Höfteländet

Jo, nu sitter jag här dagen efter kortisonsprutan i höften och hoppas att smärtan äntligen ska försvinna. Ni som brukar hänga med mig har ju sedan länge ledsnat på gnället som liksom står på repeat när vi klättrar. Det är moves som man inte kan göra, det är teorier på varför man är vek i allmänhet, det är funderingar kring vad som kan vara orsaken till smärtan. Man riktigt känner hur påfrestande och osexig man låter.

Under ett klätterpass beklagade jag mig för min käre vän F som är fysioterapeut och klättrare mest för att höra hans åsikt kring akupunktur och sånt. Men som den store filantropen han är så sade han att jag skulle komma på undersökning istället! En stor fördel med F är att han inte bara är en duktig yrkesman utan även håller på med de sporter som jag sysslar med. Detta innebär förstås en enorm fördel gentemot vissa andra inte alls förstår vad en klättrare utsätts för.

Det är fortfarande oklart vad det är som har hänt eller varför det blitt som det blitt. F vill klokt nog inte snöa in på ett enskilt spår utan behandlar allt som kan tänkas ha med saken att göra. Min egen teori är att det kan höra ihop med Strava och eller hållningen. Strava kan ligga bakom eftersom jag laddade en hel del uppför backarna i höstas för att klättra på segmenten. För hård cykling mao. Det kan även handla om min klätterhållning som liksom har smugit sig på. En annan fysioterapeut var inne på det spåret och gav mig stränga råd att räta på mig och jobba med hållningen. Vem vet?

Nu är i alla fall första steget taget. Nålar och spruta. Åker till Österrike på lördag och kommer alltså inte klättra på nästan 2 veckor. Ska förstås anstränga mig för att bryta traditionen att skada mig på nåt sätt. Ta det lugnt med både cykling och klättring när jag kommer hem. Göra övningarna och fortsätta behandlingen om det inte blir helt bra.  

Träning och gnäll

Det har varit lite si och så med aktiviteten de senaste veckorna. En allt mer problematisk höft kombinerat med dotterns tillstånd har gjort att all träning liksom går på sparlåga. Gick till en sjukgymnast, eller fysioterapeut som det numera heter, innan jullovet. Fick bra hjälp med rygg med kloka övningar och en insikt att min hållning inte var särskilt hälsosam. Dock kvarstår problemet med höften och inflammationen där visar inga tecken på att försvinna. Nu ska jag få tummen ur och söka en annan sjukgymnast som är duktig på idrottsskador och som har högsta OMT-kompetensen. Är riktigt sugen på att komma igång med löpningen igen. En aktivitet som har varit omöjlig med höfteländet. Vågar inte ens spurta till bussen längre av rädsla för intensiv smärta i höft och knä.

Min plan för de närmaste veckorna är att klättra lugnt och fokusera på fingerbräda och styrkeövningar. Värma upp länge och lågintensivt. Köra transgression och sedan köra pullups, avlåsningar och bålövningar. Eftersom höften gör ont så fort ett move innefattar hög fotplacering känns detta som ett utmärkt tillfälle att fokusera på mina svagheter.

Ljuset i mörkret är trots allt att man inte går upp i vikt trots julledighet, stillasittande och vindrickande. Man tappar deff och ser lite slappare ut men vikten ligger stadigt kvar på drygt 75-76. Har inte varit sjuk heller trots att typ alla runt omkring har varit sjuka i omgångar. Den växtbaserade livsstilen firar ständigt nya framgångar.

Måste uppmärksamma den nya mattidningen som snart ska dyka upp i min brevlåda. Matmagasinet Vego är en helvegatarisk tidning som borde vara en självklarhet i alla medvetna svenskars hem. Fick tipset via Djurens Rätt och nu har även DN uppmärksammat Vego i dagens upplaga. Hoppas den lever upp till mina förväntningar och att den får stor spridning. Allvarligt, köttfrosseri är ju så 2011.

Vad mer? Jo, fick en redig dos inspiration igår då fb-signaturen Plant-Based Athlete delade en video med Frank Medrano. Frank håller på med något som kallas Calisthenetics och blev vegan för 2-3 år sedan om jag förstått rätt. Förhoppningsvis så kommer så småningom människor som Frank ta död på proteinmyten som dikterar att vi måste äta djur och dricka komjölk. Vad säger då denne man?

What is your diet when trying to get in peak condition? 

I am a vegan so I do not eat any meat or animal by-products. My diet is also always low fat and enriched in superfoods so the only thing I do to get in peak conditioning with my diet is limiting my sodium intake and I take in a lot more vegetables.

Frank was feeling all the amazing benefits of a plant-based diet. The most notable were the increase in energy - "real high energy" - and quicker recovery times. He calls the benefits of a plant-based diet "super wellness."

Frank loves chatting with people about fitness and plant-based nutrition, and people are most often shocked when they find out he eats zero animal products. "90% of the time, the first thing people ask is, "What do you eat?" Frank says. He also states that many people look disappointed after he explains his diet, but he hears success stories, too.

Tycker det är rätt intressant som sägs i sista stycket. Folk vill veta hemligheten bakom hans diet men blir besvikna när de får höra att den är växtbaserad. Känns det igen?
Å, jag vill verkligen komma i form! Jag har prövat ALLT! Vad är din hemlighet? Jaså, du äter inte kött? Ingen mjölk heller?! Nä, vet du vad, det där är nog inget för mig. Jag skulle ALDRIG kunna sluta med kött och ost!
Folk vill hellre höra goda nyheter som sina dåliga vanor än saker som funkar och är bra för jorden.

Ett maraton per dag hela 2013

Ja, det stämmer - ett maraton per dag under ett helt år. Inte en enda vilodag eller sjukdag. Om inte detta vore nog så är paret som sprang runt hela Australien 64 respektive 68 år gamla. Tänk på hur de flesta 60-plussare ser i din omgivning. De flesta jag känner orkar knappt springa runt kvarteret och är halvsjuka och överviktiga.

Det slutar dock inte där. Kvinnan diagnostiserades med cancer och fick prognosen att hon skulle leva i ett halvår ungefär. Det var 11 år sedan. Hur lyckades hon överleva och hur orkar hon springa runt Australien undrar man förstås? Jo, hon började äta en rå vegansk diet och tränade mer. De äter bara råa frukter och grönsaker. Under året som gått har de ätit upp emot 20 bananer per dag för att ta ett exempel. 

Men vi vet ju att socker göder cancercellerna!!!Hur får de i sig protein för guds skull!? Man behöver faktiskt massa protein från djur för att återhämta sig! 

Ja, det skulle faktiskt vara kul att se någon springa 366 maraton i rad på bacon, smör och grädde. 

Inlägg efter namn Running Raw around Australia 2013.

Jag har helt klart blivit inspirerad av dessa två sköna gamlingar och ska under 2014 testa att köra rått under åtminstone en tvåveckorsperiod. Tanken är att jag bara ska äta råa grönsaker och frukter. Ingen alkohol, socker eller salt. Kaffet går jag och funderar på hur det blir med det. Kanske får bli en kopp på morgonen för att slippa den värsta avtändningen. Ser redan fram emot detta!

Dagens konstighet

DN lördag. Det är mat & dryck. Rubriken lyder: Middag för djurvänner. Ingressen säger:

Vild gris. De är överallt i skogarna. Nu är det hög tid att vi lägger dem på tallrikarna. Restaurang Djuret vet hur man bäst tillagar vildsvin.

I recepten ingår bland annat kalvlever, sidfläsk grisspäck. På väggarna sitter uppstoppade vildsvinshuvuden. Djuret är en restaurang med totalt fokus på kött, får vi lära oss.

Hm, visst är det så att varje sann djurvän älskar att sitta och mysa under avhuggna djurhuvuden medan de smaskar i sig av en delikat måltid med fokus på kött. Som djurvän älskar man särskilt mycket kalv och gris eftersom just dessa två arter föds upp under särskilt humana former. Särskilt att kalven tas från sin mamma kort efter födseln och göds upp på järnfattig kost gör att det känns extra bra att äta dessa djur. Man kan verkligen känna sig bra och duktig efter en sådan måltid. Nästan som man gjort en god gärning. DN-gänget verkligen älskar att Djuret behandlar djur med sådan kärlek och respekt. Djuret själva sammanfattar sin behjärtansvärda filosofi så här:

Vad är Djuret? Jo, precis som man kan ana av namnet så serverar vi här ett djur i taget. Vi anser att detta är det mest hållbara sättet att arbeta med det slaktade djuret både ur ett ekologiskt perspektiv och av respekt gentemot djuret ifråga. Hela menyn består alltid av det aktuella djurets olika styckningsdetaljer. Dessa tillreds med mycket kärlek på grill, halster eller i kastrull och serveras sedan på ett rustikt och rejält vis.

Vilka fantastiska människor det ändå finns. Vilka sanna djurvänner!

Veckans Hjelte!

Den nu 95-åriga yogainstruktören, Tao Porchon-Lynch, är veckans hjelte i min värld. Hon håller i yogaklasser, åker på vinresor och dansar. Hon måste förstås göra nästan allt rätt kan man ju tänka sig. Vad tror ni hon äter för det mesta? Ja, frågan och svaret får ni här:

What's your diet like? Are there any foods in particular that you eat to stay healthy? I love vegetables and fruit. I’m a vegetarian, but I do like to eat lobster and shrimp occasionally. I also like a glass of wine with my food. I don’t like to drink alone. Wine is good for the blood. I don’t eat for the sake of eating. No one should eat huge quantities of food. Be in touch with nature and the fruits of life. That will keep us healthy.

Hon äter med andra ord nära på vegansk med lite skaldjur då och då. Hon dricker vin till maten och praktiserar yoga dagligen. Hon är kärnfrisk och känner inte av sin ålder. Hon säger även att, I don’t believe in fear. Vilken fantastisk kvinna!

Lustigt nog är det väldigt svårt att hitta aktiva, friska och riktigt gamla lowcarbers. Ni vet dessa människor som ihärdigt framhärdar flottets förträfflighet. Trots människor som Tao, som för övrigt dricker fruktjuice varje dag, fortsätter dessa människor sitt flåsande korståg mot kolhydrater. Juice förvandlas till socker och socker förvandlas till fett! Socker göder cancerceller! Fyll på med fett så blir du mirakulöst av med fett!

Det är när man hör om människor som Tao man vet att den valda vägen är rätt. Jag blir inspirerad och dessutom ännu mindre ängslig för min egen ålderdom. Nu vet jag att det går att inte bara överleva länge utan dessutom göra det med stil, lycka och hälsa. Man behöver inte bli överviktig vid 40 och sjuklig vid 50. Det kanske går att uppleva barnbarn utan att vara ett vrak och har man tur även barnbarnsbarn. Det kanske, om man har tur med gener och skador, går att fortsätta som klättrare och skidåkare i ett par decennier till?

Vad vi väljer att se

Det är passande nog Halloween idag. Utklädda barn kommer snart att driva runt i bland husen och tigga godis. Det gäller alltså att släcka ner, låsa dörren och låtsas som om man är bortrest. Nå, tänkte bara dela med mig av två observationer som har gjorts idag. Först bläddrade jag igenom Stadiums nya katalog vid frukostbordet och lärde mig att juice är farligare än läsk. Ni kanske kommer ihåg Robert Lustig från förra posten? Den överviktige fetmaexperten som tror att socker är farligare än heroin och att Atkins var en profet. Läsk med raffinerat socker och artificiella ämnen är alltså bättre än färskpressad frukt utan tillsatser? Tillåt mig tvivla.

Alldeles nyligt snubblade jag på nyheten om att kolhydraterna i pasta gör dig deprimerad. Jag blev förstås intresserad och insåg efter några minuters googling att nyheten var extremt vinklad. Studien hade sett samband mellan en stor konsumtion av rött kött, läsk och processade livsmedel. Kvinnorna i studien hade även ätit pasta och ris. De hade sett att de deprimerade kvinnorna hade lågt intag av vin, kaffe, olivolja, gröna bladgrönsaker och gula grönsaker. Michel Lucas sade själv i en intervju att media har feltolkat studien. Studien går ut på att se sambandet mellan en inflammatorisk diet och depression och där är ju just rött kött, raffinerat socker och mejeriprodukter är på topplistan över inflammatoriska livsmedel. 

Så varför väljer media att i vissa fall inte ens nämna rött kött och fokusera all kraft på pasta? I ett fall "glömde" man även att nämna grönsakerna som skyddande men kom ihåg vin, kaffe och olja. Kan det vara på samma sätt som när svenska medier beskriver medelhavsdietens fördelar? Drick vin, ät mycket fisk och häll olivolja på allt, är en vanlig vantolkning av den traditionella medelhavsdieten. Konstigt nog glöms det bort att basen är bönor, bröd och massor av grönsaker och frukt. Det nämns även sällan att man äter minimalt med rött kött, ägg och kyckling och att fisk inte äts mer än 2 gånger i veckan och då i moderata mängder. 

Ja, varför har folk så svårt för att tappa vikt? Kan det vara på grund av att vi noga väljer ut vilka råd vi vill följa. Man tar en studie och ser vad man vill se. Förhoppningsvis säger den att du får fortsätta ungefär som du gör nu. Man ser grönt ljus på alkohol, olivolja och fisk. Man sållar lite och får rött ljus på pasta och bröd. Perfekt! Tänk så bra! Undra bara varför jag inte blir lättare och varför jag inte mår bättre?

Är socker farligt?

Har tänkt på detta sedan jag såg dokumentären The Men Who Made Us Fat tidigare i år. Denna BBC-producerade dokumentär nämndes i seriösa dagstidningar och förstärkte förstås kolhydratfobin som hållit Sverige i ett stenhårt grepp ett par år nu. Själv tycket jag att det var märkligt att man inte ens reflekterade över animaliskt fett och till synes drog allt socker över samma kam - High Fructose Corn Syrup (hfcf), vitt socker och fruktos i frukt. Filmens expert, Robert Lustig, uttalade sig med auktoritet och svängde sig med referenser som lät någorlunda rimliga när de susade förbi i rutan. Jag insåg dock att något var fel när han, dryga halvtimmen in i programmet, förfasar sig över hur Atkins hade blivit behandlad och att han var en stor man, en profet till och med. Atkins? Menar han på allvar samme Atkins som hävdade att bacon och smör var hälsomat och som dog överviktig av hjärtattack?

Det intressanta är att en av de som pekas ut som männen som gjorde oss feta är Ancel Keys som var en vetenskapsman som forskade på hälsa och kost. Han var den förste som beskrev den traditionella medelhavsdietens positiva effekter. Han var alltså inte fettmotståndare utan menade att animaliskt fett var dåligt och att vegetabiliskt fett var bra. Studien där allt detta kommer fram heter Seven Countries Study. En massiv studie som följde 12.763 män i över 50 år och kom fram till detta:

The Seven Countries Study showed that the risk and rates of heart attack and stroke cardiovascular risk both at the population level and at the individual level was directly and independently related to the level of total serum cholesterol. It demonstrated that the association between blood cholesterol level and coronary heart disease (CHD) risk from 5 to 40 years follow-up is found consistently across different cultures. Cholesterol and overweight or obesity was associated with increased mortality from cancer.

Galenskaperna slutar förstås inte här. Efter ha snubblat på en serie filmer om journalisten Gary Taubes (fö en av de som kritiserar Seven Countries Study) så blir det tydligt att referenser och fakta som används i dokumentären är helt falska. Ett exempel på hur Lustig ser på sanning och fakta finns i början av det här klippet:

En annan av mina favoriter postade precis en riktigt raljerande debunk-video om Lustig. Visst är det förresten lustigt att överviktiga "fetmaexperter" får så mycket utrymme. Varför är de inte smala och friska om de nu följer den perfekta dieten? Barry Groves, en lowcarber, som dog i år 77 år gammal (av tjocktarmscancer enligt ryktet, dock inte klarlagt märkligt nog), har startat en bisarr debatt bland lowcarb-bloggare och i kommentarfält. Typ, ja vi vet att detta är hälsosamt men vi kanske inte borde prata om att man lever längre om man äter så här! Så om man lever hälsosamt kommer man ändå dö i cancer 10 år efter pension, eller? Intressant i sammanhanget är att Ancel Keys blev över 100. Nå, här kommer Durianrider: