelser. Till exempel plingade jag på två mammor med barnvagn som gick i bredd över både cykelbana och gångbana varpå de stannar och stirrar på mig som står och vinglar bakom dem. De stirrar med tomma blickar som om de inte riktigt förstår vad jag vill. Två vuxna kvinnor, som med sin härligt avslappnade stil omöjliggör att någon kan passera dem från något håll, blir förvånade över att någon, som vill hem från jobbet, plingar för att komma förbi.

På derbyt i veckan hamnade jag bredvid en ungdom som stod och spottade konstant under hela matchen samtidigt som han tiggde cigg av alla omkring sig. Man undrade efter ett tag om han skulle kollapsa av dehydrering på grund av allt loskande. Hur tänker man när man spottar oavbrutet bland en massa människor som står väldigt nära? Hade han fel på salivproduktionen? Trodde han att det i själva verket var rätt charmigt? Är det något slags fel på dagens ungdom?

Det har förstås hänt en drös andra lika konstiga saker den senaste tiden men jag ska undvika att tråka ut min minimala läsekrets med mina vardagsbetraktelser. Måste hur som helst tipsa om den senaste artikelserien av Zaremba i DN. Där har vi galenskap av finaste kvalitet. Läs och begrunda.

Nu drar jag till Kreta! Det ska tydligen regna hela veckan men förhoppningsvis blir det mycket löpning.

Fag Burn

Igår var det dags för Orminge igen. M och T skulle ut så jag skippade Verket till förmån för utomhusaktivitet och umgänge. T hade haft en hemsk dag på jobbet och var osedvanligt bitter vilket M och jag förstås glatt utnyttjade. Problemet för dagen blev i alla fall Fag Burn som jag fortfarande tycker är hårt graderad. Vi slet hårt med att få till sekvensen. Det är lustigt att det är ett enda grepp som hela problemet handlar om och att få det rätt är nyckeln till framgång. Till slut lossnade det och jag började känna att det här kanske kommer att gå. Efter ett knaster som låg i jackfickan och en lite längre paus så gick det helt plötsligt. Det var en riktigt skön känsla att glida upp för de avslutande moven på Phatcat. Min andra bestigning av Fag Burn var nu ett faktum.

I onsdags cyklade jag till jobbet och det förstås tungt. Det viktiga var dock att däcken höll och för första gången i år slapp man byta slang och pumpa. Har nu bytt slang 5-6 gånger och spenderat många timmar på dessa satans däck och slangar. Måste dock säga att man är glad att jag köpte grejerna på Cykloteket och inte på nätet. De har varit otroligt hjälpsamma och inte tjafsat någonting. Blir det Conti fler gånger då?  Nä...

White Trash

Idag hände det. Min största mindfuck någonsin fick äntligen sitt avslut. Hur många år det har gått vill jag inte ens tänka på, men det handlar om en tidsrymd på runt ett decennium. Jag kommer ihåg när jag och Björn drog dit genom skogen med min äldsta dotter i barnvagn. Jag kommer ihåg när Fredde gjorde problemet. Jag kommer ihåg Pippins nybörjarspot kombinerat med 2 paddor som resulterade i ett jack någon centimeter från ryggraden. Händelsen som sådde ett frö av tvivel och rädsla. Jag kommer ihåg de perioder när jag varit så svag och fet att jag inte ens kunnat lätta på problemet.

Idag kändes det perfekt. Ingen rädsla. Inget tvivel. Bra folk. Perfekt väder. Ingen press. Många paddor. Märkligt nog infann sig inget lyckorus utan bara en mysig känsla i kroppen. Efteråt repeterade jag Skinny Puppy - även det ett problem som det var länge sedan jag orkade göra. Det går framåt vänner.

Lycka trots allt

Man faller och reser sig upp. Man faller igen och reser sig upp igen. Man har väl liksom inget val egentligen? Man blir sällan gladare av att ge upp, sätta sig och tjura eller skylla på vad det nu är man brukar skylla på. Min söndag var ett sånt där test of faith där det kändes som om kosmos ville säga något. Liksom Gud satte någon stackare på prov i gamla testamentet när tron inte var av det rätta virket eller kanske när det verkligen var av det rätta virket. Nå, premiär på Råsunda. Den sista någonsin. Årskort inköpt. Så där mysigt sugen på kanske tre bira innan match. Lite soft fira att det är igång och att jyrgårn har åkt ur elitserien. Tänkte hinna med att stryka något från jobbiga listan (mer om den senare) innan avfärd.

Istället spenderades söndagen med att fixa ny frys eftersom den gamla la av. Ingen körde ut eftersom det var söndag så det var bara att ringa runt bland polare och bekanta för att hitta någon som hade bil med dragkrok. Hyra släp, släpa hem, släpa in. Hemmet i kaos, inget fixat, ingen match, astrött och 9000 pistoler fattigare. Deppa ihop? Nä, det var inte så farligt trots allt. Matchen var tydligen helt värdelös och det snöade och var iskallt. Pengarna då? Nja, trist kanske men förr eller senare måste man ju byta dessa grejer. Har man tur får man några bonusår men trista byta vitvaror får man ju stå ut med som husägare. Man har liksom inget annat val.

Jag bryter inte ihop men det kan hända att man tjurar och tycker livet suger. Man går och håller käft och tycker folk i allmänhet är idioter. Men nu är det så att Lotta lånade ut boken The Happiness Project och trots viss inledande skepsis så har jag blivit riktigt inspirerad av boken. Ett av de tidiga grejerna i boken är att skriva en lista på små och stora saker som måste göras. På vår lista här hemma står bland annat fixa listen i köket, köp utemöbler, se över försäkringar osv. Här om dagen fick jag stryka första grejen på listan - sätt upp fingerbrädan! Den har legat i olika hörn, man har snubblat på den, den har hängt ute, man har funderat på var den ska hänga. Nu är det gjort och det känns riktigt bra.

Klättringen går bra i övrigt men i måndags fick passet ett abrupt slut av en riktig praktflapper. Precis när man hade fått upp värmen fick man åka hem istället. Min vana trogen kommer förstås bildbevis. Det är ju viktigt att alla får se hur tuff jag är. I morgon är det dags igen tror jag. Det gör fortfarande riktigt ont så man får se hur hårt det blir...

Micah True död!

Idag kom beskedet att Micah True aka Caballo Blanco har hittats död. Han dog under en löprunda under oklara omständigheter. Mer fakta kan man läsa här. Micah blev känd genom boken Born to Run där han springer rakt in i läsarens hjärta. För mig som nybliven löpare måste jag säga att Micah var en av dem som fick mig att inse hur vackert löpning kan vara. Man behöver inte se löpning som något som ska genomlidas eller en trist väg till en godtagbar kondis. Löpning kan vara njutning, meditation och naturupplevelse. Det kan innebära att få vara ensam med sina tankar och att vistas i en vacker skog. Ibland får man känna av den där härliga känslan av att pressa sig, känna sig stark eller bara vara den som trotsar risigt väder. Micah sprang minimalistiskt och för sig själv. Han var organisatören bakom The Copper Canyon Ultra Marathon som han anordnade för att hjälpa indianstammen som han levde och sprang med. Dock var han aldrig någon som hade tävlandet som drivkraft. För honom var löpningen orsak nog. Han  sammanfattade sin syn på löpning så här:

To Run Free in Peace is to win.

Punka och periodisk fasta

Problemet med punkteringar fortsätter. Efter förra veckans tragedi så åkte jag till Cykloteket för att få hjälp. Jag fick ett gott bemötande men de kunde inte utröna vad som hade hänt. Han som jobbade där hade aldrig hört eller sett något liknande. Jag fick i alla fall en ny uppsättning däck och slangar och blev instruerad i hur man gör och vad man ska undvika. Passade på att köpa en ny sadel också.

Dagen efter var det dags att cykla till jobbet. Testade faktiskt att köra utan frulle och bara lite BCAA istället. Var illamående halva vägen och det gick riktigt tungt. Fyllde inte på med något efteråt heller.
På hemvägen kom så punkteringen, men som tur var så inträffade den när jag bara var typ en kilometer hemifrån så det blev att gå hem. Hålet satt på exakt samma ställe som de andra - vid ventilen mot däcket till. Det måste vara slangarna som det är fel på!
Idag cyklar jag igen med en ny slang. Blir det knas igen så måste jag nästan byta märke helt och hållet. Kanske får börja köra på Marathon Plus till och med - trots att det känns jobbigt med däck som väger nästan 1 kg styck!

När det gäller den periodiska fastan så går det verkligen framåt. Här om dagen stod vågen på under 78 kg vilket minsann var ett antal år sedan det inträffade. Det innebär nästan 4 kg minskning från min vanliga trivselvikt på runt 82-strecket. Fettet på sidan av magen är nästan helt borta och definitionen är bättre än den varit på mycket länge. Inga negativa effekter att rapportera heller. I klättringen märks det faktiskt också en del. Senast skickade jag en vit och ett gäng svarta. Dessutom höll kraften i hela 3 timmar! Detta trots att de svarta generellt upplevs svårare nu. Magen mår bra men jag tror ibland att den reagerar på vissa kosttillskott som man stoppar i sig. Testar just nu ett slags kreatinpulver innan klättringen, BCAA på morgonen innan och efter cyklingen och något slags proteintillskott efter träningen. Anledningen till denna mängd är att det var så billigt på gymgrossisten att jag kanske blev lite carried away sas.

Nu sitter jag på jobbet och tänker att jag vill ta mig hem utan punktering, köpa lite rosevin och kanske hinna till KV en snabbis. Snart är det helg och solen skiner!

Cykelpendling och hockeykul

Igår var det dags för premiärcykling till jobbet. Nya Conti SuperSport Plus och slangar inhandlade. Däcken ska vara väldigt punkteringsäkra och dessutom rätt snabba förhållandevis. Premiärturen var tung förstås men inte så där vidrig som den kan vara. Tyvärr var bakdäcket platt när jag skulle hem igen. Av med allt och testade att laga hålet som satt precis vid ventilen men på utsidan sas. Drygt halvvägs fick jag kliva av och pumpa igen. Tänkte nog att det var lagningen som var kass. Nästan hemma så fick jag punka på framdäcket - vid ventilen. Lagade det hemma och pumpade vilket resulterade ett nytt hål - vid ventilen igen! Årets andra antiklimax var ett faktum. Frågan kvarstår dock. Är detta ett konstruktionsfel eller har jag missat något? Ska nog åka förbi Cykloteket någon kväll och reda ut detta...

Alldeles precis så förlorade jyrgårn hemma mot Rögle i den härliga kvalserien. Trots mitt svala hockeyintresse så var jag tvungen att skippa 10 minuter av Biggest Loser för att se slutet av matchen och den härliga förnedringen. Detta är till och med roligare än att AIK slår serievinnarna Luleå i två raka matcher.