Sjuk

Det hela började i fredags tror jag. Fick för mig att det var dags att slå hastighetsrekord från jobbet. Trots stark motvind så fortsatte jag trampa som ett psyko vilket resulterade i ett totalt sammanbrott när jag kom hem. Jag satt på bron först helt apatisk och illamående, sedan vaknade jag upp dagen efter med ont i halsen. Trots detta illavarslande tecken så följde jag glatt med ut till Brudis, för lite ont i halsen har minsann aldrig stoppat mig! Detta resulterade i att jag låg i frossa, svettningar och muskelvärk ett tag efter hemkomst. Smart. Idag har jag lite ont i kroppen och ont i halsen. Ingen feber dock. Undra när man ska lära sig?

Hade ett trevligt pass med Pippin, Moritz och Arne på KV i lördags. Det gick nog bra för alla inblandade känns det som. Gjorde ett gäng svarta och hade bra tryck i kroppen längre än vanligt.


Har sett Core nu också. Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Mycket kringtrams, klichéer och stereotyper. Samtidigt fantastisk klättring och foto. Det som slår mig efteråt är det finns något slags melankoli i filmen som liksom genomsyrar porträtten av klättrarna. Jag undrar om det är jag som blivit mindre klättrare eller om det är ett medvetet grepp av Chuck Fryberger. Intressant är det iaf och jag bör nog se filmen fler gånger innan den slutgiltiga domen faller.