Höfteländet

Jo, nu sitter jag här dagen efter kortisonsprutan i höften och hoppas att smärtan äntligen ska försvinna. Ni som brukar hänga med mig har ju sedan länge ledsnat på gnället som liksom står på repeat när vi klättrar. Det är moves som man inte kan göra, det är teorier på varför man är vek i allmänhet, det är funderingar kring vad som kan vara orsaken till smärtan. Man riktigt känner hur påfrestande och osexig man låter.

Under ett klätterpass beklagade jag mig för min käre vän F som är fysioterapeut och klättrare mest för att höra hans åsikt kring akupunktur och sånt. Men som den store filantropen han är så sade han att jag skulle komma på undersökning istället! En stor fördel med F är att han inte bara är en duktig yrkesman utan även håller på med de sporter som jag sysslar med. Detta innebär förstås en enorm fördel gentemot vissa andra inte alls förstår vad en klättrare utsätts för.

Det är fortfarande oklart vad det är som har hänt eller varför det blitt som det blitt. F vill klokt nog inte snöa in på ett enskilt spår utan behandlar allt som kan tänkas ha med saken att göra. Min egen teori är att det kan höra ihop med Strava och eller hållningen. Strava kan ligga bakom eftersom jag laddade en hel del uppför backarna i höstas för att klättra på segmenten. För hård cykling mao. Det kan även handla om min klätterhållning som liksom har smugit sig på. En annan fysioterapeut var inne på det spåret och gav mig stränga råd att räta på mig och jobba med hållningen. Vem vet?

Nu är i alla fall första steget taget. Nålar och spruta. Åker till Österrike på lördag och kommer alltså inte klättra på nästan 2 veckor. Ska förstås anstränga mig för att bryta traditionen att skada mig på nåt sätt. Ta det lugnt med både cykling och klättring när jag kommer hem. Göra övningarna och fortsätta behandlingen om det inte blir helt bra.  

Träning och gnäll

Det har varit lite si och så med aktiviteten de senaste veckorna. En allt mer problematisk höft kombinerat med dotterns tillstånd har gjort att all träning liksom går på sparlåga. Gick till en sjukgymnast, eller fysioterapeut som det numera heter, innan jullovet. Fick bra hjälp med rygg med kloka övningar och en insikt att min hållning inte var särskilt hälsosam. Dock kvarstår problemet med höften och inflammationen där visar inga tecken på att försvinna. Nu ska jag få tummen ur och söka en annan sjukgymnast som är duktig på idrottsskador och som har högsta OMT-kompetensen. Är riktigt sugen på att komma igång med löpningen igen. En aktivitet som har varit omöjlig med höfteländet. Vågar inte ens spurta till bussen längre av rädsla för intensiv smärta i höft och knä.

Min plan för de närmaste veckorna är att klättra lugnt och fokusera på fingerbräda och styrkeövningar. Värma upp länge och lågintensivt. Köra transgression och sedan köra pullups, avlåsningar och bålövningar. Eftersom höften gör ont så fort ett move innefattar hög fotplacering känns detta som ett utmärkt tillfälle att fokusera på mina svagheter.

Ljuset i mörkret är trots allt att man inte går upp i vikt trots julledighet, stillasittande och vindrickande. Man tappar deff och ser lite slappare ut men vikten ligger stadigt kvar på drygt 75-76. Har inte varit sjuk heller trots att typ alla runt omkring har varit sjuka i omgångar. Den växtbaserade livsstilen firar ständigt nya framgångar.

Måste uppmärksamma den nya mattidningen som snart ska dyka upp i min brevlåda. Matmagasinet Vego är en helvegatarisk tidning som borde vara en självklarhet i alla medvetna svenskars hem. Fick tipset via Djurens Rätt och nu har även DN uppmärksammat Vego i dagens upplaga. Hoppas den lever upp till mina förväntningar och att den får stor spridning. Allvarligt, köttfrosseri är ju så 2011.

Vad mer? Jo, fick en redig dos inspiration igår då fb-signaturen Plant-Based Athlete delade en video med Frank Medrano. Frank håller på med något som kallas Calisthenetics och blev vegan för 2-3 år sedan om jag förstått rätt. Förhoppningsvis så kommer så småningom människor som Frank ta död på proteinmyten som dikterar att vi måste äta djur och dricka komjölk. Vad säger då denne man?

What is your diet when trying to get in peak condition? 

I am a vegan so I do not eat any meat or animal by-products. My diet is also always low fat and enriched in superfoods so the only thing I do to get in peak conditioning with my diet is limiting my sodium intake and I take in a lot more vegetables.

Frank was feeling all the amazing benefits of a plant-based diet. The most notable were the increase in energy - "real high energy" - and quicker recovery times. He calls the benefits of a plant-based diet "super wellness."

Frank loves chatting with people about fitness and plant-based nutrition, and people are most often shocked when they find out he eats zero animal products. "90% of the time, the first thing people ask is, "What do you eat?" Frank says. He also states that many people look disappointed after he explains his diet, but he hears success stories, too.

Tycker det är rätt intressant som sägs i sista stycket. Folk vill veta hemligheten bakom hans diet men blir besvikna när de får höra att den är växtbaserad. Känns det igen?
Å, jag vill verkligen komma i form! Jag har prövat ALLT! Vad är din hemlighet? Jaså, du äter inte kött? Ingen mjölk heller?! Nä, vet du vad, det där är nog inget för mig. Jag skulle ALDRIG kunna sluta med kött och ost!
Folk vill hellre höra goda nyheter som sina dåliga vanor än saker som funkar och är bra för jorden.

Sviterna efter en resa

Planen var att jag skulle åka en massa, tura lite och komma hem superfit. Det blev inte riktigt så.
Nä, det är inte som ni tror! Det sket sig på ett helt nytt sätt. Eller kanske inte helt nytt men en ny variant av ett gammalt tema skulle man kunna säga.

När vi kom dit började det att snöa. Det var riktigt fina förhållanden förutom att man knappt såg någonting allt som oftast. Det spelade mindre roll då man var sugen på att testa de nya skidorna på riktigt. Hade skitkul. Lössnöåkningen funkade bra. Kände att jag hade kontroll och åkte mer avslappnat än tidigare. Så en dag skulle jag ut med min österrikiske vän och hitta lite nytt puder. Ingen sikt men grym snö. Hittar en cool ränna som jag stjäl före de andra. Håller på att tappa ena skidan då topplagret lossnar. Nåja, upp igen och testa en gång till, men nu som siste man. Lite snö kvar i slutet av rännan. Tänker att jag borde kunna hopp ut lite till vänster istället. Ser inte att det är dubbelt så högt som jag trodde samt platt nedanför. Slår knät i hakan och knäcker till ryggen. Tar mig samman och fortsätter åka. Kommer lite senare ut från skogen i full fart och plattlandar igen på en transport.

Nu har jag ont från nacken ner till ryggslutet. Känner mig seg och trött. Kör tre åk till. Äter lunch och åker sedan till hotellet för att somna. Blir liggande i två dagar. Får behandling av någon slags sjukgymnast så jag kan åka sista dagen i alla fall. Kommer på först i efterhand att jag måste fått en hjärnskakning. Tyckte att jag blev bisarrt bakfull på min födelsedag trots högst moderat mängd alkohol och tidig sänggång. Som kronan på verket så stukade jag vänster tumme det allra sista åket. Vi skulle faktiskt bara transportera oss till afterskin och jag fick ett infall som återbördade min nästan hela tumme till ruta ett.

Ja, det verkar som jag fortfarande inte är 20. Det verkar även som att jag inte blir smartare med åren. Mest troligt har jag blivit lite mer korkad efter smällen mot huvudet också. Det bästa av allt var att jag inte tappade modet, hade kul trots allt elende, åt knappt något kött och fick nya insikter. 

Update

I förrgår fick jag äntligen tummen ur och gick till min kotknäckare. Tänkte att det är väl lite dumt att åka till alperna och vara stel i rygg och nacke redan innan man börjat åka skidor. Har känt mig stel sen i julas och det har gradvis blivit värre. Det knakade som fan och en våg av lättnad liksom sköljde över hela mitt väsen. Det är lustigt vad som händer i kroppen ibland. Jag mådde ju uppenbarligen bättre men kunde inte somna i natt. Lite stress över jobbet finns ju förstås men det måste hänga ihop med ryggknackandet. Kanske det frigjordes en massa hormoner och substanser eller liknade? Ska nog börja gå och få detta gjort lite oftare eller helst lära mig själv eller någon närstående att fixa det hemmavid.

När det gäller tummen händer typ ingenting. Skadade den i en krasch uppe i Kåbdalis och har insett att jag måste ha ett uppehåll i klättringen. Körde mitt sista pass i måndags och kommer att vila fram till vecka 10. Förhoppningsvis kommer det att räcka.

Kosten är fortsatt intressant. Min övertygelse om att detta är rätt växer hela tiden. När man hamnar i diskussion så förlitar man sig bara på de tre grundstenarna - moral, miljö och hälsa. Moral och miljö kan förstås ingen normalt begåvad människa ifrågasätta och att "det ju är så gott med kött" liksom inte räcker som argument förstår de flesta. Dock kan det vara svårare med hälsoargumentet särskilt eftersom det finns en del motstridiga studier och tolkningar som cirkulerar. I Sverige har ju dessutom hela low carb-rörelsen fått ett enormt genomslag bland folk. I tex Expressen matas man ständigt med till synes seriösa artiklar och förklädd reklam om LCHF och annan kolhydraträdd kost. Som ett litet experiment så följde jag kost och hälsoartiklar på just Expressen under några veckor och letade mönster. För att exemplifiera min tes tar jag mina exempel från dagens upplaga av expressen hälsa. Vem säger vad och vem är avsändare i dessa artiklar? Finns det vinstintressen? Finns det vetenskapliga studier? Låt oss se!

Alzheimer - Lite märklig artikel med ett flertal röster inblandade dock med några forskare. I texten sägs det att man ska äta kött men i listan ska man undvika mättade fetter. Listan på skyddande livsmedel domineras av växter men även fisk framhålls.

Bröstcancer- GI och LCHF kan öka risken för bröstcancer säger en av Sveriges ledande bröstcancerexperter och får medhåll av professor i onkologi. Anders Eenfeldt håller inte med.

Fettförbränning - Anders Eenfeldt och Elin Gunnarsson skriver om hur man försätter kroppen i ketos och bränner fett genom att skippa kolisar. Anders driver kostdoktorn.se där han bla säljer blodtrycksmätare! Elin är LCHF-frälst och har fått bla denna kommentar på LCHF.se:

"Denna artikelserie i tre delar under tre veckor av journalisten Elin Gunnarsson är helt unik! Aldrig tidigare har LCHF skildrats så positivt och utan att Livsmedelsverkets experter eller andra motståndare till lågkolhydratskost har fått komma med sista ordet."

Mellanmål .- Ulrika Davidsson tipsar om GI-mellanmål för att bli smal. Ulrika benämns som kostexpert och skriver för expressenbilagan GI&hälsa samt är författare för flera GI-kokböcker.

Cancer - Överläkare, forskare och en vetenskaplig tidsskrift visar på forskning som säger att frukt och grönt har en skyddande effekt mot cancer.

Dietguide - Expressen och en dietist går igenom vilka dieter som funkar. Tesen är att vissa dieter inte funkar på alla. Fokus på kolhydratreduktion och inget plantbaserat förslag.

Ja, då är det bara att dra slutsatser av detta högst ovetenskapliga tvärsnitt av artiklar och bilda sig en uppfattning. Eftersom jag redan har min klar så kan jag återgå till min rättningshög som jag ska vara klar med innan vi åker till Österrike. Plant-based ftw!

Lycka trots allt

Man faller och reser sig upp. Man faller igen och reser sig upp igen. Man har väl liksom inget val egentligen? Man blir sällan gladare av att ge upp, sätta sig och tjura eller skylla på vad det nu är man brukar skylla på. Min söndag var ett sånt där test of faith där det kändes som om kosmos ville säga något. Liksom Gud satte någon stackare på prov i gamla testamentet när tron inte var av det rätta virket eller kanske när det verkligen var av det rätta virket. Nå, premiär på Råsunda. Den sista någonsin. Årskort inköpt. Så där mysigt sugen på kanske tre bira innan match. Lite soft fira att det är igång och att jyrgårn har åkt ur elitserien. Tänkte hinna med att stryka något från jobbiga listan (mer om den senare) innan avfärd.

Istället spenderades söndagen med att fixa ny frys eftersom den gamla la av. Ingen körde ut eftersom det var söndag så det var bara att ringa runt bland polare och bekanta för att hitta någon som hade bil med dragkrok. Hyra släp, släpa hem, släpa in. Hemmet i kaos, inget fixat, ingen match, astrött och 9000 pistoler fattigare. Deppa ihop? Nä, det var inte så farligt trots allt. Matchen var tydligen helt värdelös och det snöade och var iskallt. Pengarna då? Nja, trist kanske men förr eller senare måste man ju byta dessa grejer. Har man tur får man några bonusår men trista byta vitvaror får man ju stå ut med som husägare. Man har liksom inget annat val.

Jag bryter inte ihop men det kan hända att man tjurar och tycker livet suger. Man går och håller käft och tycker folk i allmänhet är idioter. Men nu är det så att Lotta lånade ut boken The Happiness Project och trots viss inledande skepsis så har jag blivit riktigt inspirerad av boken. Ett av de tidiga grejerna i boken är att skriva en lista på små och stora saker som måste göras. På vår lista här hemma står bland annat fixa listen i köket, köp utemöbler, se över försäkringar osv. Här om dagen fick jag stryka första grejen på listan - sätt upp fingerbrädan! Den har legat i olika hörn, man har snubblat på den, den har hängt ute, man har funderat på var den ska hänga. Nu är det gjort och det känns riktigt bra.

Klättringen går bra i övrigt men i måndags fick passet ett abrupt slut av en riktig praktflapper. Precis när man hade fått upp värmen fick man åka hem istället. Min vana trogen kommer förstås bildbevis. Det är ju viktigt att alla får se hur tuff jag är. I morgon är det dags igen tror jag. Det gör fortfarande riktigt ont så man får se hur hårt det blir...

Filmtajm och lite gnäll

Jag har på senaste tiden varit något så sjukt trött. Inte på livet utan mer som att man hela tiden tänker att det skulle vara skönt att gå och lägga sig. Man är sjukt trött varje morgon oavsett hur tidigt man än lagt sig kvällen innan. Av någon anledning funkar träningen bra i alla fall - tills nu. Fick något slags psykonervgrej i höger arm efter att ha gjort armhävningar i måndags vilket tvingade fram ett träningsuppehåll fram till idag. Testade lite lätt klättring med barnen vilket kändes helt ok i ungefär 45 minuter då det började göra ont i fingrarna. Självklart var det fingrarna i samma arm som den mystiska skadan. Vad kan detta vara?

I dagarna har jag tittat på två klätterfilmer - The Long Hope och The Wizards Apprentice. Jag började med att se LH som är en film om Dave MacLeods umbäranden att friklättra leden Longhope. Inte bara får vi bevittna svettig bestigning utan får även en underhållande lektion kring ledens historia. Förstabestigaren, Ed Drummond, dyker upp och trotsar sin Parkinsons för att återse leden. Ett klart gripande inslag. Filmen innehåller även ett svettigt segment om Indian Face efter själva Longhope. Filmen är otroligt sevärd för alla men om man är lite lagd åt det anglofila hållet är den ett måste. Bara att få några sköna gamla oneliners från Dawes känns skönt och bra.

Hur var då The Wizards Apprentice? Helt ok. Grym klättring och en helt ok berättad historia om en besatt pojke. Kul med lite bakgrund och föräldrarnas version. Tyvärr har jag svårt att gå igång på filmen. Det blir lite segt att det bara är Ondra som klättrar och dessutom på relativt få leder. Vi får höra honom skrika hans karakteristiska häxskrik gång på gång. Det är graddiskussioner. Vi får se mammans min. Det är tävling och vi får se inzoomade ansikten. Spänningen är olidlig. Jag vill snabbspola. Ondra ska bouldra men det känns som att det är mest fokus på graden. Det var kul att ha sett filmen men den lär nog inte ses många gånger igen.

Hösttrött

Nu börjar man känna sig trött. Tycker redan att man mest känner för att sova dygnet runt. Lite smårisigt mår man också. Kanske det som gör att man är så trött jämt? Ska försöka göra en ansträngning att komma i säng senast 22.00 på vardagarna trots att det känns lite pensionärsaktigt. Överlevnad först som man säger.

Nu är ju fotbollen kommit fram till slutet också. I söndags var det sista hemmamatchen mot Häcken med privat visning av Råsunda innan, fint väder och seger. Säsongen har varit en glad överraskning måste man ju säga. Efter förra årets turbulens så har det varit skönt se AIK som ett topplag och med ekonomin i balans. Detta kan vi tacka Banguras för. Massor med mål, entusiasm och dessutom pengar när de gick vidare. Enda plumpen i protokollet tycker jag var derbyförlusten mot aporna som dessutom tog död på ett lite längre guldhopp. Spänning tog liksom slut där. Nästa år är det europaspel och oavsett vad man tycker om det så lär det väl innebära lite cash till klubben. Kanske även en trevlig bortaresa om laget och staden är rätt.

Träningen går framåt sakta men säkert. Passen i tunneln är bra och framstegen kommer hela tiden i små portioner. Även på vanliga problem känns det bättre och stabilare. Har dock försummat stretchingen vilket gör sig påmint i den gamla skadan i ljumsken/höften. Måste bli bättring på det området innan jag drar på mig en skada där igen. Löpningen går rätt bra den också när jag väl kommer ut. Tempot är högre nu och skulle det vara kul att öka distansen lite. Optimalt så borde det finnas ett trevligt milspår i närheten men man får väl lösa det på annat vis. Spåret jag springer är väldigt kuperat och bra om man vill köra sånt men vill man bara nöta länge är det lite för jobbigt.

Musiktipset är ju helt klart The Sword. Enkelt, tungt och bra.

Adjöken med väggen

Vinden håller på att fixas till ett rum man faktiskt kan vistas i och i den processen så rök väggen. Tyvärr blir de äckliga marsvinen kvar. Hade liksom hoppats att de skulle försvinna av bara farten de med. Väggen kom iaf till användning då min tyske vän visade sig vara intresserad av den. Egentligen har jag ju inte använt väggen på länge så någon större skillnad lär det inte bli. Misstänker på goda grunder att det var tung systemträning som fuckade mina handleder för flera år sedan. Sedan gillar jag ju att vara på KV och träffa folk.

Har haft en svullen häl ett tag så löpningen har legat nere. Den svullnade upp efter att vi åkte upp till byn och är fortfarande lite skum. Det gör inte direkt ont men lite oroande är det. Min högra fot har en diger skadehistoria toppat av benbrott efter ett ledfall och ett ligamentknäck i en snowboardkrash. Foten är trasig helt enkelt. Misstänker att jag sprungit lite för mycket på framfoten och att den drygt 10 timmar i bilen gjorde sitt till. Nåja, bara hoppas att det snart ordnar sig.

Klättring, vad är det?

Krämpor och prylar

Problemen med handleden fortsätter. Det växlar fram och tillbaka och byter skepnad ibland. Jobbigt är det och pinch är bara att glömma. Särskilt med högerhanden. Ska ta tag i det hela och har börjat höra mig för lite. Nåt borde ju gå att göra kan man hoppas.

Har kört på Verket och lyckades komma upp för 2 svarta problem sist trots att jag inte var på topp. Körde ett kort pass i tunneln samma vecka. Det var rätt trevligt faktiskt. Har som målsättning nu att köra 7 pass i veckan med någon form av träning. Det kan handla om allt från 20 minuter på hojen till 2,5 timmar på Verket. Funkar rätt bra än så länge.

Så har jag ju fått mina skidor från tysken. Ett par vackra Line Prophet 115 med Marker Jester 16. De ser helt fantastiska ut och ser ut att kunna rippa i den djupaste snön och ändå klara en någorlunda hård pist. Har också numera transceiver så nu gäller det bara att snön faller i Österrike.

Nytt år, nya våndor.

Medan resten av västvärlden skärper till sig ett snäpp månaden efter nyår så går Phatcat mot strömmen. Jag höll stilen fram till nyårsafton sedan har det varit fritt fall. Varför blir det så här? Åkte till KV idag för att köra ett litet pass och pressa mig i form. Hann tyvärr bara med drygt 20 minuter innan vänster knä började göra sjukt ont. Det var fortfarande WU. Tydligen ett muskelfäste påstod min fru. Så kul är mitt liv just nu.

Egentligen har planen varit att vänta tills det tinar upp nog mycket så jag kan börja cykla till jobbet men det går inte att vänta så länge. Något måste hända.

Annars har jag slutat åka snowboard eftersom det verkar vara det som har fuckat ryggen. Tänkte på att jag stått vriden åt vänster i ca 20 års tid vilket mest troligt har resulterat i en styrkeobalans i kroppen. Sjukgymnasten som behandlade mitt ryggskott sa att jag var klart svagare på vänster sida men vi tänkte att det var pga av själva ryggskottet. Dock blev det uppenbart efter att ha åkt skidor en dag. Jag fick en bisarr träningsvärk som höll i sig i ca 5 dagar - i vänster ben! Kände ingenting i högra sidan. Detta borde stödja tesen om att snowboardåkningen har lett till min styrkeobalans. Hoppas det blir bättre nu bara.

Mörk höst

Långt uppehåll igen och den här gången beror det mest på att min dotter blev allvarligt sjuk för ett par veckor sedan. Under ett antal timmar visste ingen vad som skulle hända. Hon låg i respirator och vi fick uppleva vårt värsta dygn någonsin. Ingen upplevelse jag önskar min värsta fiende om man säger så. Vi vet fortfarande inte vad hon drabbades av, dock verkar det vara något positivt verkar det som. Hon mår mirakulöst nog bra och blev sig själv väldigt snabbt. Att försöka beskriva hur tacksam jag är är omöjligt, vilket alla som har barn nog förstår.

I övrigt har jag ont i handleden igen och det börjar luta åt att jag måste fixa läkartid. Karpaltunnel känns mer och mer troligt. Nu gäller det bara att hitta en vettig läkare som inte säger att jag ska sluta klättra och cykla.

Löpningen och cyklingen ligger nere också btw. Detta pga långvarigt halsont och allmänt sjukdomstillstånd. Hösten är verkligen inte min tid.

Alltid kul med musik som speglar hur man känner inför den mörka delen av året.

Åsså lite smörig dans för att liva upp det hela. Perfekt att träna till. För den som kan...

Bara skönt

Sjuk

Det verkar vara någonting med dessa tillställningar på landet. I lördags var vi ute i någon stuga vid en sjö några mil utanför Västerås. Kräftskiva var anledningen och jag kände dessutom bara värdparet. Sällskapet var dock ok den här gången men hela grejen med tillställningar på random ställen ute på landet verkar jinxad. Från ingenstans åkte jag på en sån sjuk halsont med brutal hosta och ledvärk. Att jag lider av fingerskadan från skärgården gör inte mitt humör bättre. Jag är helt enkelt inne i en riktigt dålig period just nu.

Enda glädjen är min nya telefon som än så länge ger mig stor glädje och tröst. Jag har köpt en Samsung i perfekt storlek med vettigt pris. Min förra racklade ihop och p1:an som fick rycka in kan inte skriva "j" vilket är ytterst störande för en jag-fixerad människa som mig själv. Man känner sig så där härligt modern när man sveper runt på skärmen och laddar hem lustiga appar hit och dit. Bäst av allt är att det finns en bra och snabb kalender som jag faktiskt använder.

Lite musik kanske kan liva upp. Två fina tips inför hösten. Håll till godo.

Höst

Det är pinsamt länge sedan något hände på bloggen. Vad har då hänt under denna tystnad? Jo, fingret är fortfarande en smula fuckat. Dock går det ok att klättra så länge jag håller mig till rätt nivå och undviker vissa vinklar. Hälla upp kaffe och skaka hand med machomän går inte lika bra. Handlederna krånglar också vilket kan bero på att cyklingen är i full gång. Lyckades fucka axeln också för ett par veckor sedan i samband bröstsim. Vet inte riktigt vad som hände men ont gjorde det. Krämporna är mao av lindrig karaktär kan man säga. Nog om det.

Om formen kan man säga att konditionsmässigt är jag nog mer vältränad än någonsin. Löptempot är höjt, cyklingen går bra och jag har fler träningstimmar än på länge. Det är klättringen som drar ner nivån. Min nuvarande strategi är att köra lugnt, kort och relativt ofta för att lura igång gammelkroppen. Börjar redan se att fettprocenten minskar sen jag började cykla till jobbet. Dessutom frossar jag inte lika mycket i mat och alkohol som i somras. Målsättningen är som vanligt att stabilisera mig på runt 78 pannor redan i höst vilket förhoppningsvis kommer att ge resultat i klättringen.

Målsättningen med pullups är sedan länge förkastad btw. Tyvärr har jag insett att mina handleder inte fixar den sortens träning så det målet åker på soptippen. Nya mål är istället Lidingöloppet och Vättern. I klättring gäller att komma tillbaka till vita på KV och 7B ute. Ska även uppdatera bloggen oftare också förstås.

Kolla fotboll? Ja, tack. Bira? Ja, tack.

Jag har precis börjat återhämta foten från en typ av överbelastning från löpningen. Känner att jag håller på att bli galen av att inte få träna. Tyvärr har ju även VM en högst negativ åverkan på formen. Inte nog med att man hela tiden måste synka allt med matcherna utan det blir en hel del spånken också. Omgiven av halvalkoholistiska fotbollsälskare blir man ju helt enkelt TVUNGEN att dricka sprit. Frusna margisar, rosé med is och öl förstås tillsammans med lite nötter och fotboll är ju helt magiskt. Inte fullt lika magiskt dagen efter när man ska försöka träna och påminns att det dessutom gick ett paket knaster. Man får väl trösta sig med att mästerskapen trots allt bara inträffar vart annat år och jag tittar inte på någon annan sport.

Nu bär det av upp till norr en sväng. Löparskorna är med och jag ska fortsätta med jobbet att ändra löpsteg. Ny Mac har jag dessutom hämtat ut. Ska bli intressant att se om man åker dit och blir en sån där jobbig fanboy. Åh, Mac är bara så braaaa! Allt är bättre! Man kan importera bilder jätteenkelt! Steve Jobs har förändrat mitt liv

Nya tag

Efter en tragisk vecka och ett ofrivilligt uppehåll så är Phatcat tillbaka i träningen. Sabbade ju knät och fick en gigantisk blåsa på lilltån efter ett löppass förra lördagen. Dum som man är så drog jag iväg för att springa milen för första gången trots att jag hade sprungit dagen innan samt kände av knät redan när jag satte iväg. Priset blev en veckas utebliven träning och flippisar på jobbet eftersom jag inte kunde ha skor på mig. När ska man lära sig, frågar han sig för 37:e gången?

Igår blev det KV med PG. Värmde med lite oinspirerad klättring på nya problem sedan blev det tunnel. Tog slut ganska snabbt men det var väntat. Träningsvärk idag = bra. Mer tunnel lär det bli iaf.

Idag bytte jag däck på cykeln och rengjorde kedjan osv. Har köpt ett lite fetare däck för att slippa oroa mig för punkteringar hela tiden. Drog en runda på drygt 3 mil och passade på att titta på klippor samtidigt. Hittade en jättefin slab som tyvärr ligger helt isolerat. Funderar ändå på att testa den när man inte har något annat för sig. Lyckades inte ta mig till den plats som jag trodde mest på eftersom det inte går någon väg dit. Får bli en kombinerad cykel/löprunda nästa gång. Tyckte det såg ut att finnas DWS-möjligheter också men det är förstås omöjligt att bedöma på det avståndet.

Halsfluss och Dio

Ja, det var halsfluss. Mao så bör jag inte ha dåligt samvete för cyklingen. Fick penicillin i lördags och blev snabbt bättre. Tyvärr blev det en lång period utan träning. Vill ju komma igång med cyklingen men vet inte riktigt när det är safe att trampa igång igen. Funderar på att köra i morgon men samtidigt kanske det är bäst att vänta.

Körde på KV idag i värmen och fukten. Tyckte det gick rätt risigt eftersom jag inte rörde mig på de 2 nya svarta. Dock antydde Matilda senare att det inte var något att hänga läpp över. Det var tydligen inte några normala problem. Reppade istället några andra svarta ganska lätt. Körde lite övningar och stretchade som avslutning.

Köpte ett par dosor också. Mad Rock Demon blev det då det fanns ett par som passade perfekt. 799 spänn är inte mycket att snacka om heller. Ska bli intressant att testa dem ute.



I söndags dog Dio i cancer endast 67 år gammal. Han var min kanske största idol jag haft. Mitt musikaliska uppvaknande skedde när jag hörde Man on the Silver Mountain på Rainbows första platta. Den rösten förändrade allt. Och vilka texter sedan! Jag kan fortfarande få tårar i ögonen av vissa låter trots att jag lyssnat på dem nästan hela mitt liv. Rainbow 75-78 och Black Sabbath 80-82 kvalar lugnt in på listan som den bästa musik som någonsin gjorts. Därtill måste jag nästan utnämna Live Evil till den kanske bästa live-plattan of all time. Rest in peace. Still I'm Sad.

Sjuk

Det hela började i fredags tror jag. Fick för mig att det var dags att slå hastighetsrekord från jobbet. Trots stark motvind så fortsatte jag trampa som ett psyko vilket resulterade i ett totalt sammanbrott när jag kom hem. Jag satt på bron först helt apatisk och illamående, sedan vaknade jag upp dagen efter med ont i halsen. Trots detta illavarslande tecken så följde jag glatt med ut till Brudis, för lite ont i halsen har minsann aldrig stoppat mig! Detta resulterade i att jag låg i frossa, svettningar och muskelvärk ett tag efter hemkomst. Smart. Idag har jag lite ont i kroppen och ont i halsen. Ingen feber dock. Undra när man ska lära sig?

Hade ett trevligt pass med Pippin, Moritz och Arne på KV i lördags. Det gick nog bra för alla inblandade känns det som. Gjorde ett gäng svarta och hade bra tryck i kroppen längre än vanligt.


Har sett Core nu också. Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Mycket kringtrams, klichéer och stereotyper. Samtidigt fantastisk klättring och foto. Det som slår mig efteråt är det finns något slags melankoli i filmen som liksom genomsyrar porträtten av klättrarna. Jag undrar om det är jag som blivit mindre klättrare eller om det är ett medvetet grepp av Chuck Fryberger. Intressant är det iaf och jag bör nog se filmen fler gånger innan den slutgiltiga domen faller.

Premiär

Idag cyklade jag till jobbet för första gången i år. Det blev ett relativt lugnt tempo dit men klockade ändå in sträckan på dryga halvtimmen. Lyckades dessutom cykla lite fel i Fiskis och dessutom är inga cykelvägar sopade i Fiskis/Saltis. Nästan på gränsen till skandal tycker jag. Det var iaf ingen uppmuntrande syn när snön började yra utanför fönstret. Hemfärden var väl inte det roligaste man gjort men det funkade bra. Frös lite om fingrarna men annars kändes det ok. 1 timmes träning till 30 minuters kostnad kan man säga det blir. Dessutom sparar jag 32 km bilkörning vilket sparar pengar, hälsa och miljö. Det känns bra helt enkelt.

Tränade på KV igår med Rick och Danny. Gick rätt bra trots rejäl känning i höger långfinger. Gjorde ett gäng svarta av varierad kvalitet. Hade känning på en vit men halkade av ett steg hela tiden. I blame it on the dosor. Borde nog köpa ett par styvare för att komplettera. Fick dessvärre rätt ont i höften mot slutet av passet. Har som vanligt slarvat med stretchingen men hoppas att cyklingen ska tvinga mig att få kontinuitet på det.

Snart kommer min 00-lista btw. Check this space...

Trevlig helg

Tog det lugnt resten av veckan eftersom jag hade känningar i axeln. Körde en kort löprunda som tyvärr gav kändes i ryggen. Skumt det där.

Igår så kom då dagen då det var dags igen. Jag, PG och Rick åkte ut till Wong Sai och fick känna på perfekta förhållanden. Jag lyckades göra slutmovet och det kändes bra. Har dock fortfarande problem med move 4-6 ungefär. Får inte något flyt i dem. Får skylla på min fetma kanske. PG så riktigt stabil ut och han skickar nog nästa gång. Rick kom längst av oss alla och sänder nog snart han också. Trevligt pass. Glömde förstås kameran...

Passade även på att köpa cykelgrejer för 3 lax innan passet. Nu har jag SPD-pedaler och skor, en fet pump och lite annat jox som är totalt livsnödvändigt. Är nu riktigt sugen på att komma igång med pendlingen. Det är tyvärr en del grus kvar på gångbanor och vägar men man får väl ta det lite lugnt i början.

Säsongens första grillning blev det också. Oxfilé, potatisgratäng och rödvinssås - en riktig svenneklassiker! Margisar, bira och cigg fick ackompanjera det hela. Skönt att vintern är över.

Rykken

Så har jag varit och fått ryggen knäckt för andra gången och nu känns det bra. Tragiskt att det kommer tillbaka men samtidigt så är det väl bara att acceptera läget. Man har ju inte direkt varit bra på att stretcha eller avhålla sig från aktiviteter som är skadliga, men det är som det är. Jag körde ett pass direkt efter onsdagens knäck som kanske inte var det bästa passet jag kört men trots allt var det ok. Körde lite med Stefan som lånade ut skidutrustning till kidsen inför alperna. Vi hade trevlig trots att båda inte var på topp. Träffade även PG och visst börjar det känns att dags för riktig klippa.

Traskade runt i Saltis och fick syn på en riktigt fin linje som jag tror ska rensa upp om andan faller på. Dessutom ryktas det om en stor sten som ligger i grannskapet som bör kollas upp. Nu skulle det vara kul med lite nyturer faktiskt. Det är ju det som är det bästa med klättring!