Det fina med att ha fel

Igår i DN stod det att Richard Muller, USA:s mest respekterade klimatskeptiker, hade ändrat sig. Han hade startat ett eget forskningsprojekt och efter tre år kommit fram till att han haft fel. Resultatet visade att alarmisterna också hade fel men att klimatförändringarna berodde på människan.

Jag har ju varit storkonsument av kött och sällan brytt mig om var det kommer ifrån. Har väl också tyckt att djuren får offras eftersom de står under oss. Jag har tyckt att det är min rätt i ett fritt samhälle att göra och köpa vad jag vill. För ett antal år sedan var även jag klimatskeptiker. Det blir mycket lättare att ta bilen till jobbet eller boka en flygbiljett om man är det. Självklart har jag haft fel - det är bara så att jag inte velat se. Det bekväma är att inte se. Det blir rätt jobbigt när man inser att det inte finns något som heter billig mat, billiga resor, billiga kläder. Priset tas alltid ut någonstans på vägen. Miljön, människor eller djur måste lida för att jag ska kunna köpa billigt. Så är det.

Som inspiration till förändringen är böcker och filmer perfekt bränsle. Läste precis färdigt Eat and Run av Scott Jurek som jag verkligen kan rekommendera. Scott är en ultralöpare och vegan och har bland annat sprungit 26,6 mil under ett 24-timmarslopp, vilket nästan motsvarar 6,5 maraton.  

De filmer jag sett de senaste dagarna är Food Matters, Unser Täglich Brot och Earthlings. Samtliga är väl inte vad man kan kalla feelgood-filmer direkt. Jag valde i alla fall bort OS och valde att vaknade upp lite till.
Food Matters handlar om sambandet mellan sjukdomar och mat, hur näringsvärdet i maten försvinner och ersätts av gifter och hur bra mat till och med kan bota svåra sjukdomar. Finns att se här.
Unser Täglich Brot eller Our Daily Bread är en mäktig och lite så där europeiskt konstnärlig film. Inget soundtrack eller tal - bara bilder med en ofta orörlig kamera som dokumenterar den industriella matindustrin. Inga chockeffekter men ett krypande obehag som när man ser hur skyddsdräktbeklädda människor besprutar frukt som sedan plockas av invandrare i bar överkropp. Den finns att se här.
Slutligen så har vi Earthlings som också är den grafiskt värsta filmen. Här radas hemska övertramp mot djur upp som ofta är svåra att uthärda. Trots det är detta en otroligt viktig film som alla borde se. "Varför har slakthusen inga fönster?" är ett av frågorna som ställs retoriskt. Man är inte sugen på att äta kött efter denna film kan jag lova. Bra berättarröst av Joaquin Phoenix höjer den ytterligare ett snäpp. Se den här.

I morgon börjar ju jobbandet också. Ledigheten är slut och cyklandet ska tas upp igen. Var iväg och köpte en mattermos på Stadium idag för 199 spänn. Den har jag tänkt forsla mina smoothies (och eventuellt soppor senare) i för att slippa ifrån den vidriga och hälsofarliga skollunchen. Tanken är att maten ska räcka till lunch och till att äta en timme innan hemfärd eller klättring. I morgon får vi se hur det går.

Mina smoothies är mest inspirerade av Rich Roll. I den här videon får man en liten inblick i hur han tänker.

Min filosofi är att jag alltid tar med linfrön, malda eller olja, för att få omega 3 plus allt annat gött förstås. Solroskärnor, pumpafrön och valnötter brukar jag stoppa i, ibland en sort, ibland alla. Smakmässigt vill man ha banan med och gärna någon annan frukt som finns hemma. Det går att kombinera nästan allt. Bär använder jag ibland men oftast för att den ska se godare ut om barnen ska ha. Avacodo är gott, supernyttigt och mättande. Spenat, citron/lime, morot, selleri och färsk ingefära har jag nästan alltid med också. Nu stoppar jag i proteinpulver med chokladsmak som jag har över. Det blir gott men jag vill ju ha ett pulver som inte är baserat på vassle i framtiden. Nu finns det dock här hemma så då är det lika bra att äta upp det.
Har börjat göra lite efterforskningar på alger och annan så kallad "superfood" och kommit fram till att man nog kan stoppa i tex spirulina. Det verkar dock vara viktigt att köpa rätt märke. Ska fortsätta att läsa på mig i ämnet och hitta en duglig och säker källa för inköp.

Förändringens vindar

Sommaren har inte varit den roligaste, i alla fall om man tänker vädermässigt. En handfull dagar på stranden och bara ett par häng på uteserveringar. Man har inte ens kunnat sitta på altanen och bara prata och dricka vin till mitt i natten utan att ta på sig varmt och köra infravärme. Dock har det hänt andra saker. Efter formsvackan under EM så tog vissa tankeprocesser fart. Varför håller jag på så här? Varför äter jag som jag gör? Någonstans har tanken att jag äter kött typ två gånger per dag gnagt ett tag nu. Det lirar liksom inte med min moral och världsbild på något sätt. Jag är ju egentligen inte en köttätare.

Det visade sig att under tiden uppe i byn så hade ett par av mina gamla vänner tänkt ungefär samma sak. Doktorn och jag pratade många timmar och till slut satte han två böcker i mina händer. Budskapet var - läs detta och du kommer förstå. Böckerna var Finding Ultra av Rich Roll och Thrive av Brendan Brazier. Båda böckerna är otroligt läsvärda och fulla av aha-moments. Gemensamt med dem är att det handlar om atleter som lyckats höja sig med hjälp av en så kallad plant-based diet samtidigt som en god historia berättas. De är fulla av häpnadsväckande anekdoter som när Rich missbedömt näringsintaget och tar slut långt hemifrån utan telefon eller pengar och blir tvungen att äta mat från en soptunna för att orka hem. De berättar om proteinmyten, varför man presterar bättre på vegankost och varför de flesta som tränar lugnt kör för hårt och tvärtom. Det jag också gillar är att man slipper det vanliga vegantugget som man fått höra från rastaflätade, bleka, hippieflummare. Dessa två började med vegankäk för att de i första hand ville bli bättre atleter och kunna träna hårdare. Jag håller på att läsa Scott Jureks bok Eat & Run där han säger samma sak: 

I wasn't eating granola and salads because I wanted to make a better world (that would come later) or be nice to cows. I was just noticing that the more I ate what I thought of then as hippie food, the better I felt - and the better I raced.

Jag beslutade mig för att testa. Fru och barn skulle åka från stan och vara borta i drygt en vecka och det var den perfekta tillfället. Inga frestelser eller tvång att anpassa sig. Det blev grymma smoothies, goda sallader och fantastiska currygrytor under dessa dagar. Saknade inte ens kött konstigt nog. 

För att peppa mig vidare tittade jag först på Super Size Me som alla utom jag har sett av någon anledning. Därefter slangade jag Food Inc, Fresh och The Future of Food och tittade igenom dessa med stora ögon. Visst är de ibland så där jobbigt amerikanska men det går inte att bortse från budskapet. Framför allt gillar jag budskapet att vi kan göra världen till en bättre plats genom de val vi gör och det som hamnar på våra tallrikar. 

En spännande sidoeffekt är jag äntligen kommit på ett sätt att undvika den fasansfulla skollunchen utan alltför mycket krångel. Rich Roll skriver att han gör en stor smoothie som han häller i en termos och har med sig till lunch och mellanmål. Jag kommer att spara tid, undvika vidrig och hälsofarlig mat i en stökig miljö samt att det inte kommer innebära en så stor merkostnad. Detta ska testas under hösten.

Kommer jag då att bli riktig vegan? Inte än. Däremot har jag beslutat för att vrida om begreppsbilden. Istället för att tänka att man ska äta vegetarisk typ en gång i veckan så vänder jag på det och sätter köttet som det udda. Jag ska äta kött 1-2 gånger i veckan eller så äter jag inget kött alls om det blir så. Det vegetariska ska vara normen. Så får det bli.

Dekadensens logik

Det har blivit jobbigt tydligt. Man har förstått att man är styrd av betingning, lite som en av Pavlovs hundar. Man vet vad man borde göra, eller rättare sagt inte göra, men det blir liksom tvärtom. Konsekvensanalysen som sedan länge är gjord glöms även den bort eller ignoreras medvetet. Det handlar förstås om fotboll. Jag har inte till fullo förstått sambandet fastän det funnits tydliga tecken sedan säkert ett decennium. Hinner jag träna? Nä, jag måste ju hinna med att köpa rosse och hinna kyla det och fixa kött och hinna grilla det och man vill ju ha en trevlig drink innan middagen och lite tilltugg kanske innan, just det ja - matchen! Sedan ska det drickas bira och ätas nötter och kanske bjuds det på finrom och varför inte eftersom jag inte ska cykla till jobbet förrän om minst 7 timmar. Ska jag öppna en rosse till, elle? Jamenvafan kör! Men Sverige är ju ute ur mästerskapet? Och? Vad spelar det för roll? Nu slipper man åtminstone ha ångest ett dygn innan avspark.
Det är samma sak med AIK men utspritt över året så att det inte påverkar en på samma sätt. Problem eller inte? Äh, det är ändå för varmt och blött för att klättra ute...

Pendelcyklingen är ett återkommande ämne och med goda grunder. Här om dagen blev jag prejad av en hantverkare i en van. Galen omkörning som följs av en tvär inbromsning vid korsning. Sedan höll jag på frontalkrocka med en stor lastbil som kör i full fart på en gång/cykelväg i en kurva med noll sikt. Vågar inte tänka på vad som hänt om ett barn kommit cyklandes. Till sist blev jag kallad idiot av en kvinna som med knapp styrfart vinglade mitt i cykelbanan. Mitt brott? Jag körde om henne med god marginal. Allt detta under sammanlagt en timme. Men jag klagar inte. För ett tag sedan cyklade jag hem från en AW med 5 stora stark innanför västen så min karma har fått jobba. Man ska vara glad att man lever.

Nu är det dags att åka upp till byn. Hoppas på bra väder, klättring, löpning och framför allt trevligt umgänge. Och varför kunde vi inte spela så här mot Ukraina? Skål kosmonauter!

Den farliga tiden

Jo, så är det. Solen skiner, grillen ryker och rosévin finns kylt. Livsfarligt. Man vill äta chips och nötter och slappa på altanen. Redan under semestern till Kreta tappade jag tempot och åt massor med frukost och drack öl. Vad händer nu? Jo, cyklingen är igång men det innebär tyvärr tjocka tunga lår. Bra fart och ork har jag i alla fall - trots cykling utan frukost. Jo, det gäller att ha disciplin nu. Det gäller att inte skjuta pass på framtiden trots att det känns mysigt med altanen eller aw. Det gäller att fortsätta hänga på Verket trots att det känns lite tomt just nu. Löppassen måste genomföras trots värmen. Det enda som inte känns betungande är faktiskt cyklingen. Det är verkligen en fröjd att cykla till jobbet i värmen. 

Nya skor är inköpta eftersom de gamla sprack. Det blev ett par Demon och jag lyckades ha dem på mig en timme första gången. Tejpade lilltårna och körde. Skorna funkar bra, är lite mjukare än den äldre modellen men   det kändes som att den klarade smålister bra. Ska bli kul att testa dem på riktig klippa.

Dagens citat kommer från Mathilda Fyhr som går på Vittragymnasiet här i Nacka. Hon har skrivit till DN angående att lärare kan ta mobiltelefoner från eleverna och behålla dem i upp till 4 dagar. Hon skriver så här:

"Detta gäller om eleven under upprepade tillfällen stört undervisningen med mobiltelefonen eller liknande. 

Vem bär ansvaret om eleven råkar ut för någonting efter skolan och behöver sin mobiltelefon? Är det eleven som ska skylla sig själv då, för att denne stört en lektion i skolan?"

Ja, vad tycker ni? Är det ok att upprepade gånger störa omgivningen på ett sätt att man saboterar för folk som vill lyssna och kanske lära sig något? Ska man få störa människor som kanske har inlärningsproblem med sin mobil utan kännbar konsekvens? Borde inte läraren få elda upp mobilen istället? Eller kanske stänga av eleven en vecka istället? 

Allt är så konstigt

Allas vår Pippin brukar ofta fråga sig själv och sin omgivning vad det egentligen är för fel på folk. Ibland har man sådana dagar eller perioder när man undrar lite extra - vad är det med folk egentligen? I veckan cyklade jag till jobbet och kommer in i vårt lite sunkiga cykelförråd/omklädningsrum där endast jag och en kollega huserar. När jag ska duscha upptäcker jag att någon avlägsnat duschslangen. En duschslang av det gamla bruna slaget som sprutar lite snett men som gör sitt jobb. Vem har tatt den, undrar man ju, och varför?

Cyklingen i sig är också en outtömlig källa till märkliga händelser. Till exempel plingade jag på två mammor med barnvagn som gick i bredd över både cykelbana och gångbana varpå de stannar och stirrar på mig som står och vinglar bakom dem. De stirrar med tomma blickar som om de inte riktigt förstår vad jag vill. Två vuxna kvinnor, som med sin härligt avslappnade stil omöjliggör att någon kan passera dem från något håll, blir förvånade över att någon, som vill hem från jobbet, plingar för att komma förbi.

På derbyt i veckan hamnade jag bredvid en ungdom som stod och spottade konstant under hela matchen samtidigt som han tiggde cigg av alla omkring sig. Man undrade efter ett tag om han skulle kollapsa av dehydrering på grund av allt loskande. Hur tänker man när man spottar oavbrutet bland en massa människor som står väldigt nära? Hade han fel på salivproduktionen? Trodde han att det i själva verket var rätt charmigt? Är det något slags fel på dagens ungdom?

Det har förstås hänt en drös andra lika konstiga saker den senaste tiden men jag ska undvika att tråka ut min minimala läsekrets med mina vardagsbetraktelser. Måste hur som helst tipsa om den senaste artikelserien av Zaremba i DN. Där har vi galenskap av finaste kvalitet. Läs och begrunda.

Nu drar jag till Kreta! Det ska tydligen regna hela veckan men förhoppningsvis blir det mycket löpning.

Fag Burn

Igår var det dags för Orminge igen. M och T skulle ut så jag skippade Verket till förmån för utomhusaktivitet och umgänge. T hade haft en hemsk dag på jobbet och var osedvanligt bitter vilket M och jag förstås glatt utnyttjade. Problemet för dagen blev i alla fall Fag Burn som jag fortfarande tycker är hårt graderad. Vi slet hårt med att få till sekvensen. Det är lustigt att det är ett enda grepp som hela problemet handlar om och att få det rätt är nyckeln till framgång. Till slut lossnade det och jag började känna att det här kanske kommer att gå. Efter ett knaster som låg i jackfickan och en lite längre paus så gick det helt plötsligt. Det var en riktigt skön känsla att glida upp för de avslutande moven på Phatcat. Min andra bestigning av Fag Burn var nu ett faktum.

I onsdags cyklade jag till jobbet och det förstås tungt. Det viktiga var dock att däcken höll och för första gången i år slapp man byta slang och pumpa. Har nu bytt slang 5-6 gånger och spenderat många timmar på dessa satans däck och slangar. Måste dock säga att man är glad att jag köpte grejerna på Cykloteket och inte på nätet. De har varit otroligt hjälpsamma och inte tjafsat någonting. Blir det Conti fler gånger då?  Nä...

White Trash

Idag hände det. Min största mindfuck någonsin fick äntligen sitt avslut. Hur många år det har gått vill jag inte ens tänka på, men det handlar om en tidsrymd på runt ett decennium. Jag kommer ihåg när jag och Björn drog dit genom skogen med min äldsta dotter i barnvagn. Jag kommer ihåg när Fredde gjorde problemet. Jag kommer ihåg Pippins nybörjarspot kombinerat med 2 paddor som resulterade i ett jack någon centimeter från ryggraden. Händelsen som sådde ett frö av tvivel och rädsla. Jag kommer ihåg de perioder när jag varit så svag och fet att jag inte ens kunnat lätta på problemet.

Idag kändes det perfekt. Ingen rädsla. Inget tvivel. Bra folk. Perfekt väder. Ingen press. Många paddor. Märkligt nog infann sig inget lyckorus utan bara en mysig känsla i kroppen. Efteråt repeterade jag Skinny Puppy - även det ett problem som det var länge sedan jag orkade göra. Det går framåt vänner.