Alex Honnold

Eftersom man inte hänger med i scenen som förr i tiden så är detta en gammal nyhet för de flesta. Inte har man varit så där aktiv på sociala medier heller. Man är liksom inte först på bollen.

Nåväl, jag började följa Alex Honnold på ansiktsburken nyligt. Har ju en svaghet för soloklättring och dessutom verkar Alex vara ödmjuk och vettig som person. Satt och kollade igenom hans sida när blicken fastnade på en post om vattenbristen i Kalifornien. Länken beskriver hur mycket vatten som går åt till att föda upp djur och föreslår att vi bör byta ut ko mot grönt. 

När någon gör en sådan koppling vet man att en vegetarian/vegan inte är långt borta. Varje sund och tänkande människa inser snart att det som hamnar på tallriken är det viktigaste valet vi kan göra för miljön. De som blir intresserade brukar ofta läsa några böcker och titta på några filmer. Insikten om att ens hälsa också går att påverka via en växtbaserad kost börjar ta fäste i medvetandet. Snart inser man att det inte egentligen finns några vettiga argument för att INTE äta växtbaserat. För eller senare kommer även insikten om hur vi behandlar djuren och då finns det ingen återvändo.

Googlade lite och hittade en intervju på Beth Roddens blogg. Där kan vi läsa att han har ätit middag med Scott Jurek, han har läst China Study och Äta Djur, han upplever inga stora förändringar men känner sig bättre. Alex Honnold visar att han inte bara är en grym klättrare utan även en tänkande person. Man blir glad mitt i allt elände helt enkelt!

Pendelcykling

Kneget är igång igen och därmed cyklingen. Säga vad man vill men det gör faktiskt att det känns lite lättare att börja jobba. Att cykla är kul och man upptäcker ganska snart att deffen är på gång igen. Redan efter dag två på cykeln så kändes kroppen tightare. Att man har bra tryck i ben och lungor är ju inte heller fel. Det går riktigt lätt och till skillnad från tidigare uppstarter går det relativt snabbt uppför. Finns dessutom ett par segment på Strava att jobba på när lusten faller på. Tyvärr har jag i ren glädje lyckats cykla så mycket och så hårt att jag började känna av höger knä. Det ordnade sig med lugnare tempo några dagar och inköp av benvärmare som värmer perfekt på morgonen och om det regnar lite.

Segmenten har bidragit till motivation och till att göra transporten till jobbet lite mer intressant. Till att börja med känns det bättre och lättare att fokusera på korta sträckor istället för hela vägen. Dessutom är det mindre risk att utsätta sig för just risker. Om man laddar för att pressa tiden på hela sträckan så innebär det att man måste göra farliga omkörningar, hålla hög fart bland folk och kanske strunta i rött ljus - inte helt lämpligt kanske. Istället kör man klokt och ger järnet uppför till exempel Österviksbacken och hoppas att man lyckas klättra i listan. Här om veckan lyckades jag plocka drygt 80 placeringar i just den backen och här om dagen kom jag under en minut. Hur kul som helst!

Dock har vissa av mina klätterkamrater börjat uttrycka sin oro över mitt cyklande. I torsdags erkände jag att det tänks mer på cykling än klättring just nu vilket ledde till berättelser om tunga ben och andra kamrater som dragits in i den onda världen av landsvägscykling. Måste erkänna att det finns en stark lockelse i att raka benen, köpa en snordyr hoj och spendera helgerna med distanspass. Som tur är finns det ingen plats över för en till hoj och dessutom har klättringen blivit kul igen.

Det har ju vart rätt segt på klätterfronten över sommaren. Kom igång precis innan Verket stängde för ombyggnad. Jag som är notoriskt dålig på att besöka de andra gymmen hittade lätt ursäkter för att pyssla med annat. Var tvungen att planera in ett besök på Cykloteket för att orka dra till Karbin. Gick asdåligt förstås. Tillbaka på Verket har det gått tungt - fram till i veckan. Nu känns det som att kroppen har börjat vänja sig vid cyklingen och kan hantera klättring också. Kanske inte så underligt att det gått lite segt då jag cyklar tio mil per vecka och håller rätt högt tempo. Har faktiskt cyklat över 46 mil redan!

Ska försöka bli lite mer strukturerad under hösten. Inte slarva med stretching. Inte slarva med uppvärmning. Inte slarva med fysen. Köra mer tunnel. Köra fingerbräda. Vi får se hur det går med det.

Update

I förrgår fick jag äntligen tummen ur och gick till min kotknäckare. Tänkte att det är väl lite dumt att åka till alperna och vara stel i rygg och nacke redan innan man börjat åka skidor. Har känt mig stel sen i julas och det har gradvis blivit värre. Det knakade som fan och en våg av lättnad liksom sköljde över hela mitt väsen. Det är lustigt vad som händer i kroppen ibland. Jag mådde ju uppenbarligen bättre men kunde inte somna i natt. Lite stress över jobbet finns ju förstås men det måste hänga ihop med ryggknackandet. Kanske det frigjordes en massa hormoner och substanser eller liknade? Ska nog börja gå och få detta gjort lite oftare eller helst lära mig själv eller någon närstående att fixa det hemmavid.

När det gäller tummen händer typ ingenting. Skadade den i en krasch uppe i Kåbdalis och har insett att jag måste ha ett uppehåll i klättringen. Körde mitt sista pass i måndags och kommer att vila fram till vecka 10. Förhoppningsvis kommer det att räcka.

Kosten är fortsatt intressant. Min övertygelse om att detta är rätt växer hela tiden. När man hamnar i diskussion så förlitar man sig bara på de tre grundstenarna - moral, miljö och hälsa. Moral och miljö kan förstås ingen normalt begåvad människa ifrågasätta och att "det ju är så gott med kött" liksom inte räcker som argument förstår de flesta. Dock kan det vara svårare med hälsoargumentet särskilt eftersom det finns en del motstridiga studier och tolkningar som cirkulerar. I Sverige har ju dessutom hela low carb-rörelsen fått ett enormt genomslag bland folk. I tex Expressen matas man ständigt med till synes seriösa artiklar och förklädd reklam om LCHF och annan kolhydraträdd kost. Som ett litet experiment så följde jag kost och hälsoartiklar på just Expressen under några veckor och letade mönster. För att exemplifiera min tes tar jag mina exempel från dagens upplaga av expressen hälsa. Vem säger vad och vem är avsändare i dessa artiklar? Finns det vinstintressen? Finns det vetenskapliga studier? Låt oss se!

Alzheimer - Lite märklig artikel med ett flertal röster inblandade dock med några forskare. I texten sägs det att man ska äta kött men i listan ska man undvika mättade fetter. Listan på skyddande livsmedel domineras av växter men även fisk framhålls.

Bröstcancer- GI och LCHF kan öka risken för bröstcancer säger en av Sveriges ledande bröstcancerexperter och får medhåll av professor i onkologi. Anders Eenfeldt håller inte med.

Fettförbränning - Anders Eenfeldt och Elin Gunnarsson skriver om hur man försätter kroppen i ketos och bränner fett genom att skippa kolisar. Anders driver kostdoktorn.se där han bla säljer blodtrycksmätare! Elin är LCHF-frälst och har fått bla denna kommentar på LCHF.se:

"Denna artikelserie i tre delar under tre veckor av journalisten Elin Gunnarsson är helt unik! Aldrig tidigare har LCHF skildrats så positivt och utan att Livsmedelsverkets experter eller andra motståndare till lågkolhydratskost har fått komma med sista ordet."

Mellanmål .- Ulrika Davidsson tipsar om GI-mellanmål för att bli smal. Ulrika benämns som kostexpert och skriver för expressenbilagan GI&hälsa samt är författare för flera GI-kokböcker.

Cancer - Överläkare, forskare och en vetenskaplig tidsskrift visar på forskning som säger att frukt och grönt har en skyddande effekt mot cancer.

Dietguide - Expressen och en dietist går igenom vilka dieter som funkar. Tesen är att vissa dieter inte funkar på alla. Fokus på kolhydratreduktion och inget plantbaserat förslag.

Ja, då är det bara att dra slutsatser av detta högst ovetenskapliga tvärsnitt av artiklar och bilda sig en uppfattning. Eftersom jag redan har min klar så kan jag återgå till min rättningshög som jag ska vara klar med innan vi åker till Österrike. Plant-based ftw!

Träning

Det börjar märkas att träningsmängden har ökat med en dag per vecka. Det är inte ofta dagsformen är på topp och det känns i kroppen. Planen är att hålla upp träningsmängden fram till sportlovet då det blir resa ner till Alperna. Då blir det ju en veckas uppehåll från klättring och en massa aktivitet på hög höjd istället . Det borde båda för en bra start på utomhussäsongen. Har man tur är det vår och cykelföre när man kommer hem från Österrike. Tyvärr är fortfarande tummen inte bättre vilket gör att fingerbrädan känns rätt smärtsam. Gjorde ett test idag igen och beslutade att lägga den träningen på is någon vecka tills tummen mår bättre. Onödigt att riskera att det blir värre eller att det bara inte blir bättre.

Just nu går tyvärr en massa människor omkring och är sjuka. På min skola är det en hel drös lärare som antingen är sjuka eller vabbar. Bekanta och barnens polare ligger hemma. Mardrömmen vore förstås att åka på nån skit nu. Har varit sliten och trött sedan förra veckan men inget har brutit ut som tur är. Får tänka på att sova bra, dricka mycket och äta bra mat.

Igår körde jag det första cirkuspasset också. Lämnar dottern och hennes polare på cirkusskolan och rusar sedan in på Verket för att utnyttja fönstret på 90 minuter. Måste lära mig att ta vara på tiden och att räkna in tid för stretching. Igår stod jag och typ slet på ett vitt problem när gänget plötsligt stod mitt i hallen redo att åka hem. Planera passen är alltså ett förbättringsområde kan man säga.

Har förresten fått mina skidor nu. Helt cleana och vackra Navis Boards med duke-bindningar. Är nu så sjukt sugen på att komma iväg och åka. Här står min käre vän Göran nere i källaren på Alpint och ska skruva på bindningarna.

2013

Det har gått för länge nu igen. Ganska konstigt när det funnits en massa intressant (nåja) att skriva om. Istället får det bli en lägesrapport. Träningen flyter på bra för tillfället. Trodde att vistelsen uppe i norr skulle sabba formen helt men det var nog bra med lite vila från klättringen. Det hanns tyvärr bara med ett pass i Johans garage av olika anledningar. Skidåkning tog en del tid och dessutom skadade jag tummen i en krock med ett dolt vattenrör. Garaget är dock riktigt trevligt och klättringen blir intensiv då greppen är små och väggen brant.

Det värsta med julen var all animalisk föda som inte riktigt gick att undvika. Trots egen frukost blev det en total overload av kött, fisk, ägg och mejeriprodukter. Lägger man till en del alkohol och lite vitt socker på allt detta så får man ett recept på undergång. Som tur är så verkar frosseriet inte ha samma dragningskraft som förr så jag gick inte upp i vikt. Däremot kände jag mig trött och lite sliten hela tiden. Det är nästan så att ett halvår på plantbaserad föda har gjort att jag är känsligare för sådana här perioder. Eller kan det vara så att skillnaden märks på ett annat sätt? Jag är ju numera van att inte bli dåsig och däst efter middagen. Det normala är att jag får energi och blir piggare. Det var i alla fall riktigt skönt att återgå till det vanliga igen med en vecka (fem dagar) utan alkohol och med bara råa grönsaker och frukt till lunch. Efter cirka fyra dagar kändes det som normalt igen. Med andra ord så kom energin tillbaka, magen började fungera och det konstanta suget efter skräpmat försvann.

Jag testar nu att träna fyra dagar i veckan istället för tre. Det gäller att hålla sig från att ta i som ett svin alla dagarna. Tanken är att måndagar ska vara lång uppvärmning, hänga på fingerbrädan, köra lite mer lätta problem och sedan eventuellt lite fys. Tisdagarna är det mer vanlig bouldering men just den här veckan blev det tvärtom. Det funkade bra det också. Anledningen var att det blev trevligt sällskap och att det fanns ett vitt problem som jag blev peppad på. Jag tänker också att passen ska bli lite kortare nu när jag kör oftare men det sket sig också förstås i måndags. Det är ju så trist att dra när roligt folk dyker upp.
Jag försöker numera göra många problem och har typ ett pass där jag bara försöker gå runt och repetera så många svarta som möjligt. Det är rätt befriande att inte behöva tänka på att jobba på projekt eller hårda problem hela tiden. Måste även säga att Transgression-träningen passar mig bra då man inte behöver tänka på att maxa hela tiden. Man gör sina kontrollerade 10-sekunders häng och sedan går man vidare med passet.

Jag känner att återhämtningen har blivit bättre. Det kanske har ett samband med klokare träning men jag tror att det framför allt har med kosten att göra. En fråga man får med jämna mellanrum är ju var man får sitt protein ifrån. Det intressanta är att med undantag från lite ost så får jag inte i mig något animaliskt protein på daglig basis. Jag tar inga tillskott och funderar inte överhuvudtaget på protein längre, ändå funkar träningen och resultaten går åt rätt håll. How can this be?

Äntligen frisk!

Efter drygt två veckor verkar förkylningen släppt taget. Var helt sängliggande i fem dagar och har snorat, hostat och mått skit. Ingen cykling eller löpning. Ett fåtal dåliga pass på Verket. Idag kom så vändningen på riktigt. Kände mig trött, kanske nåt glas vin för mycket under kvällen innan. Ganska ofokuserad dessutom. Halkar och gör märkliga misstag. Men det känns annorlunda, känns bra. Skickar i vitt problem som jag knappt kunde hänga in på enskilda grepp förra passet. Detta händer dessutom i slutet på passet. Kul att vara tillbaka!

Har fått nya däck på posten som monterades innan middagen. Det blev Schwalbe Durano Plus som jag skickade efter från bike-discount. Fick alltså två däck, 4 slangar och ett par solglasögon för under 1000 spänn. Helt ok kan man säga. Däcken var dessutom lätta att få på plats och inget krångel med ojämnheter. Nu hoppas man ju bara på att de håller bra och är rimligt snabba.

Håller just på att se färdigt en mycket intressant film som jag tycker är sevärd för de som har ett intresse av kost och sånt. Den heter Forks over Knives.

Det väl ingen hemlighet att jag är totalt såld på hela plant based-grejen men denna film har en fördel att den inte är så extrem. Det är lätt att det blir politiskt och jobbigt veganextremt men FoK har ett bra tonläge i hela filmen som jag tror den vinner på. Vissa saker i filmen kan man förstås ifrågasätta som till exempel att de tar upp studier från Japan och Norge utan att nämna fisk. Andra studier är det svårt att förstå hur allmänheten har kunnat missa.
För egen del så är jag otroligt nöjd med hur jag mår och hur det funkar med att i vardagen utesluta allt animaliskt utom ost. Äter fortfarande kött en till två gånger i månaden, fisk kanske en gång i veckan och har grädde i maten vid enstaka tillfällen. Kroppen fungerar bättre helt enkelt. Behöver inte vara hungrig. Slipper hålla på med konstiga dieter som ändå inte funkar.

Senaste nytt - Vintern snart här!

Det har varit kylslaget på cykelsadeln i veckan. Regn, blåst och runt 10-strecket känns lite sådär i augusti. Vad hände med att cykla med dragkedjan halvt öppen och att sitta ute och softa med rosse och nötter fram till Family Guy? Nå, sticket lär ju vara topp så snart det slutar regna och förhoppningsvis så blir det en bra vinter istället. Tecken i tiden är att det letas på sport-conrad.de efter fatskis och att halva klätterpassen går åt till att prata och tänka på skidåkning. Sånt leder till sist fram till att man hittar klipp på hårddisken som man får inspiration till att avsluta. Filmen nedan är från några svinkalla och härliga dagar i Ramundberget i början av året. Jag åker lånebräda som är lite för kort och har ett par välanvända   hyrskor. Det spelar dock mindre roll när svenska fjällen bjuder upp till dans.

I övrigt har jag nu äntligen besökt både Karbin och K2. Det kändes lite obehagligt att åka till The Deep South men kul att både se och testa dessa gym. Karbin har en rätt skön känsla. Det är, som några har sagt, lite källargymskänsla över stället vilket förstås är positivt. Visst är det en aning påfrestande att lyssna på gubbrocken som spelas där, men hellre det än RIXFM typ. K2 kändes lite opersonligt och mattorna på loftet var riktigt obehagliga. Dock var väggen där nere riktigt fin. Lite SATS-känsla och så sades det att man inte får klättra utan tisha. Det är tyvärr feta minus i min bok.

Jag och PG som gjorde dessa studiebesök tillsammans slog fast att vi saknar Verket men att man borde kunna mäkta med ett besök lite oftare än var 5:e år.

Fag Burn

Igår var det dags för Orminge igen. M och T skulle ut så jag skippade Verket till förmån för utomhusaktivitet och umgänge. T hade haft en hemsk dag på jobbet och var osedvanligt bitter vilket M och jag förstås glatt utnyttjade. Problemet för dagen blev i alla fall Fag Burn som jag fortfarande tycker är hårt graderad. Vi slet hårt med att få till sekvensen. Det är lustigt att det är ett enda grepp som hela problemet handlar om och att få det rätt är nyckeln till framgång. Till slut lossnade det och jag började känna att det här kanske kommer att gå. Efter ett knaster som låg i jackfickan och en lite längre paus så gick det helt plötsligt. Det var en riktigt skön känsla att glida upp för de avslutande moven på Phatcat. Min andra bestigning av Fag Burn var nu ett faktum.

I onsdags cyklade jag till jobbet och det förstås tungt. Det viktiga var dock att däcken höll och för första gången i år slapp man byta slang och pumpa. Har nu bytt slang 5-6 gånger och spenderat många timmar på dessa satans däck och slangar. Måste dock säga att man är glad att jag köpte grejerna på Cykloteket och inte på nätet. De har varit otroligt hjälpsamma och inte tjafsat någonting. Blir det Conti fler gånger då?  Nä...

Slutet är nära...

Min tillvaro kan just nu är ett tragiskt kapitel. Den beskrivs mest som ett tillstånd av total avsaknad på energi och 100% avsmak. Av någon konstig anledning glömmer man alltid bort hur det brukar vara just innan betygen ska sättas. Det blir ju så här två gånger varje år och för första gången tänker jag - ska det verkligen vara så här? 

Träningen då? Jo, träningsmängden har nästan halverats senaste tiden. Ingen cykling, förkylning och avsaknad av löparskor är anledningarna. Cyklingen har lagts på is på grund av rädsla för punktering har jag kommit på. Visst är mörker otäckt och visst är det otäckt kallt men den verkliga rädslan är att i mörker och kyla stå och fixa punka utan handskar. Det gäller alltså att hitta däck som fixar det som inte mina nuvarande däck fixar. Funderar på mtb-däck med dubbar faktiskt. De borde klara nästan centimeterlånga prylar som ligger och lurpassar på vägarna. Pannlampa måste också fixas innan jag ger mig ut igen.

Löpningen ska komma igång redan idag kanske. Tror att mina nya pjucks har kommit från England idag. Snuvan är borta också. Pannlampa kommer nog att hjälpa till även här tror jag. Dessutom är ju nya prylar kul. Kanske får bli en julklapp till mig själv.

Klättringen går iaf framåt. Igår skickade jag en vit hur lätt som helst. Flashar många svarta utan ansträngning och känner mig allmänt i gott skick. Man kan säga att medan den totala träningsmängden går ner så går faktiskt mängden klättring upp. Det finns hopp!

Update

Nu var det så där länge sedan igen. Har en massa idéer om vad man kan skriva och vilka bilder man borde visa. Hela tiden. Men det blir inte av. Dags att skärpa till rutinerna och börja få det att funka. Tror mao det är dags att skaffa ny telefon. Det är väl så man löser problem? Klättringen har kommit igång igen. Handlederna krånglar så klart men smärtan är gammal så nu är man van. Det knakar och har sig men det är inget att lägga vikt vid. Var ute med min kusin och körde i Orminge i helgen. Fint väder, nybakat bröd, trevligt samtal och bra flyt. Inte är stark men de lätta problemen kändes lätta för en gångs skull.

Man har ju klättrat inne också minsann. Idag blev det en svart flash som inte var en slabb! Dessutom några andra svarta med bra flyt. Trevligt folk på plats men missade tyvärr Morre och RedTube som dök upp precis när jag var på väg hem. Det är iaf kul att klättra och man vill köra ofta och länge. Ska tvinga mig till några tunnelpass trots att det tar emot eftersom man vet hur nyttigt det är för en person med mina brister. Lyckades även att klättra med mina Demon i nästan en timme idag utan smärta. Kul. Cyklingen har legat nere en vecka pga halsont. Känns som ett nederlag varje gång man backar ut bilen ur garaget. Sista tiden har även punkteringarna kommit lite för ofta. Nu senast hittade jag en centimeterlång glasbit i framdäcket, gången innan en stålbit från ett lastbilsdäck mest troligt. Det suger men det är väl ett pris man får betala antar jag. Nu är iaf en beställning på väg från wiggle.co.uk med lyse och jacka bland annat. Man gör sig redo för kallare och mörkare tider. Vi får se om det går så långt som till dubbdäck eller om det blir att avbrott då.

Klättring

Så bröts då äntligen klätteruppehållet! Igår blev det en vända till KV efter en dag med snickrande på vinden. Att jag kom dit öht är faktiskt något av en bedrift (iaf i min värld) eftersom det blev till att åka kommunalt. Att det dessutom var ca 30 grader varmt och fuktigt i luften adderar starkt till känslan av heroism. Det blev förvånande nog ett bra pass också. Den nya väggen blev bra. Helt klart en förbättring. Kul att vara tillbaka och sugen på mer. Idag har jag pinsamt mycket träningsvärk i biceps och ont i fingrarna. Sitter just nu och funderar på att strunta i renoveringen och istället njuta av ensamheten med Per Hagman, en löprunda och avrunda med lite film och rosé ikväll.

Cykling, fotboll och lite klättra...

Pendelcyklingen är igång. Hojade för andra gången igår på delvis nysopade gator. Formen är dock inte den bästa ännu och det verkar som mitt cykelkarma inte heller är det. I premiären fick jag pyspunka, höll på kräkas i sista uppförsbacken och kom nästan för sent till jobbet. Hemvägen slutade i total utmattning och en fredag med frossbrytningar i soffan. Dessutom är duschrummet på jobbet helt belamrat med prylar vilket innebär en utmaning att ens ta sig fram till själva duschen. Jorå, vi satsar på hälsa. Vi tycker att det är bra med friskvård. Ta nu en till kaka.

Fotbollen är igång och Gnaget har visat godtagbar form. Derbyt höll väl ingen högre kvalitet - förutom på läktarna förstås. Europas sämsta liga med en läktarkultur i världsklass. Mot Mjällby var förhållandet det omvända. Knappt 12 på hemmapremiären i strålande vårsol på en söndag är fan risigt. Var höll alla AIK:are till? Spelet höll division 2-klass fram till ca 40:e matchminuten då Viktor Lundberg visade vägen med ett fantastiskt långskott. Sedan började Gnaget spela fotboll. Håll kvar det här spelet nu.

Har fortfarande inte lyckats komma ut och bouldra ännu. Alltid är det något som tycks dyka upp och förstöra planerna. Eller är det så att jag är rätt bekväm och gillar att klättra inne? Verket är ju så skönt att åka till. Man slipper liksom förbereda sig, man behöver inte heller samordna med någon annan och vädret är bara att strunta i. Klättringen går rätt bra nu dessutom. Har sedan sista updaten flashat en vit, gjort ytterligare en vit och skickat ett långt, svart takproblem, kanske det som var roligast att göra eftersom långa, branta problem alltid varit min svaga sida. Formen är alltså relativt god och det borde vara läge att komma ut och testa hur det känns på riktig klippa. Snart är det påsklov så då får det bli bättring.

Alperna

Det var en fantastisk vecka trots avsaknad av nysnö. Upptäcken att skidor är klart roligare när det är hårt i backen gjorde att jag knappt saknade brädåkningen alls. Snabbare i pisten men långsammare utanför kan man sammanfatta det hela. Tror dock att jag kommer vara lika snabb nästa år, iaf nästan. Fick åka med människor som gav otroligt mycket inspiration och som verkligen åker stenhårt men ändå bara leker. Fantastiskt! Längtar redan till nästa tillfälle.

Körde med PG på KV här om dagen. Hade tänkt att inte köra men beslöt tillslut att träna lite lugnt. Har lite ont i knäna efter skidåkningen men det var ingen fara. Glädjande nog gick det över all förväntan. Flashade svarta men fram för allt så orkade jag håll ångan uppe i 2 timmar. Riktigt kul.

Skidor

Skön kille i Grönklitt.

Så fick jag testa skidorna. De var helt grymma glädjande nog. Fick testa dem i både pist och uppkörd offpist där de uppträdde mycket stabilt och trevligt. Tyvärr var Grönklitt en besvikelse. Mest grönt och ingen fallhöjd att tala om. Man kan säga att det passar bäst till barnfamiljer som söker backar utan utmaningar. Inget man åker från Stockholm för - trots fint och gratis boende. Dessutom lyckades jag glömma att ta med jacka vilket innebar åkning i lånad jacka (se bild). Men i hur många backar kan man se tigrar traska omkring i skogen egentligen?

På grund av helgens utflykt så har träningen legat nere men idag så blev det KV med Pippin. Trevligt att träffa henne igen. Klättringen gick väl helt ok. Kom upp på 2 svarta varav en flash och ramlade av 2 med handen på slutgreppet. Helt ok men rätt trist att bålstyrkan fortfarande är så risig. Testade tex ett move där högerbenet flyg bakåt okontrollerat vilket resulterade i flopp. Dannys ben for förstås ingenstans. Hoppas att det problemet sitter uppe ett tag nu bara.

Snart jullov...

Grym träningsvärk idag. Passet gick väl så där som vanligt. Seg musik som vanligt. De svarta känns brutala nu för tiden. Var tvungen att köpa byxor eftersom jag hade glömt mina vanliga hemma. Det blev ett par Pranajeans som satt skönt. Nu förstår jag anledningen till att mina vänners smädelser. Hehe, kolla på hans stela byxor, typ. Vilken rörelsefrihet det blev. Tyvärr klättrade jag fortfarande uselt. Måste vara musiken.

Kameran kom också. Testade direkt att dra ut och köra snowracer i backen bakom huset. Det var kul fram till jag fick idén att åka lössnö och slog knäet i en sten. Det gjorde skitont. Filmerna blev dock bra. Fin kvalitet och inte skakigt alls vilket bådar för grymma filmer i vinter.

Nu är det en och en halv arbetsdag kvar tills det blir en lång härlig ledighet. Åker upp till byn över jul och nyår. Vi får se om det blir några puderklipp därifrån. Ska bara lära mig FCP först är det tänkt...

För julstämningen så kan ni titta på lite Not Stanley. Riktigt kul.

Vinter

Känns som att det är svårt att vänja sig vid att det numera verkar bli vinter i stan redan i november. För två veckor sedan köpte jag vinterdäck och tänkte att jag var ute i god tid. Nu sitter man hemma och försöker gömma sig för grannarna när det vankas snöskottning. Rucken vettu...

Det där med löpning och cykling känns ju långt borta just nu. Nu kan man liksom inte bara dra ut och ta en runda. Man måste ha utrustning. Man måste vara härdad. Jag måste hitta andra vägar. Motionscykel och klätterfilm kanske?

Klättringen går framåt. Handleden håller verkar det som. Kände av den när jag floppade från en krimp i torsdags så det gäller att vara vaksam och backa från vissa problem trots att de är roliga och möjliga. På tal om torsdags så var det trevligt att få gratulera både SM-vinnaren och ledbyggaren till fina prestationer. Bruno himself var dock inte lika entusiastisk som underskriven över såpan Jens och jag förstår honom. Dock måste man säga att underhållningsvärdet är obetalbart. Mr 8a är helt enkelt ett mysterium. Man kastas mellan skratt och förtvivlan. Är det trollande eller handikapp? Finns det en agenda? Hatar han Stockholm pga Bruno? En tanke som slog mig var att Jens måste känna sig hotad. Trots att 8a är en gigantisk internationell site så finns rädslan och kanske insikten att TBS faktiskt är bättre. Vanliga människor förstår förstås att sidorna inte går att jämföra. Det är inte ens nära.
Men tvivlet finns där redan och har det väl fått fäste blir man liksom inte av med det. Man vill inte läsa, men man gör det ändå. Man vet att man inte bör skriva en ogenomtänkt kommentar i affekt, men man gör det ändå. Man vet att inte ska publicera den där illa dolda kritiken, men man gör det till slut i alla fall. Giftet blir man inte av med och det sprider sin verkan och blir starkare för varje gång man faller för det där man vet att man inte borde göra. Men gör ändå.

Vi har köpt en ny Mac här hemma. En svindyr maskin för över 20 lakan. Vän av ordning kanske påpekar: "Var inte du en rabiat Mac-hatare förut, Phatcat?". Och visst var jag det. Jag är väl inte en fanboy nu direkt, men man kan väl säga att en viss nyansering har skett. Nu finns alltså två macar och en windowsmaskin i hushållet och glädjande nog så används fortfarande den gamla pc:n. Trots Vista och fläktljud alltså.
Macen har sina brister och förtjänster. Förtjänsterna är att min fru äntligen förstår, att det är otroligt enkelt att fixa de program man vill ha utan krångel och risk för infektion samt flytet i allt man gör. Nackdelarna är ju framför allt de där små sakerna som man inte får bestämma över. F8/Play-knappen som alltid startar iTunes fast man kör Spotify är bara ett exempel. Priset är annars den främsta anledningen till at inte köpa Mac. När jag jämförde skillnaden mellan en Asus och MBP med samma komponenter skilde det nästan 10 lax. Helt sjukt. Då fick man dessutom 2 GB mer i RAM och ett fetare grafikkort. Nu påverkar inte detta mig särskilt mycket eftersom jag inte har betalat ett öre för någon av våra Macar. Ibland är det skönt att vara privilegierad.

Fest och träning

Jodå, man har ju varit och tränat på KV igen. Nytt årskort fick tyvärr inhandlas vilket var en otrevlig överraskning. Träningen gick över förväntan. Kom upp på 3 svarta men tog förstås slut snabbt. Har dock tappat en del överkroppsstyrka vilket iofs inte är så konstigt. Såg nu att mitt senaste pass är daterat drygt 4 veckor tillbaka i tiden. Helt sjukt. Tyvärr börjar jag bli lite orolig för tillståndet i mina fingrar och handleder. Lillfingret spökar fortfarande och handlederna är kassa. Borde ta itu med att hitta någon bra idrottsläkare och gå till botten med det hela.

På festfronten går det bättre. I fredags så var jag och Rick ute på lokal och hade det trevligt. Vi hamnade på Berlin där de spelade bla Kraftwerk och Skinny Puppy - vilken ynnest! Kulturarbetare skanderade dikter i rökpausen och det blev en fantastisk kväll. Mådde inte bra dagen efter men det var faktiskt värt allt. Igår säkrade dessutom AIK nytt kontrakt med en 2-0-vinst mot gnällanders patetiska lag från Borås. Bra skit som man säger.

Dekadens

Sommaren fortsätter i dekadensens tecken. Den enda träning som går någorlunda bra är löpningen men även där slappas det något oerhört. Istället är det fester och middagar som avlöser varandra. Det tar liksom aldrig slut. Höjdpunkten på länge var iaf Skinny Puppy på Tyrol. Fantastisk spelning med nästan bara gammalt material. I morgon så spelar The Cult vilket kan låta ungefär hur som helst. Dock är det ju så att med bra väder och rätt sällskap så kommer det bli kul oavsett.

Idag åkte jag med min kusin till KV för att träna. Det gick väl så där. Tröttnade snabbt och fick utstå smädelser från både Moritz och personalen, vilket var helt på sin plats. Det var konstigt nog kul ändå och visst har jag saknat klättringen under sommaren. Nu får man hoppas att motivationen får sig en kick bara. Då kan det nog bli en kul höst.

Har jobbat på att höja tempot i löpningen och här om dagen kändes det att jag hade klivit upp ett snäpp. Höll ca 5-tempo och kunde prata samtidigt. Det kändes helt naturligt och steget har äntligen börjat funka tror jag. Simmade över våran sjö och sprang sedan hem och var inte ens trött efteråt. Ska försöka satsa på en mil snart igen.

Segt

Seg period just nu. Har haft svullen hals och varit rejält trött ett par dagar nu. Känns inte riktigt på topp. Gick tom till läkare för att kolla så det inte var halsflussen som hade återvänt. Dottern går och hostar slem, det är pollen i luften och betygshetsen är i sin slutfas så det finns förstås en del yttre faktorer som skulle kunna bidra till tillståndet. Dock fick jag min nya Garmin Forerunner 305 igår vilket väckte lusten i mig igen.




Riktigt kul pryl med gps och annat skoj. Testade att cykla med den idag vilket innebar att jag reda på bla maxhastighet, maxpuls och massa andra intressanta grafer. Nördigt men kul.

Klättrade igår med PG på KV. Typiskt mellanpass där de nya svarta gick relativt lätt men vitt var för hårt. Kan inte tagga igång riktigt. Vi pratde lite kring det hela och det är nog dags att börja köra rena tunnelpass. Behövs lite omväxling nu känns det som.

Wong Sai

I torsdags var jag och PG ute efter jobbet och klämde på Wong Sai. Det gick väl så där. Jag kunde av någon anledning inte krimpa med högerhanden. Dessutom hade jag glömt bort hur jag skulle utföra flyttet från rampen till stora greppet. Lagom till det var dags att åka hem kom jag på det igen. I övrigt kändes det relativt bra. Det börjar rent utav kännas möjligt snart. PG hade också tydligt glömt bort hur man klättrar och kämpade med ett grepp som han satt fast på förra gången. Han är dock ett flytt bort från att göra problemet. Bättre fricke så sitter den nog där.



De nya pjucksen funkade mycket bra btw. Jag höll till och med på att fastna i en hälkrok vid ett tillfälle. Ingen smärta att tala om heller.

Cyklade till jobbet i torsdags igen men var noga med att hålla ett lite makligare tempo. Det gick ända rätt fort. Testade att lyssna på musik samtidigt vilket var väldigt skönt. Avslappnande att slippa vindbruset och samtidigt peppande med lite gangsta rap som på något sätt ger lite extra kraft.