Höfteländet

Jo, nu sitter jag här dagen efter kortisonsprutan i höften och hoppas att smärtan äntligen ska försvinna. Ni som brukar hänga med mig har ju sedan länge ledsnat på gnället som liksom står på repeat när vi klättrar. Det är moves som man inte kan göra, det är teorier på varför man är vek i allmänhet, det är funderingar kring vad som kan vara orsaken till smärtan. Man riktigt känner hur påfrestande och osexig man låter.

Under ett klätterpass beklagade jag mig för min käre vän F som är fysioterapeut och klättrare mest för att höra hans åsikt kring akupunktur och sånt. Men som den store filantropen han är så sade han att jag skulle komma på undersökning istället! En stor fördel med F är att han inte bara är en duktig yrkesman utan även håller på med de sporter som jag sysslar med. Detta innebär förstås en enorm fördel gentemot vissa andra inte alls förstår vad en klättrare utsätts för.

Det är fortfarande oklart vad det är som har hänt eller varför det blitt som det blitt. F vill klokt nog inte snöa in på ett enskilt spår utan behandlar allt som kan tänkas ha med saken att göra. Min egen teori är att det kan höra ihop med Strava och eller hållningen. Strava kan ligga bakom eftersom jag laddade en hel del uppför backarna i höstas för att klättra på segmenten. För hård cykling mao. Det kan även handla om min klätterhållning som liksom har smugit sig på. En annan fysioterapeut var inne på det spåret och gav mig stränga råd att räta på mig och jobba med hållningen. Vem vet?

Nu är i alla fall första steget taget. Nålar och spruta. Åker till Österrike på lördag och kommer alltså inte klättra på nästan 2 veckor. Ska förstås anstränga mig för att bryta traditionen att skada mig på nåt sätt. Ta det lugnt med både cykling och klättring när jag kommer hem. Göra övningarna och fortsätta behandlingen om det inte blir helt bra.  

Sviterna efter en resa

Planen var att jag skulle åka en massa, tura lite och komma hem superfit. Det blev inte riktigt så.
Nä, det är inte som ni tror! Det sket sig på ett helt nytt sätt. Eller kanske inte helt nytt men en ny variant av ett gammalt tema skulle man kunna säga.

När vi kom dit började det att snöa. Det var riktigt fina förhållanden förutom att man knappt såg någonting allt som oftast. Det spelade mindre roll då man var sugen på att testa de nya skidorna på riktigt. Hade skitkul. Lössnöåkningen funkade bra. Kände att jag hade kontroll och åkte mer avslappnat än tidigare. Så en dag skulle jag ut med min österrikiske vän och hitta lite nytt puder. Ingen sikt men grym snö. Hittar en cool ränna som jag stjäl före de andra. Håller på att tappa ena skidan då topplagret lossnar. Nåja, upp igen och testa en gång till, men nu som siste man. Lite snö kvar i slutet av rännan. Tänker att jag borde kunna hopp ut lite till vänster istället. Ser inte att det är dubbelt så högt som jag trodde samt platt nedanför. Slår knät i hakan och knäcker till ryggen. Tar mig samman och fortsätter åka. Kommer lite senare ut från skogen i full fart och plattlandar igen på en transport.

Nu har jag ont från nacken ner till ryggslutet. Känner mig seg och trött. Kör tre åk till. Äter lunch och åker sedan till hotellet för att somna. Blir liggande i två dagar. Får behandling av någon slags sjukgymnast så jag kan åka sista dagen i alla fall. Kommer på först i efterhand att jag måste fått en hjärnskakning. Tyckte att jag blev bisarrt bakfull på min födelsedag trots högst moderat mängd alkohol och tidig sänggång. Som kronan på verket så stukade jag vänster tumme det allra sista åket. Vi skulle faktiskt bara transportera oss till afterskin och jag fick ett infall som återbördade min nästan hela tumme till ruta ett.

Ja, det verkar som jag fortfarande inte är 20. Det verkar även som att jag inte blir smartare med åren. Mest troligt har jag blivit lite mer korkad efter smällen mot huvudet också. Det bästa av allt var att jag inte tappade modet, hade kul trots allt elende, åt knappt något kött och fick nya insikter. 

Update

I förrgår fick jag äntligen tummen ur och gick till min kotknäckare. Tänkte att det är väl lite dumt att åka till alperna och vara stel i rygg och nacke redan innan man börjat åka skidor. Har känt mig stel sen i julas och det har gradvis blivit värre. Det knakade som fan och en våg av lättnad liksom sköljde över hela mitt väsen. Det är lustigt vad som händer i kroppen ibland. Jag mådde ju uppenbarligen bättre men kunde inte somna i natt. Lite stress över jobbet finns ju förstås men det måste hänga ihop med ryggknackandet. Kanske det frigjordes en massa hormoner och substanser eller liknade? Ska nog börja gå och få detta gjort lite oftare eller helst lära mig själv eller någon närstående att fixa det hemmavid.

När det gäller tummen händer typ ingenting. Skadade den i en krasch uppe i Kåbdalis och har insett att jag måste ha ett uppehåll i klättringen. Körde mitt sista pass i måndags och kommer att vila fram till vecka 10. Förhoppningsvis kommer det att räcka.

Kosten är fortsatt intressant. Min övertygelse om att detta är rätt växer hela tiden. När man hamnar i diskussion så förlitar man sig bara på de tre grundstenarna - moral, miljö och hälsa. Moral och miljö kan förstås ingen normalt begåvad människa ifrågasätta och att "det ju är så gott med kött" liksom inte räcker som argument förstår de flesta. Dock kan det vara svårare med hälsoargumentet särskilt eftersom det finns en del motstridiga studier och tolkningar som cirkulerar. I Sverige har ju dessutom hela low carb-rörelsen fått ett enormt genomslag bland folk. I tex Expressen matas man ständigt med till synes seriösa artiklar och förklädd reklam om LCHF och annan kolhydraträdd kost. Som ett litet experiment så följde jag kost och hälsoartiklar på just Expressen under några veckor och letade mönster. För att exemplifiera min tes tar jag mina exempel från dagens upplaga av expressen hälsa. Vem säger vad och vem är avsändare i dessa artiklar? Finns det vinstintressen? Finns det vetenskapliga studier? Låt oss se!

Alzheimer - Lite märklig artikel med ett flertal röster inblandade dock med några forskare. I texten sägs det att man ska äta kött men i listan ska man undvika mättade fetter. Listan på skyddande livsmedel domineras av växter men även fisk framhålls.

Bröstcancer- GI och LCHF kan öka risken för bröstcancer säger en av Sveriges ledande bröstcancerexperter och får medhåll av professor i onkologi. Anders Eenfeldt håller inte med.

Fettförbränning - Anders Eenfeldt och Elin Gunnarsson skriver om hur man försätter kroppen i ketos och bränner fett genom att skippa kolisar. Anders driver kostdoktorn.se där han bla säljer blodtrycksmätare! Elin är LCHF-frälst och har fått bla denna kommentar på LCHF.se:

"Denna artikelserie i tre delar under tre veckor av journalisten Elin Gunnarsson är helt unik! Aldrig tidigare har LCHF skildrats så positivt och utan att Livsmedelsverkets experter eller andra motståndare till lågkolhydratskost har fått komma med sista ordet."

Mellanmål .- Ulrika Davidsson tipsar om GI-mellanmål för att bli smal. Ulrika benämns som kostexpert och skriver för expressenbilagan GI&hälsa samt är författare för flera GI-kokböcker.

Cancer - Överläkare, forskare och en vetenskaplig tidsskrift visar på forskning som säger att frukt och grönt har en skyddande effekt mot cancer.

Dietguide - Expressen och en dietist går igenom vilka dieter som funkar. Tesen är att vissa dieter inte funkar på alla. Fokus på kolhydratreduktion och inget plantbaserat förslag.

Ja, då är det bara att dra slutsatser av detta högst ovetenskapliga tvärsnitt av artiklar och bilda sig en uppfattning. Eftersom jag redan har min klar så kan jag återgå till min rättningshög som jag ska vara klar med innan vi åker till Österrike. Plant-based ftw!

40-årskris på riktigt?

Jag har ju som sagt suttit och letat material på diverse hårddiskar och beslutat att istället för att göra någon riktig nytta så tar jag och klipper filmer om nätterna. Igår satt jag till exempel till en bit efter midnatt och knåpade med ett filter i FCP och drack öl. Som tur är så verkar mina sköna powersmoothies och i övrigt hälsosamma leverne helt uppväga detta nattsuddande. Nå, materialet är från en eftermiddag i Obertauern i sumodräkt. En engelsk vän dök upp med fyra styckna och vi var fyra som tog chansen direkt. Snön suger så varför inte åka runt och spela tuff, göra bort sig och skrämma barn? Det är kul att vara över 40! Här är filmen. Enjoy.

Min PC har förresten beslutat sig för att packa ihop. Verkar vara nätagget som laget av. Tyvärr innebär detta att jag inte kommer åt mina bästa klipp just nu. Ingen som har kunskap, tid och gamla datadelar liggandes hemma?

Dekadensens logik

Det har blivit jobbigt tydligt. Man har förstått att man är styrd av betingning, lite som en av Pavlovs hundar. Man vet vad man borde göra, eller rättare sagt inte göra, men det blir liksom tvärtom. Konsekvensanalysen som sedan länge är gjord glöms även den bort eller ignoreras medvetet. Det handlar förstås om fotboll. Jag har inte till fullo förstått sambandet fastän det funnits tydliga tecken sedan säkert ett decennium. Hinner jag träna? Nä, jag måste ju hinna med att köpa rosse och hinna kyla det och fixa kött och hinna grilla det och man vill ju ha en trevlig drink innan middagen och lite tilltugg kanske innan, just det ja - matchen! Sedan ska det drickas bira och ätas nötter och kanske bjuds det på finrom och varför inte eftersom jag inte ska cykla till jobbet förrän om minst 7 timmar. Ska jag öppna en rosse till, elle? Jamenvafan kör! Men Sverige är ju ute ur mästerskapet? Och? Vad spelar det för roll? Nu slipper man åtminstone ha ångest ett dygn innan avspark.
Det är samma sak med AIK men utspritt över året så att det inte påverkar en på samma sätt. Problem eller inte? Äh, det är ändå för varmt och blött för att klättra ute...

Pendelcyklingen är ett återkommande ämne och med goda grunder. Här om dagen blev jag prejad av en hantverkare i en van. Galen omkörning som följs av en tvär inbromsning vid korsning. Sedan höll jag på frontalkrocka med en stor lastbil som kör i full fart på en gång/cykelväg i en kurva med noll sikt. Vågar inte tänka på vad som hänt om ett barn kommit cyklandes. Till sist blev jag kallad idiot av en kvinna som med knapp styrfart vinglade mitt i cykelbanan. Mitt brott? Jag körde om henne med god marginal. Allt detta under sammanlagt en timme. Men jag klagar inte. För ett tag sedan cyklade jag hem från en AW med 5 stora stark innanför västen så min karma har fått jobba. Man ska vara glad att man lever.

Nu är det dags att åka upp till byn. Hoppas på bra väder, klättring, löpning och framför allt trevligt umgänge. Och varför kunde vi inte spela så här mot Ukraina? Skål kosmonauter!

Alpmisär och hockeykul

Årets alpresa bör väl benämnas som ett antiklimax. Förberedelserna var bra, likaså formen. Det fanns massor med snö och prognosen såg i alla fall lovande ut. Jag hade till och med fixat lavinspade till min sidekick för att kanske få till lite roligare äventyr. Tyvärr blev det inget av det.

Första kvällen på pizzerian började det kännas i halsen. Jag blev sjukare för varje dag som gick och till slut orkade jag knappt åka i pisten. Det var nollsikt och hård vind men perfekt snö i tre dagar men då var min kompanjon i så dålig form att han inte ville åka offpist. Jag fick alltså åka själv vilket effektivt hindrade mig från de riktigt intressanta åken. Sedan blev det strålande sol och plusgrader. Tyvärr var jag vid det här laget så sjuk att jag inte ens kunde njuta av afterski i solen. Snön var så blöt att all åkning var rätt meningslös. En pistör dog i en relativt liten blötsnölavin under veckan. Inget som höjde stämningen direkt. På det hela taget blev detta en rätt tragisk resa. Jag är fortfarande sjuk dessutom så ingen träning sedan hemkomsten. Det enda positiva är att jag återfann min GoPro som jag lyckades tappa i skogen och att jag inte blev fet som vanligt. Alltid något...

Idag håller alla tragiska gårdare käften för en gångs skull. Sveriges i särklass drygaste och värsta kappvändare till fans kurar hemma och hoppas att ingen ska nämna hockeyn. Elitseriens mest överskattade lag ska kvala och vi är många som ber till Gud att de åker åt helvete. Så till er som genom den här säsongen har varit sugna på att prata hockey när AIK legat på kvalplats - var är ni nu? 

Alperna

Det var en fantastisk vecka trots avsaknad av nysnö. Upptäcken att skidor är klart roligare när det är hårt i backen gjorde att jag knappt saknade brädåkningen alls. Snabbare i pisten men långsammare utanför kan man sammanfatta det hela. Tror dock att jag kommer vara lika snabb nästa år, iaf nästan. Fick åka med människor som gav otroligt mycket inspiration och som verkligen åker stenhårt men ändå bara leker. Fantastiskt! Längtar redan till nästa tillfälle.

Körde med PG på KV här om dagen. Hade tänkt att inte köra men beslöt tillslut att träna lite lugnt. Har lite ont i knäna efter skidåkningen men det var ingen fara. Glädjande nog gick det över all förväntan. Flashade svarta men fram för allt så orkade jag håll ångan uppe i 2 timmar. Riktigt kul.

Back in town

Vistelsen i byn är över och det är skönt med riktig och myggfri värme. Det blev en hel del löpning där uppe eftersom det var rätt bra väder för sånt. Sprang ffa på asfalt och till min glädje så har jag inte haft den minsta känning i knäet. Dock har foten fortsatt att knasa. Inte så farligt men så pass att ett press på milen inte gick att genomföra. Flåset verkar bra hur som helst.

Klättringen har legat nere nu nur länge som helst förutom då jag åkte ut till Kantaberg tillsammans med Hasse och Lotta. Galna mängder knott och svettig klippa men trevligt. Värmde på några lätta problem och kände på några hårdare. Bästa prestationen var att jag lyckades slå ihjäl fem (5) flugor i en smäll! Jag kände att allt var möjligt en liten stund. Dock kom jag fortfarande inte upp på 7A:n som Lotta gjorde. Dessvärre valde jag stranden den dag som gänget drog ut och rekade en annan del av Kantaberg. Läs och dregla över bilderna på den här homosidan.

Väl hemma blir det inget gjort. Försökte springa och höll på att kräkas i värmen. Har inte ens orkat dra till KV eftersom jag fruktar extrema temperaturer där. Måste rycka upp mig. Men först en blöt utekväll...

Alperna

Alperna var fantastiskt trots den sena årstiden. Vi fick ett mindre och ett större dump som räddade veckan. I vanliga fall brukar man åka slask och sitta på afterski vilket ofta innebär att man kommer hem som ett vrak. I år känns det faktiskt bara i ryggen. Gick till kiropraktor två gånger innan resan och åkte dessutom med ett vulkanskydd för ryggen som hjälpte enormt. Filmade lite med blandat resultat men man får se det som träning. Känns som att filma skidor bygger mycket på att ha en bra spot och att ge tydliga instruktioner. Sedan måste man ha åkare som ger järnet förstås. Nåja, nästa år...

Dock fick jag fota en del och under den dagen hade jag bättre material att jobba med. Hannes är en österrikare som är rolig att åka med och mycket tacksam att fota. Han lyckades få liv i de andra också vilket resulterade i härliga bilder.



Gårdagens pass var trevligt. Väntade mig inte mycket och hade som sagt lite ont i ryggen, men stötte ihop med Rickard och Daniel och lyckades bränna av 6 svarta problem varav 4 var på flash. De kändes väl relativt lätta men jag kände mig rätt stark. Kanske är det alpluften eller välbehövlig vila som gjorde det men det är bara att tacka och ta emot.

Back from Byn!

Åter i Sthlm och klättring. Har haft en mycket trevlig vistelse i byn men gott sällskap, god mat och dryck samt bra åkning. Tyvärr smittade min brors barn mig med någon slags halsont/snuva vilket gjorde att längdlöpningen kom av sig. Istället pulsade jag i pudersnö med bräda på baksidan av vårt lokala berg. Intressant att åka i puder upp till midjan men med risk för bottenkänning. Det fanns alltså inget bottenlager utan allt var puder. Detta resulterade i att vissa branta partier försvann all snö bara man tittade på den och kvar fanns torr klippa. Jobbigt med en helt ny bräda.

Första passet igår var trevligt men nog kändes det som att jag är lite tyngre nu. Mäktade iaf med 3 svarta problem varav en flash. Mest nöjd var jag över att sätta en orange längst in som Daniel tyckte var rätt barsk. Bra tryck mao men tar slut snabbt som vanligt.

AIK går och vinner den rätt meningslösa matchen mot götet och tar som första lag hem trippeln. Orkade inte ens titta på matchen på teve igår utan satt och drack vin med goda vänner istället. Känns ju inte särskilt kul att AS sätter igång nu trots att man har längtat. Nu måste snön bort!

Nytt år, nya tag

Något fetare, solbränd och smått försupen är jag hemma i Sverige igen. Känner mig utvilad, rätt harmonisk och hoppfull inför framtiden. Det går mot ljusare tider och det är dags att komma igång med träningen igen. På semestern så sprang jag en del på stranden, gjorde lite PU ibland och simmade. Tyvärr jämnade jag ut det med ökat ätande, ciggarettrökning och alkohol. Köpte nya skor i NY också. Tyvärr ligger de i den väska som inte kom fram till Arlanda igår.

Skademässigt ligger höften bra till. Känner nästan aldrig av den numera men ska vara försiktig ett tag till. Hälkrokar ska användas med försiktighet mao. Tummen är lite bättre men den gör sig tyvärr ständigt påmind. Ryggen tänker jag inte på just nu vilket är positivt.

Körde ett snabbt (8 min) pass på vinden innan festen ikväll. Det blev en cirkel med PU, Push-ups och hela hantellyft. Kändes tungt men då får man väl räkna med jetlag och allmänt sämre form förstås. Nu kör vi!

Hemma igen!

Kul att åka bort, skönt att komma hem. Som mest var vi 19 pers som bodde hemma hos päronen så lugnet är nästan överväldigande. Bara att slippa planera sina duschbesök är stort. För att sammanfatta vistelsen i norr så sprang jag en hel del men tränade knappt något annat. Dessutom blir alltid kosthållningen helt satt ur spel i det sällskapet. Kolhydratstinn, näringstät och frekvent är passande ord. Tyvärr märks detta på min vikt som var hela 81,6 i morse. Kanske inte så högt egentligen med med tanke på all löpning så borde den vara lägre tycker man.

Löpningen blev dessvärre lidande de sista dagarna eftersom det var så sjukt varmt hela tiden. Vid ett tillfälle fick jag huvudvärk som höll i sig halva dagen pga hettan. Inget försök på milen mao. Andra aktiviteter värda att nämna är att jag och min käre vän Fredde sågade upp offpistlöpor på vårt lokala skidberg. Fruktansvärt kul trots alla insekter. Tror det var 15 år sedan jag sist var där och sågade. Hoppas åka upp till vintern och testa skapelsen.


Dessutom blev det lite sköna hopp i Döda Fallet där man än en gång påmindes om hur kul man hade det som yngling i Norrbotten. Det intressanta var att när jag skulle klättra upp från hoppen så fick jag tänka till för att komma ihåg vilken sida min höftskada satt på. Goda nyheter alltså. Tror faktiskt att löpningen har varit den viktigaste anledningen. Framsteg i all misär!


Här är 2 bilder från själva Döda Fallet där man ser uthoppet och landningen. Det var lite vatten i år vilket medför att man inte landar i skummet, vilket medför ett inte så förlåtande nedslag. Kul var det iaf.

Fjällvandring

Vi har som sagt gått en liten tur i västerbottensfjällen med nästan hela min familj. Det gick riktigt bra och barnen gick på, klagade inte och verkade gilla hela grejen. Som vanligt när det gäller min familj ska det ätas i tid och otid - även i fjällen. Jag lyckades iaf hålla mig borta från det värsta och kände mig i god form hela turen. Testet med löparskor i fjällen gick väl så där. Trevligt att gå i men man blev blöt av minsta lilla. Dock torkade skorna på nolltid men nästa gång ska jag satsa på skor som tål mer väta.

Väl i byn så hade jag så hade jag såklart fått skavsår på lilltån så löpning var det inte tal om. Tyvärr verkar jag blivit svagare i chins också. Man kan bara hoppas på att det är det usla chinsräcket som ställer till det. Har iaf gjort chins, lite magövningar, tagit promenader och simmat en del. Deffen ser bra ut och i visst ljus ser det riktigt bra ut. Tyvärr tvingas man på pajer och annat ondskefullt. I morgon ska jag springa. Straffspringa.