Periodisk fasta

Vad har hänt? Vilka effekter kan man se? Ska jag fortsätta?

Negativa effekter är än så länge att jag tål alkohol sämre. Jag blir mer bakis och känner av alkoholen snabbare. Trist förstås men det handlar nog mest om att jag måste vänja mig. Det finns liksom ingen anledning och fördel i att tåla en massa sprit förutom att det är kul. Kanske kommer detta till och med att leda till något gott, vem vet?

Sömnen funkar bra och det är nästan så jag sover bättre stundtals. Nu är det förstås svårt att slå fast detta i och med att jag alltid går i väggen vid betygssättningen. Jag är i alla fall aldrig hungrig vid sänggående utan är snarare lugn och harmonisk. Ett glas vin kan slinka ner men utan nötter eller mackor så klart.

Klättring går fortsatt bra men övrig träning är svår att utvärdera just nu. Har varit sjuk och träningsmängden har minskat drastiskt. Förhoppningen är att löpningen och annat ska komma igång under julen. Den som lever får se.

Slutet är nära...

Min tillvaro kan just nu är ett tragiskt kapitel. Den beskrivs mest som ett tillstånd av total avsaknad på energi och 100% avsmak. Av någon konstig anledning glömmer man alltid bort hur det brukar vara just innan betygen ska sättas. Det blir ju så här två gånger varje år och för första gången tänker jag - ska det verkligen vara så här? 

Träningen då? Jo, träningsmängden har nästan halverats senaste tiden. Ingen cykling, förkylning och avsaknad av löparskor är anledningarna. Cyklingen har lagts på is på grund av rädsla för punktering har jag kommit på. Visst är mörker otäckt och visst är det otäckt kallt men den verkliga rädslan är att i mörker och kyla stå och fixa punka utan handskar. Det gäller alltså att hitta däck som fixar det som inte mina nuvarande däck fixar. Funderar på mtb-däck med dubbar faktiskt. De borde klara nästan centimeterlånga prylar som ligger och lurpassar på vägarna. Pannlampa måste också fixas innan jag ger mig ut igen.

Löpningen ska komma igång redan idag kanske. Tror att mina nya pjucks har kommit från England idag. Snuvan är borta också. Pannlampa kommer nog att hjälpa till även här tror jag. Dessutom är ju nya prylar kul. Kanske får bli en julklapp till mig själv.

Klättringen går iaf framåt. Igår skickade jag en vit hur lätt som helst. Flashar många svarta utan ansträngning och känner mig allmänt i gott skick. Man kan säga att medan den totala träningsmängden går ner så går faktiskt mängden klättring upp. Det finns hopp!

Periodisk fasta

Nu har det alltså gått drygt en vecka med periodisk fasta. Upprinnelsen var en tråd på funbeat.se där det droppades länkar och glada anekdoter. Experimentell som man är så väcktes förstås en viss nyfikenhet och hoppfullhet. Vad kan detta innebära för min skumma mage? Kommer man orka träna som man vill? Är man hungrig jämt? Hur påverkas sömnen?

Magen mår mycket bättre. Det märktes skillnad nästan direkt faktiskt. Rent logiskt så är det inga överraskningar förstås. Magen belastas mindre och får ca 16 timmar på sig att återhämta sig. Men oavsett vad orsaken är så är huvudsaken att det funkar. Huvudmålet är uppnått mao.

Träningen är lite för tidigt att utvärdera. Det verkar som att jag blir mer deffad men jag har inte vägt mig. Klättringen går bra men om jag blivit starkare vet jag inte. Jag orkar med bra och jag känner mig stabil men några någon större skillnad är det inte. Dock märks det skillnad på cyklingen. Idag testade jag att hoja till jobbet utan att äta frukost vilket gick över förväntan. Lite mindre tryck uppför men inga större problem. Hem blev det dock riktigt tungt. Tyvärr ger skollunchen inte några garantier och det fick jag känna på när det skulle cyklas hem. Orken tog slut drygt halvvägs och då var det bara att växla till lättaste och hoppas på det bästa. Nu har detta hänt även när jag inte fastade så det är väl bara att inse att cykling kräver en del energi och att skollunchen inte alltid levererar.

Jag är typ aldrig hungrig. Hungerkänslorna har alltså minskat avsevärt med PF. Har inga blodsockerdippar heller. Jag som alltid varit en riktig frukostmänniska saknar inte alls frukost nu. Dock äter jag smaskiga, långa frukostar med nybakat bröd under helgen. Tricket är att dra på det hela så man får mellan 13-14 timmar i alla fall. Funkar så att man får det bästa av frukosten medan man slipper ångestfrukost 06.30 en mörk tisdag.

Sömnen påverkas om jag inte sköter det sista målet innan jag lägger mig. Det går inte att slarva i sig lite macka eller så. Jag måste fylla på med proteiner och fett som sista måltid annars blir det jobbigt att somna.

När det gäller alkohol så kan det slinka ner ett glas eller två efter 20.00. Detta kommer jag att fortsätta med eftersom det berikar mitt liv. Det är säkert suboptimalt när det gäller deffen men verkar inte påverka magen negativt - allt gott mao. Det jag hittills hittat kring alkohol och PF är nästintill nada men leangains-mannen, Martin Berkhan, har skrivit bra grejer om detta. Läs mer här.

Det kräver egentligen ett helt eget inlägg men Skinny Puppy har äntligen släppt nytt. HanDover heter plattan och den överträffar alla förväntningar. Skriver mer när jag lyssnat mer men här kommer ett smakprov:

Höstlov

Höstlov är egentligen fel ord då det handlar om två extra dagar men det är bara att tacka och ta emot. Ska försöka komma ut på en lite längre någon av dagarna. Funderar starkt på att springa till Gurra fram och tillbaka snart. Sträckan kommer att landa på ca två mil och blir man trött eller får ont så sätter man sig bara på buss hem. Praktiskt men kanske lite farligt. Tycker att det börjar bli dags att öka distansen nu när hälen inte längre är ett problem. 

Funderar även på att testa Periodisk Fasta under denna långhelg. Som jag har förstått det så innebär det lite förenklat att man äter håller upp matintaget i typ 16 timmar per dygn. Om man käkar sin middag runt 18.00 ska man vänta fram till 10.00 innan man äter igen. Alternativt kan man äta något 20.00 så man slipper bli hungrig då man ska lägga sig och hålla upp till lunch. Egentligen är jag mest ute efter att se om min mage kommer att må bra av detta. Deffen kan man ju hoppas kommer på köpet. Har inte kollat vad som sägs om alkohol vilket jag måste läsa mig till. Vi får se vad detta blir och leder till. Just nu känns det bara bra. Var hungrig i morse men efter 2 koppar kaffe så lade sig hungern och nu känner jag mig bara pigg och fylld av energi. Vad som händer med magen återkommer jag med.

Nytt i tunneln på KV var en kul överraskning igår. Roliga problem men svåra jämfört med de gamla. Perfekta för mig att köra på. Tror tom att det blir ett besök idag också.

Hösttrött

Nu börjar man känna sig trött. Tycker redan att man mest känner för att sova dygnet runt. Lite smårisigt mår man också. Kanske det som gör att man är så trött jämt? Ska försöka göra en ansträngning att komma i säng senast 22.00 på vardagarna trots att det känns lite pensionärsaktigt. Överlevnad först som man säger.

Nu är ju fotbollen kommit fram till slutet också. I söndags var det sista hemmamatchen mot Häcken med privat visning av Råsunda innan, fint väder och seger. Säsongen har varit en glad överraskning måste man ju säga. Efter förra årets turbulens så har det varit skönt se AIK som ett topplag och med ekonomin i balans. Detta kan vi tacka Banguras för. Massor med mål, entusiasm och dessutom pengar när de gick vidare. Enda plumpen i protokollet tycker jag var derbyförlusten mot aporna som dessutom tog död på ett lite längre guldhopp. Spänning tog liksom slut där. Nästa år är det europaspel och oavsett vad man tycker om det så lär det väl innebära lite cash till klubben. Kanske även en trevlig bortaresa om laget och staden är rätt.

Träningen går framåt sakta men säkert. Passen i tunneln är bra och framstegen kommer hela tiden i små portioner. Även på vanliga problem känns det bättre och stabilare. Har dock försummat stretchingen vilket gör sig påmint i den gamla skadan i ljumsken/höften. Måste bli bättring på det området innan jag drar på mig en skada där igen. Löpningen går rätt bra den också när jag väl kommer ut. Tempot är högre nu och skulle det vara kul att öka distansen lite. Optimalt så borde det finnas ett trevligt milspår i närheten men man får väl lösa det på annat vis. Spåret jag springer är väldigt kuperat och bra om man vill köra sånt men vill man bara nöta länge är det lite för jobbigt.

Musiktipset är ju helt klart The Sword. Enkelt, tungt och bra.

Kliché

En och en halv timme i tunneln idag. Smutsigt och bra. Passet avbröts först när jag fick min andra flapper. Så här såg den ut när den var färsk:

Har ni tänkt på att det är en av det mest klyschiga motiv som finns inom klättringen. En härlig flapper på en kritad hand. Det blir så fint med det röda som kontrast mot det vita. Härligt! Vi vill ju vara tuffa och att visa upp blodiga händer och avskalad hud tycker vi gör oss till riktiga hårdingar. Min flapper gjorde inte särskilt ont men den ser rätt tuff ut. Trots att jag inte kunde klämma fram en enda droppe blod. Vill bara påminna alla vinälskare där ute om att Allt om Mat har sin stora vinspecial ute nu. Alla bolagets röda och vita viner bedömda. Mycket användbart för att slippa köpa de där flaskorna som är riktigt crappiga och hitta fynden.

Löpning

Igår firade jag mina 50 mil på hojen genom att besöka Ölmässan vid Nacka Strand där jag mötte upp med några av mina lite mer bisarra kamrater. Tänkte först inte dra eftersom man inte ville missa matchen men det visade sig att mässan hade en så kallad supporterbar där det skulle visas fotboll. Självklart var den inhyst i ett hörn där det var långt till all vettig öl, vilket mest troligt var uträknat av Norrlands Guld som förstås frontade baren. Matchen var som alla vet en kvalfylld och tragisk tillställning förutom de tre poäng vi fick med oss. Nåväl, Det dracks goda öl och det hela avslutades med att en i sällskapet köpte ett ölglas med virre då han nekades att köpa en flaska. Han lyckades fixa en flaska och räddade innehållet i glaset med hjälp av en egentillverkad tratt till slut. Man avslutade hur som helst kvällen med att dricka whiskey med 60% styrka och en insikt att man glömt äta middag. 12 timmar med endast 2 mackor i magen. Man är ju rätt hård ändå. Det var därför det skulle springas lite lugnt idag. Soft och härligt tempo utan någon hets. Det höll tills sista backen var kvar. Man är ju bara tvungen att rycka liksom och dessutom är det ju så härligt att ha lite kräks i munnen, eller hur? Dagens soundtrack på rundan var Satariel och här kommer ett smakprov. Enjoy!

500 kilometer

Just det, du hörde rätt. Idag har jag cyklat 500 km genom cykelpendling. Känns riktigt bra. Själva turen kröntes med ny jacka som fick smaka på vad den var designad för - spöregn på hemvägen. Cyklingen går bra och jag tror att det där med att spontanköra backintervaller ibland har gett ett ökat tryck i benen. Tycker att medelhastigheten verkar ha gått upp några snäpp. Nu för tiden har jag inga problem med att cykla ifrån de utan teamtröjor. Förut fick man ibland slita för att hinna ikapp nån typ på hybridcykel men nu behöver jag inte ens bryta mot trafikreglerna för att komma ikapp. Dock märker man hur långt man har kvar till de som tränar. Det roligaste är ju andra effekter av all tid på sadeln (drygt 20 timmar). Kroppsfettet försvinner sakta men säkert utan att vikten minskar. Detta borde förstås bero på att muskelmassan i benen ökat markant. Vissa byxor sitter inte så slappt numera... Löphastigheten verkar även den ha påverkats positivt. Var ute en runda igår med mina nya dojor - ett par Saucony A4.

Hastigheten fanns där även uppför vilket alltid varit min svaghet. Testade på 4 minuter med gott resultat. Känns inte alls omöjligt att höja hastigheten till att fixa milen på ca 45. Inte nu men kanske till sommaren om man får vara hel. Klättringen har även den upplevt ett uppsving. Försöker köra tunnel en del och försöker köra smutsigt som citatmaskinen PG uttrycker det. Kvantitet står över kvalitet. Ingen finess utan bara göra det du ska göra och sedan åka hem. Passar en krisande memil som handen i cykelhandsken. Har ju glömt att rapportera om konserten förra fredagen som bland annat jag och Ricky gick på. Huvudattraktionen var Graveyard som spelar skitig 70-talsstinkande hårdrock. De var bra men jag skulle säga att kvällens gladaste överraskning var Top Hawk som spelade sig in i åtminstone mitt hjärta. Ingen bra video och det lät mycket bättre irl så att säga men här är iaf en video: Och för rättvisans skull kommer även en video med Graveyard:

Update

Nu var det så där länge sedan igen. Har en massa idéer om vad man kan skriva och vilka bilder man borde visa. Hela tiden. Men det blir inte av. Dags att skärpa till rutinerna och börja få det att funka. Tror mao det är dags att skaffa ny telefon. Det är väl så man löser problem? Klättringen har kommit igång igen. Handlederna krånglar så klart men smärtan är gammal så nu är man van. Det knakar och har sig men det är inget att lägga vikt vid. Var ute med min kusin och körde i Orminge i helgen. Fint väder, nybakat bröd, trevligt samtal och bra flyt. Inte är stark men de lätta problemen kändes lätta för en gångs skull.

Man har ju klättrat inne också minsann. Idag blev det en svart flash som inte var en slabb! Dessutom några andra svarta med bra flyt. Trevligt folk på plats men missade tyvärr Morre och RedTube som dök upp precis när jag var på väg hem. Det är iaf kul att klättra och man vill köra ofta och länge. Ska tvinga mig till några tunnelpass trots att det tar emot eftersom man vet hur nyttigt det är för en person med mina brister. Lyckades även att klättra med mina Demon i nästan en timme idag utan smärta. Kul. Cyklingen har legat nere en vecka pga halsont. Känns som ett nederlag varje gång man backar ut bilen ur garaget. Sista tiden har även punkteringarna kommit lite för ofta. Nu senast hittade jag en centimeterlång glasbit i framdäcket, gången innan en stålbit från ett lastbilsdäck mest troligt. Det suger men det är väl ett pris man får betala antar jag. Nu är iaf en beställning på väg från wiggle.co.uk med lyse och jacka bland annat. Man gör sig redo för kallare och mörkare tider. Vi får se om det går så långt som till dubbdäck eller om det blir att avbrott då.

Pendling är mitt liv!

Nu är det nära att man håller på bli en sån där jobbig fullblodscyklist. Handlade kläder på Cyklotekets rea i fredags. Det blev min första riktiga cykletröja som är snyggt vit och röd samt utan massa reklamtryck. Man ser dock så pass proffsig ut att nu måste tempot höjas för att inte framstå som den poser man är. Jag firade den nya stassen med att cykla mot rött och alternera mellan bussfil, bilväg och trottoar. Mycket kul och spännande faktiskt. Det var som att det gick snabbare automatiskt. Det är som sagt kläderna som gör mannen.

Har blivit bättre på att fylla på med näring efter passen också. Här om fredagen var jag helt utslagen efter att ha glömt att äta ordentligt. Orkade knappt cykla uppför utan att byta till lättaste växeln och hade typ frossa efteråt. Detta är numera avhjälpt med en skopa Super Gainer Pro vid ankomst och eventuellt en skopa om det gått för många timmar sen lunch. Funkar grymt bra och smakar inte så vidrigt heller.

Nå är jag nu en äkta cyklist dårå? Nja, har ju inte vita strumpor, kör inte långpass på helgerna och rakar inte benen. Inte ännu i alla fall...

Jobb

Kneget är igång efter en lång och lat sommar. Märkligt nog sammanfaller detta med att en ny träningslust kommer krypande. Tror jag reflekterade över detta fenomen för ett år sedan. Man skärper sig när knegandet börjar. Man tar vita dagar och cyklar till jobbet. På tal om det så bjöd premiärpendlingen på en glad överraskning i form av nylagd asfalt mellan Duvnäs och Fiskis. Mycket trevligt och behövligt. Tyvärr är Skurubron på norrsidan fortfarande en cykelförstörande sträcka.

Var ute vid vattentornet i Gurra med Morre, Björn och Stefan. Varmt och fuktigt men väldigt trevligt att träffa gänget. Svag som ett as men det var ju väntat. Nu är det lite av en nystart igen. Ska tänka ut ett bra träningsupplägg för hösten och dessutom införskaffa det som behövs för att kunna utföra vissa övningar hemma. Typ yogamatta och pushup-handtag tex.

Vinden är förresten färdig och den blev verkligen bra. Ska smacka upp en bild snart. Tyvärr är ju marsvinen kvar vilket gör att det inte ser så där fulländat ut som det skulle kunna göra. Kan man mörda marsvin utan att någon misstänker brott?

Klättring

Så bröts då äntligen klätteruppehållet! Igår blev det en vända till KV efter en dag med snickrande på vinden. Att jag kom dit öht är faktiskt något av en bedrift (iaf i min värld) eftersom det blev till att åka kommunalt. Att det dessutom var ca 30 grader varmt och fuktigt i luften adderar starkt till känslan av heroism. Det blev förvånande nog ett bra pass också. Den nya väggen blev bra. Helt klart en förbättring. Kul att vara tillbaka och sugen på mer. Idag har jag pinsamt mycket träningsvärk i biceps och ont i fingrarna. Sitter just nu och funderar på att strunta i renoveringen och istället njuta av ensamheten med Per Hagman, en löprunda och avrunda med lite film och rosé ikväll.

Adjöken med väggen

Vinden håller på att fixas till ett rum man faktiskt kan vistas i och i den processen så rök väggen. Tyvärr blir de äckliga marsvinen kvar. Hade liksom hoppats att de skulle försvinna av bara farten de med. Väggen kom iaf till användning då min tyske vän visade sig vara intresserad av den. Egentligen har jag ju inte använt väggen på länge så någon större skillnad lär det inte bli. Misstänker på goda grunder att det var tung systemträning som fuckade mina handleder för flera år sedan. Sedan gillar jag ju att vara på KV och träffa folk.

Har haft en svullen häl ett tag så löpningen har legat nere. Den svullnade upp efter att vi åkte upp till byn och är fortfarande lite skum. Det gör inte direkt ont men lite oroande är det. Min högra fot har en diger skadehistoria toppat av benbrott efter ett ledfall och ett ligamentknäck i en snowboardkrash. Foten är trasig helt enkelt. Misstänker att jag sprungit lite för mycket på framfoten och att den drygt 10 timmar i bilen gjorde sitt till. Nåja, bara hoppas att det snart ordnar sig.

Klättring, vad är det?

Mot byn!

I morgon bär det av mot norr och för en gångs skull finns inte ett spår av den vanliga ångesten. Varför då undrar du? Jo, man har ju köpt ny bil eftersom den andra bestämde sig för att typ lägga ner. Detta innebär bla att det går att lyssna på musik eller talbok utan att behöva kräma på högsta volym för att överrösta bilen. Man kan även köra fortare än 100 utan att bilen börjar vibrera. Det är trevligt helt enkelt.

Har även kommit igång bra med löpningen och vågade mig på en 8 km här om dagen. Tempot är även det bra och det känns lugnt att hålla 5.30 i skogen. Vaderna känns fortfarande en hel del men inte på ett farligt sätt. Vill gärna öka distansen men ska försöka ta det lugnt. Målet är att springa till Påle som innebär 13 km på asfalt. Vi får se...

Klättringen? Tja, inte mycket och väldigt sällan känns det som. Kul att vara på KV trots att jag tyvärr missade Moritz pga fest. Alla röda på flash ingen svart förutom den på slabben som jag flashade. Klättring i byn? Den som lever får se.

Hippien har vaknat!

Köpte äntligen ett par VFF igår efter segt pass på KV. Har ju varit förkyld nästan två veckor men är helt klart på väg tillbaka. Kul att köra lite med Lotta och Pyret igen. Hur gick då själva klättringen? Svag, ingen teknik och läste fel. Var det kul? Ja!

Så idag blev det en premiärtur i mina KSO. Tänkte att det borde ju gå att springa trots lite snor i näsan. Allmäntillståndet är då helt ok och bara man tar det lugnt så kanske det tom är bra för kroppen tänkte jag. Första känslan är att det är så lätt och att det nästan inte låter något. Jag slås också av att det jag scannar underlaget på ett helt annat sätt. I ett knixigt skogsparti så blir jag så där glad över att det är så jävla kul att springa. Min föresats att löpa ett kort pass känns trist och det är inte helt lätt att vika av så där tidigt men med övergångsriskerna så är det ett måste att ta det lugnt i början. Men visst borde det vara lättare för en klättrare att göra övergången till minimalistiska skor än för kreti och pleti? Vi är ju trots allt vana att stå på tårna och arbeta med vaderna.
Vid hemgången kändes det i vaderna men fötterna var ok. Det kändes bra helt enkelt. Att det fanns mogna jordgubbar i rabatten gjorde inte det hela sämre. Barfota ätandes hemmaodlade jordgubbar - hippie eller hipster? Bara en lycklig gubbe som snart ska mixa en perfekt drajja och se på skräckfilm. Hurra!

Skolavslutning

I onsdags skiljdes jag och min klass åt efter tre år tillsammans. Det blev fint och sorgligt. Trodde det skulle vara lättare den här gången men tydligen är det bara acceptera att man är en rätt blödig typ. Min vana trogen så blev jag tokförkyld så fort betygen var satta. Det verkar som att när anspänningen släpper så bryter kroppen totalt ihop. Är fortfarande snorig och seg. Sugen på att springa, cykla och klättra eller bara inte vara sjuk. Har typ två arbetsdagar kvar och sedan är det semester. Måste bli frisk...

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Det var inte den mest taktiska turordningen och Born to Run var kanske lite för bra. Förväntningarna var väl också lite orealistiska bör väl erkännas, men detta var inte en särskilt bra bok. Titeln ger redan den en ledtråd - detta är en extremt inåtblickande och jag-centrerad bok. Ett exempel kan låta så här :

Jag räknade ut att jag borde kunna springa klart på tre timmar och trettio minuter om jag höll samma takt som jag hållit dittills.

Fyra jag i en mening och den här var inte extrem utan rätt representativ. Inte ens ett sånt ego som mig själv går till dessa överdrifter. Dessutom är boken gnällig för det mesta. Murakami förmedlar ingen löpglädje och ingen visdom heller. Snarare handlar det om lidande utan mening och någon slags falsk blygsamhet. Den känns lite ostrukturerad. Den griper inte tag i mig. Kanske är det något väsentligt som gått förlorat i översättningen. Vad jag pratar om när jag pratar om löpning kan man klara sig utan. Vill du fortfarande läsa den så kan du gärna ta mitt ex.

Born to Run

Läste Born to Run färdigt igår och tycker att det är den bästa bok jag någonsin läst. Detta är säkert inte sant men jag har aldrig fått sådana lyckokänslor av någon annan bok som jag minns. Jag skrattar, blir rörd, upprörd, imponerad bortom alla gränser och totalt inspirerad. Det enda man vill göra är att dra ut och springa - och man vill springa långt. Boken börjar med en fråga ställd av författaren, Christopher McDougall, som lyder: Why does my feet hurt? De svar han får från en samlad expertis är att löpning är farligt för människan och lösningen är ännu mer dämpning i löparskorna. McDougalls jakt på svaret till frågan tar honom till slut till Mexiko i sökandet efter en man som kallas Caballo Blanco och Tarahumara, en indianstam som springer galna sträckor enbart i tunna sandaler gjorda av bildäck, självklart utan att känna till de typiska löparskadorna de flesta av oss har fått känna av.
Boken utgår från att människan är skapad att springa och att löpning inte är lidande utan glädje. Det är lika naturligt som att äta eller ha sex och bör i praktiken utövas lika ofta. Den har fått mig att se på min klättring genom åren med andra ögon också. Svaret på varför jag har varit skadad i ca en tredjedel av min klätterkarriär finns här. Varför kunde jag spela innebandy i 4 timmar i sträck på en lördag med platta inomhusskor på ett stenhårt golv, göra samma sak dagen efter utan att skada mig? Varför fick jag ont i knäet efter ca 2 km på ett mjukt elljusspår med riktiga löparskor?
Boken är fylld av bisarra karaktärer som man tänker måste vara uppdiktade. Jag fick vid några tillfällen googla för att få det bekräftat att dessa personer faktiskt existerade. Allt leder fram emot en episk ultratävling mitt i Mexikos vildmark där några av världens bästa ultralöpare ställs mot de bästa tarahumara.
Läs och njut.

Skämmes!

Ja, jag skäms. Det har varit dåligt med mycket den senaste tiden. Lyckades knäcka en tånagel på ett korkat sätt under påsklovet som omöjliggjorde alla aktiviteter med skor under ca en månad. Ingen klättring, löpning eller cykling. Fick köra bil i sandaler istället. Det har mao varit ett långt uppehåll med det mesta. Som lärare är det dessutom som mest stress just nu då alla betyg ska sättas.
Den goda klätterformen är förstås bortblåst men flåset är bra och vikten ligger som oftast strax under 80.

För att peppa mig själv till ytterligare stordåd så har jag köpt tre böcker för en struntsumma. Jag vill ju bara se bra ut naken av Jonas Colting, Born to run av Christopher McDougall och Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami.


Jag började med Coltings bok eftersom jag tänkte att den var typ sämst. Hur som helst bjuder boken på en hel del inspiration och kloka tankar. Colting gillar ju att provocera men jag tycker nog att han inte övergör det utan känns mer driven och engagerad. Boken tar upp hans idéer kring träning och kost samt avlivar ett par myter. På minussidan så upprepar han sig en del trots att boken är kort. Dessutom verkar ingen ha korrekturläst texten eftersom det finns en hel del störande fel här och där. Sammantaget är den ändå värd sina 49 spänn som jag betalade på Adlibris.
Just nu håller jag på med Born to Run som hittills är rent sinnessjukt bra. Recension kommer.

Cykling, fotboll och lite klättra...

Pendelcyklingen är igång. Hojade för andra gången igår på delvis nysopade gator. Formen är dock inte den bästa ännu och det verkar som mitt cykelkarma inte heller är det. I premiären fick jag pyspunka, höll på kräkas i sista uppförsbacken och kom nästan för sent till jobbet. Hemvägen slutade i total utmattning och en fredag med frossbrytningar i soffan. Dessutom är duschrummet på jobbet helt belamrat med prylar vilket innebär en utmaning att ens ta sig fram till själva duschen. Jorå, vi satsar på hälsa. Vi tycker att det är bra med friskvård. Ta nu en till kaka.

Fotbollen är igång och Gnaget har visat godtagbar form. Derbyt höll väl ingen högre kvalitet - förutom på läktarna förstås. Europas sämsta liga med en läktarkultur i världsklass. Mot Mjällby var förhållandet det omvända. Knappt 12 på hemmapremiären i strålande vårsol på en söndag är fan risigt. Var höll alla AIK:are till? Spelet höll division 2-klass fram till ca 40:e matchminuten då Viktor Lundberg visade vägen med ett fantastiskt långskott. Sedan började Gnaget spela fotboll. Håll kvar det här spelet nu.

Har fortfarande inte lyckats komma ut och bouldra ännu. Alltid är det något som tycks dyka upp och förstöra planerna. Eller är det så att jag är rätt bekväm och gillar att klättra inne? Verket är ju så skönt att åka till. Man slipper liksom förbereda sig, man behöver inte heller samordna med någon annan och vädret är bara att strunta i. Klättringen går rätt bra nu dessutom. Har sedan sista updaten flashat en vit, gjort ytterligare en vit och skickat ett långt, svart takproblem, kanske det som var roligast att göra eftersom långa, branta problem alltid varit min svaga sida. Formen är alltså relativt god och det borde vara läge att komma ut och testa hur det känns på riktig klippa. Snart är det påsklov så då får det bli bättring.

Film och musik

Idag snöar det igen. Arbetet med att sopa gatorna ligger nere. Själv är jag semidäckad av någon skum åkomma. Vilken tur att det finns film att titta på. Här om dagen såg jag äntligen Between the Trees - den bästa klätterfilmen på länge. Inget trams, inget amerikanskt skrikande och pseudo/yoga-babblande, ingen epilepsiframkallande editering, inga klichémättade klipp på franska gubbar eller "coola" och "tokroliga" sekvenser på klättrarna. Bra musik, bra klättring, snyggt foto - det räcker bra så. Jag vill egentligen säga, typiskt engelskt, eftersom jag fick lite samma känsla som från One Summer men tvekar eftersom jag är lite av en anglofil. Men ändå liksom, det är ju så bra och det känns lite typiskt brittiskt. Varför gör inte de andra filmmakarna sådana här filmer för? Jämför BTT med tex Core. Ja, var ska man börja? Lika bra att konstatera att den här filmen kommer jag se många gånger. Den fick mig att bli så pass sugen på bouldring att jag låg vaken halva natten och tänkte på olika boulderproblem som jag vill göra. Jag låg och tänkte på hur jag ska filma dem också. Köpa en till kamera kanske...

Övriga filmer som förtjänar en rekommendation är Light the Wick och The way I see it.



Som ni märker har jag högre toleransnivå när skidåkare ska spexa och tramsa på film, men det beror bara på att de klarar av det. Klättrare är tyvärr inte särskilt tuffa och bör hålla sig från sånt i största möjliga mån. Det blir inte bra på film.

Alla vi som saknar Dio och blir illa till mods när vi tänker på Blackmore's nya karriärinriktning vet hur det känns. Man vill liksom uppleva allt det där igen utan att nöta sönder de gamla bitarna från förr. Alla vet att de inte håller för mer än kanske två genomlyssningar per år och då bör det ske under alkoholpåverkan samt i sällskap av gamla kamrater för att maximera den nostalgiska stämningen. Nå, jag satt och lyssnade av Devin Townsends (hjelte från Strapping Young Lad) låtskatt på Spotify och klickade på random runt i relaterade artister. Jag hittade i alla fall denne man:

Mycket uselt har han gjort men den här låten tycker jag kommer väldigt nära känslan som jag fick av Rainbow. Ocoolare än så här blir det inte heller men bra är det. Spotifylänkarna är här och här

Det var allt för idag kids. Snön faller utanför fönstret och våren känns mycket avlägsen. Allsvensk premiär om en vecka. Blir det en sommar utan bad men med stick?

Är det vår nu?

Man borde kanske skämmas men jag har inte varit ute och klättrat än. I lördags åkte jag istället till Flottsbro i min ensamhet och brände runt i 2 timmar med musik i öronen. Det är bara att erkänna - skidåkning är roligare än klättring. Visst längtar jag efter värmen och att snön smälter bort, men ändå. Påsk i Ramis och förhoppningsvis en snabbis till Flottsbro vill jag hinna med innan skidorna ställs ut på vinden.

Nu går man ju också och väntar på att gruset ska sopas bort från cykelbanor och vägar. Är riktigt sugen på att börja cykelpendla igen efter det långa uppehållet. Cykeln är fixad och ny väg till jobbet är rekad. Hade ju stora problem med punkteringar när jag cyklade genom Fiskis förra året. Hela området verkar vara helt minerat med glas och små metallbitar. Nu kommer jag testa svänga ut på stora vägen istället och cykla på väggrenen in till Tippen. Tror det dessutom är en snabbare väg.

Klättermässigt går det fortfarande bra. Kör lite tunnel då och då vilket min ostbågekropp behöver. Försöker att inte gå sönder och tar hellre en dags extra uppehåll än att träna sliten. Börjar snart bli dags för utomhus men först en sista gång i Flottsbro som sagt. Men sen...

Alperna

Det var en fantastisk vecka trots avsaknad av nysnö. Upptäcken att skidor är klart roligare när det är hårt i backen gjorde att jag knappt saknade brädåkningen alls. Snabbare i pisten men långsammare utanför kan man sammanfatta det hela. Tror dock att jag kommer vara lika snabb nästa år, iaf nästan. Fick åka med människor som gav otroligt mycket inspiration och som verkligen åker stenhårt men ändå bara leker. Fantastiskt! Längtar redan till nästa tillfälle.

Körde med PG på KV här om dagen. Hade tänkt att inte köra men beslöt tillslut att träna lite lugnt. Har lite ont i knäna efter skidåkningen men det var ingen fara. Glädjande nog gick det över all förväntan. Flashade svarta men fram för allt så orkade jag håll ångan uppe i 2 timmar. Riktigt kul.

Lovet närmar sig...

Nuförtiden går man mest och längtar till Österrike och hoppas att man kommer ha nog power i benen för att åka det man vill. Körde 4 timmar i fredags och fick till riktigt fina svängar efter ett tag. Känns som att jag och skidorna börjar komma överens väldigt bra. Hamnar fortfarande i baksätet ibland vilket beror på medvridning säger PG. Benen verkar hänga med men bålen måste stärkas helt enkelt. Gjorde min första 180 dessutom. Det var kul.

Det har blivit nåt knas med knäet igen. Den här gången känns det som att knävecket har blivit uttänjt. Tror det kan härledas till ett fall i torsdags där jag landade med rakt ben, sedan förvärrat av skidåkning förstås. Tror dessutom att droppen var att jag stretchade innan jag började klättra idag. Fattade inte riktigt vad som hade hänt utan fortsatte att töja medan jag klättrade för att bli av med smärtan vilket resulterade i mer smärta. Till slut kunde jag inte klättra alls. Körde bål istället. Risigt pass mao.

Har hittat mycket rolig musik på sistone. Bla gruppen Spark! Bra studs i musiken och roliga texter.


Sedan en grupp som kanske är bäst i sin relativt smala genre - System. Strage uppmärksammade deras senaste album glädjande nog och det är bara hoppas att det går bra för dessa gossar.


Jag kom just på att jag glömt att publicera min 2000-lista så här kommer den - 1 år senare. Världens mest självutlämnande lista!
Lyssna gärna på shuffle och meddela gärna om ni lyckats komma igenom hela listan.

Mina regler som jag satte upp för mig själv var:

1. Bara låtar som släppts åren 2000-2009 är tillåtna.
2. Bara en låt per artist/grupp.
3. Covers är tillåtna.
4. Allt måste med oavsett skamfaktor. Man står liksom inte för allt man diggade till 2001 men det är bara att bita ihop och bli vän med skammen.
5. Bara låtar man verkligen har lyssnat till får vara med. Vissa låtar/artister vill man ha med för att det ser bra ut, men rannsakar man sig själv så inser man att tom Brittan har gått fler varv på cd-spelaren.

Skidor

Skön kille i Grönklitt.

Så fick jag testa skidorna. De var helt grymma glädjande nog. Fick testa dem i både pist och uppkörd offpist där de uppträdde mycket stabilt och trevligt. Tyvärr var Grönklitt en besvikelse. Mest grönt och ingen fallhöjd att tala om. Man kan säga att det passar bäst till barnfamiljer som söker backar utan utmaningar. Inget man åker från Stockholm för - trots fint och gratis boende. Dessutom lyckades jag glömma att ta med jacka vilket innebar åkning i lånad jacka (se bild). Men i hur många backar kan man se tigrar traska omkring i skogen egentligen?

På grund av helgens utflykt så har träningen legat nere men idag så blev det KV med Pippin. Trevligt att träffa henne igen. Klättringen gick väl helt ok. Kom upp på 2 svarta varav en flash och ramlade av 2 med handen på slutgreppet. Helt ok men rätt trist att bålstyrkan fortfarande är så risig. Testade tex ett move där högerbenet flyg bakåt okontrollerat vilket resulterade i flopp. Dannys ben for förstås ingenstans. Hoppas att det problemet sitter uppe ett tag nu bara.

Krämpor och prylar

Problemen med handleden fortsätter. Det växlar fram och tillbaka och byter skepnad ibland. Jobbigt är det och pinch är bara att glömma. Särskilt med högerhanden. Ska ta tag i det hela och har börjat höra mig för lite. Nåt borde ju gå att göra kan man hoppas.

Har kört på Verket och lyckades komma upp för 2 svarta problem sist trots att jag inte var på topp. Körde ett kort pass i tunneln samma vecka. Det var rätt trevligt faktiskt. Har som målsättning nu att köra 7 pass i veckan med någon form av träning. Det kan handla om allt från 20 minuter på hojen till 2,5 timmar på Verket. Funkar rätt bra än så länge.

Så har jag ju fått mina skidor från tysken. Ett par vackra Line Prophet 115 med Marker Jester 16. De ser helt fantastiska ut och ser ut att kunna rippa i den djupaste snön och ändå klara en någorlunda hård pist. Har också numera transceiver så nu gäller det bara att snön faller i Österrike.

Nytt år, nya våndor.

Medan resten av västvärlden skärper till sig ett snäpp månaden efter nyår så går Phatcat mot strömmen. Jag höll stilen fram till nyårsafton sedan har det varit fritt fall. Varför blir det så här? Åkte till KV idag för att köra ett litet pass och pressa mig i form. Hann tyvärr bara med drygt 20 minuter innan vänster knä började göra sjukt ont. Det var fortfarande WU. Tydligen ett muskelfäste påstod min fru. Så kul är mitt liv just nu.

Egentligen har planen varit att vänta tills det tinar upp nog mycket så jag kan börja cykla till jobbet men det går inte att vänta så länge. Något måste hända.

Annars har jag slutat åka snowboard eftersom det verkar vara det som har fuckat ryggen. Tänkte på att jag stått vriden åt vänster i ca 20 års tid vilket mest troligt har resulterat i en styrkeobalans i kroppen. Sjukgymnasten som behandlade mitt ryggskott sa att jag var klart svagare på vänster sida men vi tänkte att det var pga av själva ryggskottet. Dock blev det uppenbart efter att ha åkt skidor en dag. Jag fick en bisarr träningsvärk som höll i sig i ca 5 dagar - i vänster ben! Kände ingenting i högra sidan. Detta borde stödja tesen om att snowboardåkningen har lett till min styrkeobalans. Hoppas det blir bättre nu bara.