Alex Honnold

Eftersom man inte hänger med i scenen som förr i tiden så är detta en gammal nyhet för de flesta. Inte har man varit så där aktiv på sociala medier heller. Man är liksom inte först på bollen.

Nåväl, jag började följa Alex Honnold på ansiktsburken nyligt. Har ju en svaghet för soloklättring och dessutom verkar Alex vara ödmjuk och vettig som person. Satt och kollade igenom hans sida när blicken fastnade på en post om vattenbristen i Kalifornien. Länken beskriver hur mycket vatten som går åt till att föda upp djur och föreslår att vi bör byta ut ko mot grönt. 

När någon gör en sådan koppling vet man att en vegetarian/vegan inte är långt borta. Varje sund och tänkande människa inser snart att det som hamnar på tallriken är det viktigaste valet vi kan göra för miljön. De som blir intresserade brukar ofta läsa några böcker och titta på några filmer. Insikten om att ens hälsa också går att påverka via en växtbaserad kost börjar ta fäste i medvetandet. Snart inser man att det inte egentligen finns några vettiga argument för att INTE äta växtbaserat. För eller senare kommer även insikten om hur vi behandlar djuren och då finns det ingen återvändo.

Googlade lite och hittade en intervju på Beth Roddens blogg. Där kan vi läsa att han har ätit middag med Scott Jurek, han har läst China Study och Äta Djur, han upplever inga stora förändringar men känner sig bättre. Alex Honnold visar att han inte bara är en grym klättrare utan även en tänkande person. Man blir glad mitt i allt elände helt enkelt!

Ett maraton per dag hela 2013

Ja, det stämmer - ett maraton per dag under ett helt år. Inte en enda vilodag eller sjukdag. Om inte detta vore nog så är paret som sprang runt hela Australien 64 respektive 68 år gamla. Tänk på hur de flesta 60-plussare ser i din omgivning. De flesta jag känner orkar knappt springa runt kvarteret och är halvsjuka och överviktiga.

Det slutar dock inte där. Kvinnan diagnostiserades med cancer och fick prognosen att hon skulle leva i ett halvår ungefär. Det var 11 år sedan. Hur lyckades hon överleva och hur orkar hon springa runt Australien undrar man förstås? Jo, hon började äta en rå vegansk diet och tränade mer. De äter bara råa frukter och grönsaker. Under året som gått har de ätit upp emot 20 bananer per dag för att ta ett exempel. 

Men vi vet ju att socker göder cancercellerna!!!Hur får de i sig protein för guds skull!? Man behöver faktiskt massa protein från djur för att återhämta sig! 

Ja, det skulle faktiskt vara kul att se någon springa 366 maraton i rad på bacon, smör och grädde. 

Inlägg efter namn Running Raw around Australia 2013.

Jag har helt klart blivit inspirerad av dessa två sköna gamlingar och ska under 2014 testa att köra rått under åtminstone en tvåveckorsperiod. Tanken är att jag bara ska äta råa grönsaker och frukter. Ingen alkohol, socker eller salt. Kaffet går jag och funderar på hur det blir med det. Kanske får bli en kopp på morgonen för att slippa den värsta avtändningen. Ser redan fram emot detta!

Vad vi väljer att se

Det är passande nog Halloween idag. Utklädda barn kommer snart att driva runt i bland husen och tigga godis. Det gäller alltså att släcka ner, låsa dörren och låtsas som om man är bortrest. Nå, tänkte bara dela med mig av två observationer som har gjorts idag. Först bläddrade jag igenom Stadiums nya katalog vid frukostbordet och lärde mig att juice är farligare än läsk. Ni kanske kommer ihåg Robert Lustig från förra posten? Den överviktige fetmaexperten som tror att socker är farligare än heroin och att Atkins var en profet. Läsk med raffinerat socker och artificiella ämnen är alltså bättre än färskpressad frukt utan tillsatser? Tillåt mig tvivla.

Alldeles nyligt snubblade jag på nyheten om att kolhydraterna i pasta gör dig deprimerad. Jag blev förstås intresserad och insåg efter några minuters googling att nyheten var extremt vinklad. Studien hade sett samband mellan en stor konsumtion av rött kött, läsk och processade livsmedel. Kvinnorna i studien hade även ätit pasta och ris. De hade sett att de deprimerade kvinnorna hade lågt intag av vin, kaffe, olivolja, gröna bladgrönsaker och gula grönsaker. Michel Lucas sade själv i en intervju att media har feltolkat studien. Studien går ut på att se sambandet mellan en inflammatorisk diet och depression och där är ju just rött kött, raffinerat socker och mejeriprodukter är på topplistan över inflammatoriska livsmedel. 

Så varför väljer media att i vissa fall inte ens nämna rött kött och fokusera all kraft på pasta? I ett fall "glömde" man även att nämna grönsakerna som skyddande men kom ihåg vin, kaffe och olja. Kan det vara på samma sätt som när svenska medier beskriver medelhavsdietens fördelar? Drick vin, ät mycket fisk och häll olivolja på allt, är en vanlig vantolkning av den traditionella medelhavsdieten. Konstigt nog glöms det bort att basen är bönor, bröd och massor av grönsaker och frukt. Det nämns även sällan att man äter minimalt med rött kött, ägg och kyckling och att fisk inte äts mer än 2 gånger i veckan och då i moderata mängder. 

Ja, varför har folk så svårt för att tappa vikt? Kan det vara på grund av att vi noga väljer ut vilka råd vi vill följa. Man tar en studie och ser vad man vill se. Förhoppningsvis säger den att du får fortsätta ungefär som du gör nu. Man ser grönt ljus på alkohol, olivolja och fisk. Man sållar lite och får rött ljus på pasta och bröd. Perfekt! Tänk så bra! Undra bara varför jag inte blir lättare och varför jag inte mår bättre?

Är socker farligt?

Har tänkt på detta sedan jag såg dokumentären The Men Who Made Us Fat tidigare i år. Denna BBC-producerade dokumentär nämndes i seriösa dagstidningar och förstärkte förstås kolhydratfobin som hållit Sverige i ett stenhårt grepp ett par år nu. Själv tycket jag att det var märkligt att man inte ens reflekterade över animaliskt fett och till synes drog allt socker över samma kam - High Fructose Corn Syrup (hfcf), vitt socker och fruktos i frukt. Filmens expert, Robert Lustig, uttalade sig med auktoritet och svängde sig med referenser som lät någorlunda rimliga när de susade förbi i rutan. Jag insåg dock att något var fel när han, dryga halvtimmen in i programmet, förfasar sig över hur Atkins hade blivit behandlad och att han var en stor man, en profet till och med. Atkins? Menar han på allvar samme Atkins som hävdade att bacon och smör var hälsomat och som dog överviktig av hjärtattack?

Det intressanta är att en av de som pekas ut som männen som gjorde oss feta är Ancel Keys som var en vetenskapsman som forskade på hälsa och kost. Han var den förste som beskrev den traditionella medelhavsdietens positiva effekter. Han var alltså inte fettmotståndare utan menade att animaliskt fett var dåligt och att vegetabiliskt fett var bra. Studien där allt detta kommer fram heter Seven Countries Study. En massiv studie som följde 12.763 män i över 50 år och kom fram till detta:

The Seven Countries Study showed that the risk and rates of heart attack and stroke cardiovascular risk both at the population level and at the individual level was directly and independently related to the level of total serum cholesterol. It demonstrated that the association between blood cholesterol level and coronary heart disease (CHD) risk from 5 to 40 years follow-up is found consistently across different cultures. Cholesterol and overweight or obesity was associated with increased mortality from cancer.

Galenskaperna slutar förstås inte här. Efter ha snubblat på en serie filmer om journalisten Gary Taubes (fö en av de som kritiserar Seven Countries Study) så blir det tydligt att referenser och fakta som används i dokumentären är helt falska. Ett exempel på hur Lustig ser på sanning och fakta finns i början av det här klippet:

En annan av mina favoriter postade precis en riktigt raljerande debunk-video om Lustig. Visst är det förresten lustigt att överviktiga "fetmaexperter" får så mycket utrymme. Varför är de inte smala och friska om de nu följer den perfekta dieten? Barry Groves, en lowcarber, som dog i år 77 år gammal (av tjocktarmscancer enligt ryktet, dock inte klarlagt märkligt nog), har startat en bisarr debatt bland lowcarb-bloggare och i kommentarfält. Typ, ja vi vet att detta är hälsosamt men vi kanske inte borde prata om att man lever längre om man äter så här! Så om man lever hälsosamt kommer man ändå dö i cancer 10 år efter pension, eller? Intressant i sammanhanget är att Ancel Keys blev över 100. Nå, här kommer Durianrider:

One year on the green

Tiden rusar verkligen fram med en obarmhärtig hastighet. För drygt ett år läste jag Finding Ultra av Rich Roll och allt förändrades. Från kött tre gånger per dag till inget kött alls. Började med att tänka att jag bara skulle äta lite kött då och då till att snabbt inse att suget ganska snabbt försvann för att ersättas av ren avsmak. Inga ägg, ingen kyckling, fisk om det bjuds men inte annars och komjölk har jag ju aldrig gillat. Ost är väl det som hänger kvar till viss del men även där håller jag på att tappa intresset. Det är ju trots allt bara den där sältan man vill åt.  

Så många böcker, youtube-klipp och filmer som under året har bidragit till att väcka medvetandet och stärka övertygelsen. Så många diskussioner. Så många som blir provocerade men fler som blir intresserade. Alla framsteg. Glädjen och lättnaden över att familjen glatt hängde på fortfarande hänger på.

Vad har då varit bra? Vilka effekter har jag märkt? Vad har varit dåligt? Svårt? Ja, svaret på dessa frågor ska nu besvaras så ärligt som möjligt. Den här texten är alltså dedikerad till att så sanningsenligt och objektivt som möjligt lista vad som hänt under mitt år som växtätare. Låt oss börja med de positiva effekterna. Here goes!

• Har tappat vikt och behållit den utan svårighet, utan hunger, utan sug. Pendlade mellan 80-82 för att numera  ligga runt 75. 
• Sover bättre. Har haft insomningsproblem så länge jag kan minnas och tänkt att det är väl något man får leva med. Vissa är väl födde med det, tänkte jag. Nu för tiden somnar jag till och med före min fru som säger att det aldrig hänt under de 20 år vi bott tillsammans.
• Mer energi. Orkar mer. Vill göra grejer. Efter man käkat blir man pigg istället för trött. Paltschwimen är ett minne blott.
• Förbättrad hy. 
• Bättre lukt och smak. Detta är svårt att bedöma på sig själv men min fru luktar bättre. Hon har förstås alltid luktat gott men hade förut en rätt kass morgonandedräkt som nu är helt borta. Likaså smaken är klart förbättrad.
• Gladare. Blev inte höstdeppad den här gången vilket nog är första gången någonsin. Brukar dyka upp som ett brev på posten så fort november börjar närma sig. Känner mig mer positiv rent generellt.
• Frisk. Var sjuk en gång under detta år. Det var någon slags influensa som golvade mig i en vecka. Har alltså inte ens gått omkring och varit så där irriterande småsjuk heller.
• Bättre sex. Mycket bättre.
• Färre skador. Kanske lite spekulativt. Vet ju inte om det är för man är klokare eller om kosten i sig gör att kroppen återhämtar sig bättre. Det finns dock mycket som talar för att växtbaserad kost minskar det inflammatoriska tillståndet i kroppen.
• Atletiska framsteg. Springer snabbare och längre utan att behöva träna för det. Klättrar bättre. Cyklar lättare.
• Magen mår toppen. Har haft en skum mage hela mitt liv men nu är den inte skum längre. Min dotter har länge haft magkramper och illamående och vi har varit till läkare men inget har funkat. Tills hon började äta växter. Nu har hon inte ont längre.
• Fantastisk mat. Eftersom vi var tvungna att hitta helt nya recept har det lett till en spännande resa bland kryddor och råvaror som man aldrig tänkt på tidigare.
• Blödigare. Vet inte om det kvalificerar sig som positivt men jag väljer att se det så. Genom att öppna ögonen och se vad som görs mot djur varje dag utsätter man sig själv för en rätt tuff känslomässig käftsmäll. Det har i mitt fall lett till ökad omtanke och empati - inte bara för djur. Lite jobbigt är det dock att knappt kunna prata om vissa ämnen utan att bli rörd.

Vad var då negativt? Let's find out!

• Tål alkohol sämre. Kanske en bieffekt av minskat kroppsfett men faktum är att jag inte kan dricka lika mycket utan att bli påverkad och får en tyngre dag efteråt. Vissa kanske tycker att detta är en positiv effekt men jag tycker nog att det är lite trist.
• Socialt ansträngande. Inte så farligt som jag trodde men när man blir bjuden hem till folk kan det bli lite jobbigt eftersom ingen man känner kan laga veggomat. Man får kompromissa med fisk oftast. Tror att vissa tvekar med att bjuda in veggies eftersom det blir jobbigt. 
• Man blir med jämna mellanrum tvungen att bemöta "kostexperter". Var får du ditt protein ifrån, va? "Historieexperter" Vi har faktiskt alltid ätit massa kött genom historien. "Biologer" Vi är faktiskt skapade att äta kött.
• Frustration. Det kan stundtals vara rätt jobbigt att se allt hyckleri i den förkrossande majoriteten av västvärldens människor. Att så många stoppar huvudet i sanden för att slippa se vad deras köttkonsumtion gör med både miljö och djur är minst sagt frustrerande.

Då var det klart. Det kan tänkas att jag missat något men det viktigaste är med. Något som måste sägas är att köttrenden är på nedgång och grönt är på väg upp. I dagens DN meddelades det att finns fler restauranger med tydlig vegetarisk profil i Stockholm. Antalet vegetarianer och veganer ökar hela tiden. Många är intresserade av att testa och äta mer grönt. Vi går mot ljusare tider trots att hösten är på väg. Man måste i alla fall tro att det gör det.

Best taco in Sweden

Nu sitter man och myser och är så stolt att det nästan blir lite pinsamt. I dagarna utnämndes Sveriges bästa taco i tävlingen The Stockholm Taco Experiment på Debaser vid Slussen. Vinnarna, Benjamin och Tobias, var inte bara från Orminge utan tävlade faktiskt med en vegansk taco. Deras bidrag fick flest röster av både publik och jury och vann alltså över de andra bidragen som tävlade med kött och mejerivaror.

Det kommer liksom så lägligt. Det är så rätt i tiden. Alla dessa människor som tycker att det verkar så torftigt och trist och osexigt och omanligt att äta veganskt. Det inträffar mitt i den mest grillintensiva och köttdyrkande tiden hos alla radhussvennar som hela vintern bara längtat efter att få stå och pensla sina köttbitar och orera över köttets kvalitet och förberedelsernas hemligheter.

Det trevliga är att detta mest troligt kommer att få handlarna att vakna till och börja hålla ett värdigt sortiment och att se till att personalen är insatt. Som av en händelse var jag för någon vecka sedan och jagade just vetegluten, som var huvudingrediensen i tacon,  för att kunna laga till seitan och grillbara bönbiffar. På ICA Maxi hade de inte ens hört talas om denna ingrediens men lovade att de skulle kolla upp detta och förhoppningsvis ta hem det. Efter en genomgång på nätet blev det en beställning på iHerb där mjölet var klart billigast. De svenska sidorna har fortfarande en bit kvar tyvärr.

Nå, när nu mjölet kommer ska det experimenteras och grillas så det står härliga till. Alla recept som testas och håller lägger jag ut här förstås. Vinnartacon hittar ni här.

Proteinmyten

"Öhh, var får du ditt protein ifrån då?"

Efter att ha varit tvungen att svara på den klassiska frågan för den femtioelfte gången tänkte jag att svaret måste bli snärtigare och roligare. Kanske innehålla lite nya grepp. Mitt svar brukar vara något i stil med: "från växter förstås". Om frågaren verkar intresserad kan man förklara att alla essentiella aminosyror finns i de flesta växter och att människan dessutom inte behöver så stor mängd protein. Vissa forskare påstår till och med att för stor mängd animaliskt protein kan vara ohälsosamt. Tänk på att bröstmjölk innehåller väldigt låga nivåer protein vilket är lite paradoxalt med tanke på tillväxten hos ett spädbarn. Det enda en strikt växtbaserad diet lider brist på är B12 faktiskt.

Min senaste idé är ett så kallat google-test. Testet går ut på att söka på en företeelse ur olika synvinklar och sedan jämföra svaren. Som de flesta vet har jag väldigt svårt för LCHF och liknande dieter, så dagens google-test gick ut på se hur det ser ut för dem i en atletisk situation.

Vegan/vegetarian athletes vs low carb athletes

A google showdown

Egentligen behöver jag inte fortsätta skriva eftersom ni alla vet svaret. Bland veganer eller vegetarianer återfinns bland andra Edwin Moses, Carl Lewis, Bode Miller, Scott Jurek, Mac Danzig och listan fortsätter i evighet. Det är utövare i alla sporter som finns. Bodybuilding, MMA, amerikansk fotboll, basket och så vidare. Många är legendariska i sin sport. Hur går det då för low carb? Jo...nää...inte så lysande faktiskt. Ett av de få träffar jag får är ultralöparen Tim Olsen som vann Western State 100 på en grym tid. Han pekas ut som en LCHF-atlet vilket gjorde mig intresserad. Jag gick in på Tims egen sida och läste det första inlägget som heter nutrition. Här blir det intressant på riktigt. Tim skriver att han är glutenintolerant vilket gjort att han uteslutit sådan kost. Han är sparsam med kolisar men äter ändå ris, sötpotatis och frukt. Han äter kött och då framför allt kyckling och massor av grönsaker. Vad jag kan utläsa finns inga mejeriprodukter, ägg två gånger per vecka och sparsmakat med rött kött. Han äter alltså mindre animaliskt än en förkrossande majoritet av "normala" LCHF:are. Mindre än de flesta vanliga svennar faktiskt.

På samma sida påstår denne herre att Lindsey Vonn är en low-carb atlet. När jag kollar en intervju med henne säger hon istället så här:

What eating habits work for you?I just try to avoid sweets in general during the season, and eat a really healthy carb-based breakfast to help fuel my workouts for the day. I need to put gas in the tank!
What snacks do you eat? 
I snack on fruit and nuts. In the middle of my long workouts, I’ll have a protein shake.

Hmm, hon undviker alltså godis under säsongen och laddar med kolisar till frukost. Low carb ftw! 

The China Study

Jo, nu har jag börjat läsa den mytomspunna boken om världens största och mest omfattande studie om nutrition. En studie som undersöker sambandet mellan cancer och mat men även cancer och andra sjukdomar. Har inte kommit så långt ännu men det man läser är inget annat än häpnadsväckande. Ju större intag av animaliska produkter desto större risk för flera former av cancer, benskörhet, diabetes, autoimmuna sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar. Den största riskfaktorn är kasein, dvs mjölkprotein. I Filippinerna fick unga barn levercancer på grund av aflatoxin, ett mögelgift som i det här fallet förgiftat jordnötter. Det märkliga var att barnen från rika hem som åt "bäst" var de som fick cancer oftast. Det dök sedan upp en studie där man gett möss samma mängd aflatoxin och sedan matat den ena gruppen 20% protein och den andra 5% protein. Resultatet? 100% av högproteingruppen utvecklade cancer/förändringar, 0% i lågproteingruppen. Det gick till och med att slå av och på cancerceller bara genom att reglera mängden animaliskt protein.

Skrämmande eftersom man hela sitt liv blivit itutad hur viktigt det är att få i sig protein. Hur viktigt det är att få i sig animaliskt protein eftersom det är bättre än det som finns i växter. Att mjölk är ett av det absolut viktigaste ett barn behöver för att växa upp till en frisk vuxen. Att du kommer att drabbas av missväxt, benskörhet och vitaminbrist om du inte dricker komjölk. Aldrig tänkte jag på att komjölk är för kalvar och inte för människor. Varför diar inga andra däggdjur andra arter? Varför slutar alla andra däggdjur dia efter några månader? Varför är benskörhet vanligast i länder med hög konsumtion av komjölk?

The China Study är en fantastisk bok och rekommenderas till alla som gillar kost och riktig vetenskap. Man märker ganska snabbt skillnaden mellan de som skriker att de har bevis genom att vifta med en tvetydig och illa genomförd studie och en riktig vetenskapsman. Läs och bli upplyst!

Annars snubblade jag över denna föreläsning och insåg att kaninhålet är väldigt djupt. Ibland kan jag skämta om att jag aldrig borde öppnat den här dörren eftersom ju mer jag lär mig desto svårare blir livet. Går det verkligen att försvara att äta ost? Alltså moraliskt? Titta och om ni inte orkar se hela kan ni hoppa fram till en timme in i föreläsningen och få en lite inblick hur det går till när det produceras ett glas mjölk till din frukost.

Banana Pancakes

Då har turen kommit till en favorit här hemma - the vegan banana pancakes! Så goda och så enkla att min dotter lyckas göra dem helt själv. Perfekt som kvällsmål när man är lite sötsugen eller varför inte till frukost? Jag har som vanligt testat några olika recept och kommit fram till min egen variant som jag och min familj tycker är godast. Här är grundreceptet:

2,5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
2 mogna bananer
2 dl mandelmjölk
1 tsk kokosolja
lite agavesirap

Mixa alla ingredienser och stek på medelvärme i olja tills de får fin färg. Jag tycker att det är enklast att steka rätt små plättar typ knappt 10 cm i diameter, men det är förstås en smaksak. Vill man lyxa till det kan man blanda chockladbitar i. Till servering kan man skiva tunna skivor banan, hälla på sirap eller honung eller bara ta lite god sylt. Gott, nyttigt och enkelt!

Dagens rätt

Jag har efter stor efterfrågan (en person) beslutat att skriva om goda veganrätter som jag prövat. Vi håller på att utöka vår repertoar av rätter för att undvika fastna i gamla spår. Man har ju inte direkt en stor arsenal av goda veganrecept att falla tillbaka på tack vare en livstid som köttätare. Ibland utgår vi ifrån en råvara som verkar kul och nyttig, ibland får man inspiration att testa en ny variant av en klassisk rätt. Det är en spännande resa får man väl säga. Smaklökarna har verkligen förändrats och kött smakar mest meningslöst numera.

En av de första på riktigt nya rätterna jag gjorde var potatisenchiladas. Här var det verkligen ett helt nytt koncept. Kan man verkligen stoppa potatis i ett majsbröd? Potatis som huvudattraktion? Jo, det visade sig funka alldeles utmärkt. Lilltjejen tyckte att det blev lite för starkt men det ordnade sig till gången efter då hon fick sina enchiladas utan chili. Så här gjorde jag:

Enchiladasås
1 paket/burk krossade tomater
Lite finhackad lök
Pressad/finhackad vitlök
Chiliflakes/tabasco eller liknande
Salt och peppar

Fräs lök mjuk och häll på resten. Låt puttra typ 30 minuter. Smaka av med salt, peppar och ev lite socker.

Enchiladas
4-6 skalade potatisar i bitar
1 hackad lök
2-3 vitlöksklyftor
2-3 dl grönsaksbuljong
1-2 gröna finhackade pepparfrukter. Man kan kombinera med jalapeno på burk om man råkar ha det hemma.
Chilipulver/chiliflakes
2-3 dl färsk finhackad spenat. Funkar lika bra med fryst.
8 Tortillabröd
Såsen

Koka potatisen. Fräs löken och vitlök kort i en stekpanna. Häll på en tredjedel av buljongen och koka tills löken är helt mjuk. Det tar typ 5 minuter. Häll i pepparfrukterna och en till tredjedel av buljongen. Koka lite till och dra i potatisen, buljongen och resten av kryddorna. Här kan du röra om och mosa tills du får den konsistens du vill ha på potatisarna. Jag gillar att det känns som löst potatismos med bitar i. Rör i spenaten och ta pannan från plattan.

Nu lägger du ett lager sås i botten på en ugnssäker form. Rulla in potatisjoxet i tortillabröden och lägg i formen. Häll resten av såsen över rullarna och ställ in i ugnen i ca 20 minuter i 200 grader. Ta ut servera med grön sallad och ett par ljusa öl.

Det här receptet testade jag tacka vara John Mcdougall som har skrivit en bok som heter The Starch Solution. Han är en stor inspiration och tack vare honom har jag helt kommit över min rädsla för potatis, pasta och ris. Ni som är intresserade av vad han har att säga kan kolla in den här föreläsningen. Vill man skippa introt börjar McDougall prata 3 minuter in i videon.

Update

I förrgår fick jag äntligen tummen ur och gick till min kotknäckare. Tänkte att det är väl lite dumt att åka till alperna och vara stel i rygg och nacke redan innan man börjat åka skidor. Har känt mig stel sen i julas och det har gradvis blivit värre. Det knakade som fan och en våg av lättnad liksom sköljde över hela mitt väsen. Det är lustigt vad som händer i kroppen ibland. Jag mådde ju uppenbarligen bättre men kunde inte somna i natt. Lite stress över jobbet finns ju förstås men det måste hänga ihop med ryggknackandet. Kanske det frigjordes en massa hormoner och substanser eller liknade? Ska nog börja gå och få detta gjort lite oftare eller helst lära mig själv eller någon närstående att fixa det hemmavid.

När det gäller tummen händer typ ingenting. Skadade den i en krasch uppe i Kåbdalis och har insett att jag måste ha ett uppehåll i klättringen. Körde mitt sista pass i måndags och kommer att vila fram till vecka 10. Förhoppningsvis kommer det att räcka.

Kosten är fortsatt intressant. Min övertygelse om att detta är rätt växer hela tiden. När man hamnar i diskussion så förlitar man sig bara på de tre grundstenarna - moral, miljö och hälsa. Moral och miljö kan förstås ingen normalt begåvad människa ifrågasätta och att "det ju är så gott med kött" liksom inte räcker som argument förstår de flesta. Dock kan det vara svårare med hälsoargumentet särskilt eftersom det finns en del motstridiga studier och tolkningar som cirkulerar. I Sverige har ju dessutom hela low carb-rörelsen fått ett enormt genomslag bland folk. I tex Expressen matas man ständigt med till synes seriösa artiklar och förklädd reklam om LCHF och annan kolhydraträdd kost. Som ett litet experiment så följde jag kost och hälsoartiklar på just Expressen under några veckor och letade mönster. För att exemplifiera min tes tar jag mina exempel från dagens upplaga av expressen hälsa. Vem säger vad och vem är avsändare i dessa artiklar? Finns det vinstintressen? Finns det vetenskapliga studier? Låt oss se!

Alzheimer - Lite märklig artikel med ett flertal röster inblandade dock med några forskare. I texten sägs det att man ska äta kött men i listan ska man undvika mättade fetter. Listan på skyddande livsmedel domineras av växter men även fisk framhålls.

Bröstcancer- GI och LCHF kan öka risken för bröstcancer säger en av Sveriges ledande bröstcancerexperter och får medhåll av professor i onkologi. Anders Eenfeldt håller inte med.

Fettförbränning - Anders Eenfeldt och Elin Gunnarsson skriver om hur man försätter kroppen i ketos och bränner fett genom att skippa kolisar. Anders driver kostdoktorn.se där han bla säljer blodtrycksmätare! Elin är LCHF-frälst och har fått bla denna kommentar på LCHF.se:

"Denna artikelserie i tre delar under tre veckor av journalisten Elin Gunnarsson är helt unik! Aldrig tidigare har LCHF skildrats så positivt och utan att Livsmedelsverkets experter eller andra motståndare till lågkolhydratskost har fått komma med sista ordet."

Mellanmål .- Ulrika Davidsson tipsar om GI-mellanmål för att bli smal. Ulrika benämns som kostexpert och skriver för expressenbilagan GI&hälsa samt är författare för flera GI-kokböcker.

Cancer - Överläkare, forskare och en vetenskaplig tidsskrift visar på forskning som säger att frukt och grönt har en skyddande effekt mot cancer.

Dietguide - Expressen och en dietist går igenom vilka dieter som funkar. Tesen är att vissa dieter inte funkar på alla. Fokus på kolhydratreduktion och inget plantbaserat förslag.

Ja, då är det bara att dra slutsatser av detta högst ovetenskapliga tvärsnitt av artiklar och bilda sig en uppfattning. Eftersom jag redan har min klar så kan jag återgå till min rättningshög som jag ska vara klar med innan vi åker till Österrike. Plant-based ftw!

2013

Det har gått för länge nu igen. Ganska konstigt när det funnits en massa intressant (nåja) att skriva om. Istället får det bli en lägesrapport. Träningen flyter på bra för tillfället. Trodde att vistelsen uppe i norr skulle sabba formen helt men det var nog bra med lite vila från klättringen. Det hanns tyvärr bara med ett pass i Johans garage av olika anledningar. Skidåkning tog en del tid och dessutom skadade jag tummen i en krock med ett dolt vattenrör. Garaget är dock riktigt trevligt och klättringen blir intensiv då greppen är små och väggen brant.

Det värsta med julen var all animalisk föda som inte riktigt gick att undvika. Trots egen frukost blev det en total overload av kött, fisk, ägg och mejeriprodukter. Lägger man till en del alkohol och lite vitt socker på allt detta så får man ett recept på undergång. Som tur är så verkar frosseriet inte ha samma dragningskraft som förr så jag gick inte upp i vikt. Däremot kände jag mig trött och lite sliten hela tiden. Det är nästan så att ett halvår på plantbaserad föda har gjort att jag är känsligare för sådana här perioder. Eller kan det vara så att skillnaden märks på ett annat sätt? Jag är ju numera van att inte bli dåsig och däst efter middagen. Det normala är att jag får energi och blir piggare. Det var i alla fall riktigt skönt att återgå till det vanliga igen med en vecka (fem dagar) utan alkohol och med bara råa grönsaker och frukt till lunch. Efter cirka fyra dagar kändes det som normalt igen. Med andra ord så kom energin tillbaka, magen började fungera och det konstanta suget efter skräpmat försvann.

Jag testar nu att träna fyra dagar i veckan istället för tre. Det gäller att hålla sig från att ta i som ett svin alla dagarna. Tanken är att måndagar ska vara lång uppvärmning, hänga på fingerbrädan, köra lite mer lätta problem och sedan eventuellt lite fys. Tisdagarna är det mer vanlig bouldering men just den här veckan blev det tvärtom. Det funkade bra det också. Anledningen var att det blev trevligt sällskap och att det fanns ett vitt problem som jag blev peppad på. Jag tänker också att passen ska bli lite kortare nu när jag kör oftare men det sket sig också förstås i måndags. Det är ju så trist att dra när roligt folk dyker upp.
Jag försöker numera göra många problem och har typ ett pass där jag bara försöker gå runt och repetera så många svarta som möjligt. Det är rätt befriande att inte behöva tänka på att jobba på projekt eller hårda problem hela tiden. Måste även säga att Transgression-träningen passar mig bra då man inte behöver tänka på att maxa hela tiden. Man gör sina kontrollerade 10-sekunders häng och sedan går man vidare med passet.

Jag känner att återhämtningen har blivit bättre. Det kanske har ett samband med klokare träning men jag tror att det framför allt har med kosten att göra. En fråga man får med jämna mellanrum är ju var man får sitt protein ifrån. Det intressanta är att med undantag från lite ost så får jag inte i mig något animaliskt protein på daglig basis. Jag tar inga tillskott och funderar inte överhuvudtaget på protein längre, ändå funkar träningen och resultaten går åt rätt håll. How can this be?

Dessa LCHF:are

Ja, jag vet att det låter tjatigt men det är svårt att låta bli. LCHF-människor är så sjukt märkliga att historierna aldrig tycks sina. Här om veckan kom jag i samspråk med en sådan person. En kritiskt tänkande person med bra musiksmak därtill. Personen har typ alltid kämpat med vikten och har nu blivit frälst av fettet. Jag höll en låg profil och ville liksom inte sabba en bra kväll med att börja argumentera. Jag lyssnade, ställde frågor och försökte skapa mig en bild av hur LCHF:are egentligen tänker.

Det började med påståendet om att vi är menade att äta animaliskt fett och att kolisar är dåligt. Jag undrade hur mejeriprodukter kan vara naturligt. På något sätt måste man väl tänka kring att vi är den enda art som diar som vuxna. Att vi dessutom diar en annan art borde få vilken människa som helst tänka kring vad som egentligen är naturligt.

En annan fundering var att om nu LCHF är så fantastiskt varför är inte alla frälsta smala, friska och vältränade? I det här fallet hade dessutom den här personen gått på pulverdiet för att tappa semesterkilon! Varför det behövs kan man ju undra?

Till sist undrar jag över alla dessa harklande, hostande och krassliga LCHF:are som fortfarande, med blicken som hos en nyfrälst livets ord-anhängare, menar att det är hälsosamt att sleva i sig ister, flott och fett i mängder. Samtidigt är tydligen bananer, ris och potatis farligare än knark. Personen i fråga dras med några krämpor, är ofta trött och har inte ork att löpträna. "Men du lider ju av proteinbrist! Du får aldrig i dig det du behöver om du inte äter kött!"
Men jag orkar ju träna. Jag orkar cykla till jobbet trots att det regnar, blåser och är 4+ ute. Träningen går dessutom bättre än någonsin. Jag är relativt pigg trots att det är höst och jag brukar deppa ihop totalt i vanliga fall. Som om detta inte vore nog så har dessutom potensen blivit 20 år yngre, vad nu det ska vara bra för. Hur som helst måste ju detta vara ett tydligt tecken på att kroppen funkar bättre, eller? Tydligen inte, enligt de frälsta. Det är helt naturligt att ha låg energi, vara halvskadad och sjuk, ha sug efter kolhydrater och att äta sönder planeten.

Igår samma visa. Visan om hur bra det går och att det verkligen funkar och att det är svårt att vara så strikt och att det inte är ok med bira men det dricker jag i alla fall och att det går trögt med träningen och att man är ju lite halvkrasslig och lite godis kan man väl ta och hur viktigt det är att få i sig fett och nog protein.
Man vill nämna Björn Ferry när prestation kommer på tal, man hänvisar till personer som Taubes när vetenskap kommer på tal och det blir till slut en orgie i broscience. När man till slut frågar hur det skulle bli om samtliga människor på jorden skulle äta enligt LCHF blir den totala cynismen tydlig. Det blir faktiskt inte mer korkat och egoistiskt än så här.

Äntligen frisk!

Efter drygt två veckor verkar förkylningen släppt taget. Var helt sängliggande i fem dagar och har snorat, hostat och mått skit. Ingen cykling eller löpning. Ett fåtal dåliga pass på Verket. Idag kom så vändningen på riktigt. Kände mig trött, kanske nåt glas vin för mycket under kvällen innan. Ganska ofokuserad dessutom. Halkar och gör märkliga misstag. Men det känns annorlunda, känns bra. Skickar i vitt problem som jag knappt kunde hänga in på enskilda grepp förra passet. Detta händer dessutom i slutet på passet. Kul att vara tillbaka!

Har fått nya däck på posten som monterades innan middagen. Det blev Schwalbe Durano Plus som jag skickade efter från bike-discount. Fick alltså två däck, 4 slangar och ett par solglasögon för under 1000 spänn. Helt ok kan man säga. Däcken var dessutom lätta att få på plats och inget krångel med ojämnheter. Nu hoppas man ju bara på att de håller bra och är rimligt snabba.

Håller just på att se färdigt en mycket intressant film som jag tycker är sevärd för de som har ett intresse av kost och sånt. Den heter Forks over Knives.

Det väl ingen hemlighet att jag är totalt såld på hela plant based-grejen men denna film har en fördel att den inte är så extrem. Det är lätt att det blir politiskt och jobbigt veganextremt men FoK har ett bra tonläge i hela filmen som jag tror den vinner på. Vissa saker i filmen kan man förstås ifrågasätta som till exempel att de tar upp studier från Japan och Norge utan att nämna fisk. Andra studier är det svårt att förstå hur allmänheten har kunnat missa.
För egen del så är jag otroligt nöjd med hur jag mår och hur det funkar med att i vardagen utesluta allt animaliskt utom ost. Äter fortfarande kött en till två gånger i månaden, fisk kanske en gång i veckan och har grädde i maten vid enstaka tillfällen. Kroppen fungerar bättre helt enkelt. Behöver inte vara hungrig. Slipper hålla på med konstiga dieter som ändå inte funkar.

Gå ner i vikt? Testa algbulimi?

Jag har ju köpt lite skojiga saker för att boosta min nya livsstil och göra vardagen lite roligare. Bland annat testade jag chlorella som är ett så kallat superfood. Det handlar om en sötvattensalg som ska ha avgiftande egenskaper och består av nästan 50% protein plus en massa andra viktiga näringsämnen. För mig visade det sig även vara effektivt vid viktminskning. Förra fredagen efter lunch började jag må lite illa. Det slutade med att jag låg och spydde i panik en hel kväll. Det var nog den värsta pukesession jag upplevt tror jag. Tyvärr såg jag inte sambandet med chlorella utan drog i mig en smoothie innehållande kräkmedlet på tisdagen och upprepar hela helvetet igen. Förutom då lidande, utebliven träning och total utmattning så gick jag faktiskt ner i vikt. Vägde faktiskt under 75 vid ett tillfälle. Man ska alltid se det positiva i all skit.

Det verkar som att ett fåtal människor inte klarar av chlorella och reagerar som jag gjorde. Det kan förstås vara den specifika sorten som jag reagerade på. Kommer inte testa igen hur som helst. Lite synd förstås då många vittnar om algernas fantastiska egenskaper. Kanske får testa spirulina i tablettform någon gång i framtiden.

Andra spännande saker jag köpt är macapulver, chia, nutritional yeast och nori sheets. Allt är inhandlat på iHerb där priserna ligger på en galet låg nivå i jämförelse med Sverige. Jag ska köpa grönt te och kokosolja i min nästa beställning. Tydligen finns det några saker man bör tänka på enligt de erfarna: 

• Håll orden till ett ringa värde, dvs runt 300 kr, eftersom då minskar risken att behöva betala moms eller tull.
• Håll koll på vikten. Över 1,8 kg blir frakten klart högre vilket gör att det ofta är mer ekonomiskt att lägga fler beställningar än att ta en stor.
• Man ska undvika att beställa mediciner.

Om man vill testa denna sida kan man använda den här koden AWU332 för att få 10 dollars rabatt på sin första beställning. En fördel är det finns massor av omdömen om många produkter som jag tycker är till stor hjälp när man är i valet och kvalet.

En ny favorit är popcorn med nutritional yeast som är rent utav tokgott. Har ju aldrig riktigt fattat det där med popcorn men nu är jag hooked.  Testa!

Tillbaka i dammet

Skolan är som man kommer ihåg - dammig, bullrig och med skiftande temperatur. Har cyklat tre dagar och det har gått över förväntan med det. Inga kräkreflexer i backarna i alla fall. Dock var jag riktigt slut efter andra dagen och beslutade att vila och köra bil istället. Känns onödigt att köra slut på sig själv redan första veckan.

Med smoothisarna har det gått mycket bra. Skalar grönsaker och sånt kvällen innan och förvarar det i kylskåpet. Sedan blandar man rubbet medan kaffet blir färdigt. Funkar helt smärtfritt faktiskt. Har testat att blanda i havregryn vilket har funkat mycket bra smakmässigt. Billigt och mättande är det ju dessutom. Planerar att köpa spirulina, chiafrön och annat gött som vissa benämner som "superfood". Det funkar väldigt bra att som vanligt bara dricka kaffe och vatten på morgonen och cykla till jobbet sedan. Har tänkt att kraftigt reducera kaffeintaget på jobbet också. Det smakar illa och gör en nästan tröttare konstigt nog.

Såg ett intressant intressant program från BBC om periodisk fasta igår. Michael Mosley undersöker, med sig själv som testobjekt, den nya forskningen kring åldrande och fasta.

Det finns några helt fantastiska påståenden i filmen som talar emot alla kostråd som vi matas med. Till exempel så visar experiment att fasta påskyndar nyskapandet av hjärnceller hos möss och att risken för cancer och hjärt- och kärlsjukdomar minskar radikalt. Mycket intressant och sevärt.

Det fina med att ha fel

Igår i DN stod det att Richard Muller, USA:s mest respekterade klimatskeptiker, hade ändrat sig. Han hade startat ett eget forskningsprojekt och efter tre år kommit fram till att han haft fel. Resultatet visade att alarmisterna också hade fel men att klimatförändringarna berodde på människan.

Jag har ju varit storkonsument av kött och sällan brytt mig om var det kommer ifrån. Har väl också tyckt att djuren får offras eftersom de står under oss. Jag har tyckt att det är min rätt i ett fritt samhälle att göra och köpa vad jag vill. För ett antal år sedan var även jag klimatskeptiker. Det blir mycket lättare att ta bilen till jobbet eller boka en flygbiljett om man är det. Självklart har jag haft fel - det är bara så att jag inte velat se. Det bekväma är att inte se. Det blir rätt jobbigt när man inser att det inte finns något som heter billig mat, billiga resor, billiga kläder. Priset tas alltid ut någonstans på vägen. Miljön, människor eller djur måste lida för att jag ska kunna köpa billigt. Så är det.

Som inspiration till förändringen är böcker och filmer perfekt bränsle. Läste precis färdigt Eat and Run av Scott Jurek som jag verkligen kan rekommendera. Scott är en ultralöpare och vegan och har bland annat sprungit 26,6 mil under ett 24-timmarslopp, vilket nästan motsvarar 6,5 maraton.  

De filmer jag sett de senaste dagarna är Food Matters, Unser Täglich Brot och Earthlings. Samtliga är väl inte vad man kan kalla feelgood-filmer direkt. Jag valde i alla fall bort OS och valde att vaknade upp lite till.
Food Matters handlar om sambandet mellan sjukdomar och mat, hur näringsvärdet i maten försvinner och ersätts av gifter och hur bra mat till och med kan bota svåra sjukdomar. Finns att se här.
Unser Täglich Brot eller Our Daily Bread är en mäktig och lite så där europeiskt konstnärlig film. Inget soundtrack eller tal - bara bilder med en ofta orörlig kamera som dokumenterar den industriella matindustrin. Inga chockeffekter men ett krypande obehag som när man ser hur skyddsdräktbeklädda människor besprutar frukt som sedan plockas av invandrare i bar överkropp. Den finns att se här.
Slutligen så har vi Earthlings som också är den grafiskt värsta filmen. Här radas hemska övertramp mot djur upp som ofta är svåra att uthärda. Trots det är detta en otroligt viktig film som alla borde se. "Varför har slakthusen inga fönster?" är ett av frågorna som ställs retoriskt. Man är inte sugen på att äta kött efter denna film kan jag lova. Bra berättarröst av Joaquin Phoenix höjer den ytterligare ett snäpp. Se den här.

I morgon börjar ju jobbandet också. Ledigheten är slut och cyklandet ska tas upp igen. Var iväg och köpte en mattermos på Stadium idag för 199 spänn. Den har jag tänkt forsla mina smoothies (och eventuellt soppor senare) i för att slippa ifrån den vidriga och hälsofarliga skollunchen. Tanken är att maten ska räcka till lunch och till att äta en timme innan hemfärd eller klättring. I morgon får vi se hur det går.

Mina smoothies är mest inspirerade av Rich Roll. I den här videon får man en liten inblick i hur han tänker.

Min filosofi är att jag alltid tar med linfrön, malda eller olja, för att få omega 3 plus allt annat gött förstås. Solroskärnor, pumpafrön och valnötter brukar jag stoppa i, ibland en sort, ibland alla. Smakmässigt vill man ha banan med och gärna någon annan frukt som finns hemma. Det går att kombinera nästan allt. Bär använder jag ibland men oftast för att den ska se godare ut om barnen ska ha. Avacodo är gott, supernyttigt och mättande. Spenat, citron/lime, morot, selleri och färsk ingefära har jag nästan alltid med också. Nu stoppar jag i proteinpulver med chokladsmak som jag har över. Det blir gott men jag vill ju ha ett pulver som inte är baserat på vassle i framtiden. Nu finns det dock här hemma så då är det lika bra att äta upp det.
Har börjat göra lite efterforskningar på alger och annan så kallad "superfood" och kommit fram till att man nog kan stoppa i tex spirulina. Det verkar dock vara viktigt att köpa rätt märke. Ska fortsätta att läsa på mig i ämnet och hitta en duglig och säker källa för inköp.

Förändringens vindar

Sommaren har inte varit den roligaste, i alla fall om man tänker vädermässigt. En handfull dagar på stranden och bara ett par häng på uteserveringar. Man har inte ens kunnat sitta på altanen och bara prata och dricka vin till mitt i natten utan att ta på sig varmt och köra infravärme. Dock har det hänt andra saker. Efter formsvackan under EM så tog vissa tankeprocesser fart. Varför håller jag på så här? Varför äter jag som jag gör? Någonstans har tanken att jag äter kött typ två gånger per dag gnagt ett tag nu. Det lirar liksom inte med min moral och världsbild på något sätt. Jag är ju egentligen inte en köttätare.

Det visade sig att under tiden uppe i byn så hade ett par av mina gamla vänner tänkt ungefär samma sak. Doktorn och jag pratade många timmar och till slut satte han två böcker i mina händer. Budskapet var - läs detta och du kommer förstå. Böckerna var Finding Ultra av Rich Roll och Thrive av Brendan Brazier. Båda böckerna är otroligt läsvärda och fulla av aha-moments. Gemensamt med dem är att det handlar om atleter som lyckats höja sig med hjälp av en så kallad plant-based diet samtidigt som en god historia berättas. De är fulla av häpnadsväckande anekdoter som när Rich missbedömt näringsintaget och tar slut långt hemifrån utan telefon eller pengar och blir tvungen att äta mat från en soptunna för att orka hem. De berättar om proteinmyten, varför man presterar bättre på vegankost och varför de flesta som tränar lugnt kör för hårt och tvärtom. Det jag också gillar är att man slipper det vanliga vegantugget som man fått höra från rastaflätade, bleka, hippieflummare. Dessa två började med vegankäk för att de i första hand ville bli bättre atleter och kunna träna hårdare. Jag håller på att läsa Scott Jureks bok Eat & Run där han säger samma sak: 

I wasn't eating granola and salads because I wanted to make a better world (that would come later) or be nice to cows. I was just noticing that the more I ate what I thought of then as hippie food, the better I felt - and the better I raced.

Jag beslutade mig för att testa. Fru och barn skulle åka från stan och vara borta i drygt en vecka och det var den perfekta tillfället. Inga frestelser eller tvång att anpassa sig. Det blev grymma smoothies, goda sallader och fantastiska currygrytor under dessa dagar. Saknade inte ens kött konstigt nog. 

För att peppa mig vidare tittade jag först på Super Size Me som alla utom jag har sett av någon anledning. Därefter slangade jag Food Inc, Fresh och The Future of Food och tittade igenom dessa med stora ögon. Visst är de ibland så där jobbigt amerikanska men det går inte att bortse från budskapet. Framför allt gillar jag budskapet att vi kan göra världen till en bättre plats genom de val vi gör och det som hamnar på våra tallrikar. 

En spännande sidoeffekt är jag äntligen kommit på ett sätt att undvika den fasansfulla skollunchen utan alltför mycket krångel. Rich Roll skriver att han gör en stor smoothie som han häller i en termos och har med sig till lunch och mellanmål. Jag kommer att spara tid, undvika vidrig och hälsofarlig mat i en stökig miljö samt att det inte kommer innebära en så stor merkostnad. Detta ska testas under hösten.

Kommer jag då att bli riktig vegan? Inte än. Däremot har jag beslutat för att vrida om begreppsbilden. Istället för att tänka att man ska äta vegetarisk typ en gång i veckan så vänder jag på det och sätter köttet som det udda. Jag ska äta kött 1-2 gånger i veckan eller så äter jag inget kött alls om det blir så. Det vegetariska ska vara normen. Så får det bli.

Dagens citat

"- Det blir inte riktigt någon debatt någonsin. Jag tycker att motståndarna är så lama, de saknar egentligen täckning för någonting. Det enda som motståndarna kommer upp med är vad studier visar. Och det vet ju alla, att det finns ju lika många långsiktiga studier som visar för och emot all typ av kosthållning.

- Jag tycker att det blir töntigt att man sitter och eggar upp sig på det sättet. Säger att det är farligt. Man ska inte äta kolhydrater, jag tycker det är så himla självklart, säger hon."

Katrin Zytomierska visar upp sitt förakt mot bildning, intellektualitet och forskning. Hon berättar om hennes fantastiska viktnedgång på 25 kilo - efter sin graviditet! Tänk så bra LCHF måste vara! Katrin har dessutom en bok ute som hon vill sälja till just dig. Man undrar lite smått vad den polska barnflickan som "rymde" och sedan fick en förbannelse över sig av Katrin har med det hela att göra. Enligt Katrin själv så verkar i alla fall inte barnflickan ha gått på LCHF.

”Vår barnflicka har rymt”. ”Hon är en enkel bondjänta från landsbygden i Polen”. ”Jag är för snäll. Jag har skämt bort henne.” ”Jag brydde mig aldrig om att vi skämde bort henne trots att folk som kan polska bönder hela tiden sa till mig att jag måste vara hård och proffsig mot henne.” ”Hon fick allt som hon pekade på. Glass, chips, godis, kakor.” ”Jag önskar henne allt ont och jag kommer aldrig tillåta henne ett liv i Sverige.”

Läs gärna vidare här för mer information om frågan. På samma sida synas LCHF-rörelsens guru i Tabues skitsnack.

Katrin som fetto

Framsteg?

Träningsdosen har ökat om man enbart tittar på mängden klättring. Den totala träningsmängden är dock halverad. Trots lite förkylning så känns formen helt ok. Fler vita problem känns som möjliga redan från början. Förut behövde man nästan bara titta på greppen för att leta vidare. Flera svarta behöver man knappt anstränga sig på. Vikten är på väg ner tror jag. Vägde under 79 för första gången på länge här om dagen och då hade jag dessutom inte druckit sprit kvällen innan så ingen uttorkning förelåg. 

Kör fortfarande PF och trivs mycket bra med det. Magen är generellt bättre trots att jag slarvar en del på helgerna och ofta dricker nåt glas vin framåt kvällen. Tyvärr innebär skolmaten ett svårlöst problem. Den är nämligen fruktansvärd och försvårar en hel del eftersom man aldrig vet vad man får. Ibland serveras vattnig soppa eller pannkakor vilket inte riktigt funkar ihop med PF. För att fixa dagarna måste jag ha en redig dos protein och gärna inte toksnabba kolhydrater. Funderar  just nu på vad man skulle kunna göra istället för skolmat. Ta med matlåda varje dag är dömt att misslyckas eftersom jag är dålig på att planera. Protein och havregryn skulle kunna funka. Ägg och tonfisk? Storkok? Tips mottages gärna.