Omvända världen

Idag blev jag tillrättavisad av en otränad person. Jag blev ifrågasatt. Min kunskap, min intelligens och mentala hälsa ifrågasattes. Personen ifråga var övertygad. Personen hade rätt. Hon visste allt om träning och kost. Äter du bara sånt där? Äter du inte frukost? Vet du inte att kroppen går in i svält och att du faktiskt blir fetare? Du kan absolut inte bli starkare om du håller på så där. 

Jag stod stum, vilket inte händer ofta. Jag förstod inte riktigt vad som hände. En hissnyckelkvinna står och läxar upp mig! Har jag kanske en vrång självbild där jag ser mig som relativt fit och smal men i verkligheten är jag ett överviktigt vrak? Vår kära Pippin har skrivit om detta vid ett par tillfällen men nu händer det alltså mig! 

Någonstans tycker man att denna kvinna borde se att det står en 43-årig man på 183 cm som väger 76-77 kg framför henne. Han cyklar 10 mil en bra vecka. Klättrar 3 gånger per vecka. Springer när lusten faller på. Han tar aldrig hissen, springer i trapporna, är sällan sjuk. Ändå gör han tydligen fel.

Någon sa angående LCHF-debatten hur märkligt det är att tjockisar ger råd till andra tjockisar hur man ska äta och träna. Varför inte lyssna på de som faktiskt är smala och vältränade istället? 

Människor som får ångest om de måste gå två trappor och är konstant trötta borde ju rimligtvis vara intresserade av hur en sån som jag faktiskt lever. Istället blir deras stora livsuppgift att undervisa mig i hur jag ska leva. Vad är det för fel på folk?

40-årskris på riktigt?

Jag har ju som sagt suttit och letat material på diverse hårddiskar och beslutat att istället för att göra någon riktig nytta så tar jag och klipper filmer om nätterna. Igår satt jag till exempel till en bit efter midnatt och knåpade med ett filter i FCP och drack öl. Som tur är så verkar mina sköna powersmoothies och i övrigt hälsosamma leverne helt uppväga detta nattsuddande. Nå, materialet är från en eftermiddag i Obertauern i sumodräkt. En engelsk vän dök upp med fyra styckna och vi var fyra som tog chansen direkt. Snön suger så varför inte åka runt och spela tuff, göra bort sig och skrämma barn? Det är kul att vara över 40! Här är filmen. Enjoy.

Min PC har förresten beslutat sig för att packa ihop. Verkar vara nätagget som laget av. Tyvärr innebär detta att jag inte kommer åt mina bästa klipp just nu. Ingen som har kunskap, tid och gamla datadelar liggandes hemma?

Senaste nytt - Vintern snart här!

Det har varit kylslaget på cykelsadeln i veckan. Regn, blåst och runt 10-strecket känns lite sådär i augusti. Vad hände med att cykla med dragkedjan halvt öppen och att sitta ute och softa med rosse och nötter fram till Family Guy? Nå, sticket lär ju vara topp så snart det slutar regna och förhoppningsvis så blir det en bra vinter istället. Tecken i tiden är att det letas på sport-conrad.de efter fatskis och att halva klätterpassen går åt till att prata och tänka på skidåkning. Sånt leder till sist fram till att man hittar klipp på hårddisken som man får inspiration till att avsluta. Filmen nedan är från några svinkalla och härliga dagar i Ramundberget i början av året. Jag åker lånebräda som är lite för kort och har ett par välanvända   hyrskor. Det spelar dock mindre roll när svenska fjällen bjuder upp till dans.

I övrigt har jag nu äntligen besökt både Karbin och K2. Det kändes lite obehagligt att åka till The Deep South men kul att både se och testa dessa gym. Karbin har en rätt skön känsla. Det är, som några har sagt, lite källargymskänsla över stället vilket förstås är positivt. Visst är det en aning påfrestande att lyssna på gubbrocken som spelas där, men hellre det än RIXFM typ. K2 kändes lite opersonligt och mattorna på loftet var riktigt obehagliga. Dock var väggen där nere riktigt fin. Lite SATS-känsla och så sades det att man inte får klättra utan tisha. Det är tyvärr feta minus i min bok.

Jag och PG som gjorde dessa studiebesök tillsammans slog fast att vi saknar Verket men att man borde kunna mäkta med ett besök lite oftare än var 5:e år.

Tillbaka i dammet

Skolan är som man kommer ihåg - dammig, bullrig och med skiftande temperatur. Har cyklat tre dagar och det har gått över förväntan med det. Inga kräkreflexer i backarna i alla fall. Dock var jag riktigt slut efter andra dagen och beslutade att vila och köra bil istället. Känns onödigt att köra slut på sig själv redan första veckan.

Med smoothisarna har det gått mycket bra. Skalar grönsaker och sånt kvällen innan och förvarar det i kylskåpet. Sedan blandar man rubbet medan kaffet blir färdigt. Funkar helt smärtfritt faktiskt. Har testat att blanda i havregryn vilket har funkat mycket bra smakmässigt. Billigt och mättande är det ju dessutom. Planerar att köpa spirulina, chiafrön och annat gött som vissa benämner som "superfood". Det funkar väldigt bra att som vanligt bara dricka kaffe och vatten på morgonen och cykla till jobbet sedan. Har tänkt att kraftigt reducera kaffeintaget på jobbet också. Det smakar illa och gör en nästan tröttare konstigt nog.

Såg ett intressant intressant program från BBC om periodisk fasta igår. Michael Mosley undersöker, med sig själv som testobjekt, den nya forskningen kring åldrande och fasta.

Det finns några helt fantastiska påståenden i filmen som talar emot alla kostråd som vi matas med. Till exempel så visar experiment att fasta påskyndar nyskapandet av hjärnceller hos möss och att risken för cancer och hjärt- och kärlsjukdomar minskar radikalt. Mycket intressant och sevärt.

Det fina med att ha fel

Igår i DN stod det att Richard Muller, USA:s mest respekterade klimatskeptiker, hade ändrat sig. Han hade startat ett eget forskningsprojekt och efter tre år kommit fram till att han haft fel. Resultatet visade att alarmisterna också hade fel men att klimatförändringarna berodde på människan.

Jag har ju varit storkonsument av kött och sällan brytt mig om var det kommer ifrån. Har väl också tyckt att djuren får offras eftersom de står under oss. Jag har tyckt att det är min rätt i ett fritt samhälle att göra och köpa vad jag vill. För ett antal år sedan var även jag klimatskeptiker. Det blir mycket lättare att ta bilen till jobbet eller boka en flygbiljett om man är det. Självklart har jag haft fel - det är bara så att jag inte velat se. Det bekväma är att inte se. Det blir rätt jobbigt när man inser att det inte finns något som heter billig mat, billiga resor, billiga kläder. Priset tas alltid ut någonstans på vägen. Miljön, människor eller djur måste lida för att jag ska kunna köpa billigt. Så är det.

Som inspiration till förändringen är böcker och filmer perfekt bränsle. Läste precis färdigt Eat and Run av Scott Jurek som jag verkligen kan rekommendera. Scott är en ultralöpare och vegan och har bland annat sprungit 26,6 mil under ett 24-timmarslopp, vilket nästan motsvarar 6,5 maraton.  

De filmer jag sett de senaste dagarna är Food Matters, Unser Täglich Brot och Earthlings. Samtliga är väl inte vad man kan kalla feelgood-filmer direkt. Jag valde i alla fall bort OS och valde att vaknade upp lite till.
Food Matters handlar om sambandet mellan sjukdomar och mat, hur näringsvärdet i maten försvinner och ersätts av gifter och hur bra mat till och med kan bota svåra sjukdomar. Finns att se här.
Unser Täglich Brot eller Our Daily Bread är en mäktig och lite så där europeiskt konstnärlig film. Inget soundtrack eller tal - bara bilder med en ofta orörlig kamera som dokumenterar den industriella matindustrin. Inga chockeffekter men ett krypande obehag som när man ser hur skyddsdräktbeklädda människor besprutar frukt som sedan plockas av invandrare i bar överkropp. Den finns att se här.
Slutligen så har vi Earthlings som också är den grafiskt värsta filmen. Här radas hemska övertramp mot djur upp som ofta är svåra att uthärda. Trots det är detta en otroligt viktig film som alla borde se. "Varför har slakthusen inga fönster?" är ett av frågorna som ställs retoriskt. Man är inte sugen på att äta kött efter denna film kan jag lova. Bra berättarröst av Joaquin Phoenix höjer den ytterligare ett snäpp. Se den här.

I morgon börjar ju jobbandet också. Ledigheten är slut och cyklandet ska tas upp igen. Var iväg och köpte en mattermos på Stadium idag för 199 spänn. Den har jag tänkt forsla mina smoothies (och eventuellt soppor senare) i för att slippa ifrån den vidriga och hälsofarliga skollunchen. Tanken är att maten ska räcka till lunch och till att äta en timme innan hemfärd eller klättring. I morgon får vi se hur det går.

Mina smoothies är mest inspirerade av Rich Roll. I den här videon får man en liten inblick i hur han tänker.

Min filosofi är att jag alltid tar med linfrön, malda eller olja, för att få omega 3 plus allt annat gött förstås. Solroskärnor, pumpafrön och valnötter brukar jag stoppa i, ibland en sort, ibland alla. Smakmässigt vill man ha banan med och gärna någon annan frukt som finns hemma. Det går att kombinera nästan allt. Bär använder jag ibland men oftast för att den ska se godare ut om barnen ska ha. Avacodo är gott, supernyttigt och mättande. Spenat, citron/lime, morot, selleri och färsk ingefära har jag nästan alltid med också. Nu stoppar jag i proteinpulver med chokladsmak som jag har över. Det blir gott men jag vill ju ha ett pulver som inte är baserat på vassle i framtiden. Nu finns det dock här hemma så då är det lika bra att äta upp det.
Har börjat göra lite efterforskningar på alger och annan så kallad "superfood" och kommit fram till att man nog kan stoppa i tex spirulina. Det verkar dock vara viktigt att köpa rätt märke. Ska fortsätta att läsa på mig i ämnet och hitta en duglig och säker källa för inköp.

Förändringens vindar

Sommaren har inte varit den roligaste, i alla fall om man tänker vädermässigt. En handfull dagar på stranden och bara ett par häng på uteserveringar. Man har inte ens kunnat sitta på altanen och bara prata och dricka vin till mitt i natten utan att ta på sig varmt och köra infravärme. Dock har det hänt andra saker. Efter formsvackan under EM så tog vissa tankeprocesser fart. Varför håller jag på så här? Varför äter jag som jag gör? Någonstans har tanken att jag äter kött typ två gånger per dag gnagt ett tag nu. Det lirar liksom inte med min moral och världsbild på något sätt. Jag är ju egentligen inte en köttätare.

Det visade sig att under tiden uppe i byn så hade ett par av mina gamla vänner tänkt ungefär samma sak. Doktorn och jag pratade många timmar och till slut satte han två böcker i mina händer. Budskapet var - läs detta och du kommer förstå. Böckerna var Finding Ultra av Rich Roll och Thrive av Brendan Brazier. Båda böckerna är otroligt läsvärda och fulla av aha-moments. Gemensamt med dem är att det handlar om atleter som lyckats höja sig med hjälp av en så kallad plant-based diet samtidigt som en god historia berättas. De är fulla av häpnadsväckande anekdoter som när Rich missbedömt näringsintaget och tar slut långt hemifrån utan telefon eller pengar och blir tvungen att äta mat från en soptunna för att orka hem. De berättar om proteinmyten, varför man presterar bättre på vegankost och varför de flesta som tränar lugnt kör för hårt och tvärtom. Det jag också gillar är att man slipper det vanliga vegantugget som man fått höra från rastaflätade, bleka, hippieflummare. Dessa två började med vegankäk för att de i första hand ville bli bättre atleter och kunna träna hårdare. Jag håller på att läsa Scott Jureks bok Eat & Run där han säger samma sak: 

I wasn't eating granola and salads because I wanted to make a better world (that would come later) or be nice to cows. I was just noticing that the more I ate what I thought of then as hippie food, the better I felt - and the better I raced.

Jag beslutade mig för att testa. Fru och barn skulle åka från stan och vara borta i drygt en vecka och det var den perfekta tillfället. Inga frestelser eller tvång att anpassa sig. Det blev grymma smoothies, goda sallader och fantastiska currygrytor under dessa dagar. Saknade inte ens kött konstigt nog. 

För att peppa mig vidare tittade jag först på Super Size Me som alla utom jag har sett av någon anledning. Därefter slangade jag Food Inc, Fresh och The Future of Food och tittade igenom dessa med stora ögon. Visst är de ibland så där jobbigt amerikanska men det går inte att bortse från budskapet. Framför allt gillar jag budskapet att vi kan göra världen till en bättre plats genom de val vi gör och det som hamnar på våra tallrikar. 

En spännande sidoeffekt är jag äntligen kommit på ett sätt att undvika den fasansfulla skollunchen utan alltför mycket krångel. Rich Roll skriver att han gör en stor smoothie som han häller i en termos och har med sig till lunch och mellanmål. Jag kommer att spara tid, undvika vidrig och hälsofarlig mat i en stökig miljö samt att det inte kommer innebära en så stor merkostnad. Detta ska testas under hösten.

Kommer jag då att bli riktig vegan? Inte än. Däremot har jag beslutat för att vrida om begreppsbilden. Istället för att tänka att man ska äta vegetarisk typ en gång i veckan så vänder jag på det och sätter köttet som det udda. Jag ska äta kött 1-2 gånger i veckan eller så äter jag inget kött alls om det blir så. Det vegetariska ska vara normen. Så får det bli.

Dekadensens logik

Det har blivit jobbigt tydligt. Man har förstått att man är styrd av betingning, lite som en av Pavlovs hundar. Man vet vad man borde göra, eller rättare sagt inte göra, men det blir liksom tvärtom. Konsekvensanalysen som sedan länge är gjord glöms även den bort eller ignoreras medvetet. Det handlar förstås om fotboll. Jag har inte till fullo förstått sambandet fastän det funnits tydliga tecken sedan säkert ett decennium. Hinner jag träna? Nä, jag måste ju hinna med att köpa rosse och hinna kyla det och fixa kött och hinna grilla det och man vill ju ha en trevlig drink innan middagen och lite tilltugg kanske innan, just det ja - matchen! Sedan ska det drickas bira och ätas nötter och kanske bjuds det på finrom och varför inte eftersom jag inte ska cykla till jobbet förrän om minst 7 timmar. Ska jag öppna en rosse till, elle? Jamenvafan kör! Men Sverige är ju ute ur mästerskapet? Och? Vad spelar det för roll? Nu slipper man åtminstone ha ångest ett dygn innan avspark.
Det är samma sak med AIK men utspritt över året så att det inte påverkar en på samma sätt. Problem eller inte? Äh, det är ändå för varmt och blött för att klättra ute...

Pendelcyklingen är ett återkommande ämne och med goda grunder. Här om dagen blev jag prejad av en hantverkare i en van. Galen omkörning som följs av en tvär inbromsning vid korsning. Sedan höll jag på frontalkrocka med en stor lastbil som kör i full fart på en gång/cykelväg i en kurva med noll sikt. Vågar inte tänka på vad som hänt om ett barn kommit cyklandes. Till sist blev jag kallad idiot av en kvinna som med knapp styrfart vinglade mitt i cykelbanan. Mitt brott? Jag körde om henne med god marginal. Allt detta under sammanlagt en timme. Men jag klagar inte. För ett tag sedan cyklade jag hem från en AW med 5 stora stark innanför västen så min karma har fått jobba. Man ska vara glad att man lever.

Nu är det dags att åka upp till byn. Hoppas på bra väder, klättring, löpning och framför allt trevligt umgänge. Och varför kunde vi inte spela så här mot Ukraina? Skål kosmonauter!