Känns som att det är svårt att vänja sig vid att det numera verkar bli vinter i stan redan i november. För två veckor sedan köpte jag vinterdäck och tänkte att jag var ute i god tid. Nu sitter man hemma och försöker gömma sig för grannarna när det vankas snöskottning. Rucken vettu...
Det där med löpning och cykling känns ju långt borta just nu. Nu kan man liksom inte bara dra ut och ta en runda. Man måste ha utrustning. Man måste vara härdad. Jag måste hitta andra vägar. Motionscykel och klätterfilm kanske?
Klättringen går framåt. Handleden håller verkar det som. Kände av den när jag floppade från en krimp i torsdags så det gäller att vara vaksam och backa från vissa problem trots att de är roliga och möjliga. På tal om torsdags så var det trevligt att få gratulera både SM-vinnaren och ledbyggaren till fina prestationer. Bruno himself var dock inte lika entusiastisk som underskriven över såpan Jens och jag förstår honom. Dock måste man säga att underhållningsvärdet är obetalbart. Mr 8a är helt enkelt ett mysterium. Man kastas mellan skratt och förtvivlan. Är det trollande eller handikapp? Finns det en agenda? Hatar han Stockholm pga Bruno? En tanke som slog mig var att Jens måste känna sig hotad. Trots att 8a är en gigantisk internationell site så finns rädslan och kanske insikten att TBS faktiskt är bättre. Vanliga människor förstår förstås att sidorna inte går att jämföra. Det är inte ens nära.
Men tvivlet finns där redan och har det väl fått fäste blir man liksom inte av med det. Man vill inte läsa, men man gör det ändå. Man vet att man inte bör skriva en ogenomtänkt kommentar i affekt, men man gör det ändå. Man vet att inte ska publicera den där illa dolda kritiken, men man gör det till slut i alla fall. Giftet blir man inte av med och det sprider sin verkan och blir starkare för varje gång man faller för det där man vet att man inte borde göra. Men gör ändå.
Vi har köpt en ny Mac här hemma. En svindyr maskin för över 20 lakan. Vän av ordning kanske påpekar: "Var inte du en rabiat Mac-hatare förut, Phatcat?". Och visst var jag det. Jag är väl inte en fanboy nu direkt, men man kan väl säga att en viss nyansering har skett. Nu finns alltså två macar och en windowsmaskin i hushållet och glädjande nog så används fortfarande den gamla pc:n. Trots Vista och fläktljud alltså.
Macen har sina brister och förtjänster. Förtjänsterna är att min fru äntligen förstår, att det är otroligt enkelt att fixa de program man vill ha utan krångel och risk för infektion samt flytet i allt man gör. Nackdelarna är ju framför allt de där små sakerna som man inte får bestämma över. F8/Play-knappen som alltid startar iTunes fast man kör Spotify är bara ett exempel. Priset är annars den främsta anledningen till at inte köpa Mac. När jag jämförde skillnaden mellan en Asus och MBP med samma komponenter skilde det nästan 10 lax. Helt sjukt. Då fick man dessutom 2 GB mer i RAM och ett fetare grafikkort. Nu påverkar inte detta mig särskilt mycket eftersom jag inte har betalat ett öre för någon av våra Macar. Ibland är det skönt att vara privilegierad.
